molleomussemilan

Senaste inläggen

Av molleomusse - 25 juni 2011 20:43

Alvarligt talat, varför har man flattar? Det finns ju massor av raser att välja bland, så varför har jag inte fastnat för något annat? Dagens Molle fick mej faktiskt att fundera om det finns något mer förutsägbart att äga. Så många långnäsor man kan få på gott och ont av sin flat, man vet aldrig vad som kommer hända. Med mina hundar så kan jag aldrig planera i förväg eftersom jag aldrig vet vad jag har med mej för hund

Den här veckan har började med att jag fick med den supertaggade, duktiga Molle. Lydig, lycklig och lättarbetad. Sedan har jag haft en  kaxig och olydig Molle med mej. Full,Fräs Fort som Fan, Försök att Fånga mej om du kan. Idag hade jag åkt ut och riggat en massa skoj övningar som vi skulle arbeta med under promenaden. Roligt skulle vi ha..Men, dagens Molle var: Den Tjatiga Tanten kan hämta sina Tygpåsar själv, jag är Trött och Totalt utTråkad.

Det finns några mer personligheter att välja på bara för Molle. Dagens Musse var Bror Bäst tycker att Bortskämda Brorsan kan Befinna sej Bakom...


När vi kom hem så hade jag ett samtal med en annan flatägare som beklagade sej över att hunden kan gå kanonbra ibland och vid nästa träning så är all gammal kunskap glömd. Bortblåst eller så finns det mer spännande saker att rikta sitt fokus på. Är det så här att vara flatägare? Hm..

Redan på flatklubbens hemsida så borde man dra öronen åt sej och tänka till innan man skaffar en flat. Hundvärdens PeterPan? Skojfrisk och alltid inställsam mot alla den möter. Ja, det är ju kanon om våra gäster får komma in i huset men domaren på ett prov? Och publiken, skytten och övriga funkisar, det tänker man inte på att även dom ska hälsas på var helst man möter dom. Och så naturligtvis visa upp viltet för alla genom ett ärevarv innan matte får det i hand eller kanske domaren? Han verkar viktig så han kanske ska få det direkt istället för att blanda in matte. Och varför sitta vid matte och vänta när det vore smartare att sitta brevid skytten, bäst vore det att lämna matte vid hundstoppet och sköta resten själv!

Nej, jag kommer aldrig byta ras. Fast jag kan inte rekomendera alla att köpa en flat. Det finns vissa saker förutom att det är en stor mortionskrävande hund som måste uppfyllas. Tålamod så man inte får nervöst samanbrott regelbundet, man måste räkna med att bli bortgjord så känsliga personer kan inte ha flat. En stor förmåga att se charmen i alla påhitt som ens hund hittar på och en förnmåga att glömma fort. Är man blondin så går det lättare...

Som tur är så är jag utrustad med tålamod och gräver inte ner mej i förumjukelse när jag blir bortgjord av min hund. Jag älskar flatcharmen och tycker mina hundar är smarta när dom hittat på något hyss. Tvättäkta blondin dessutom. Jag har alltså förmånen att dela livet med flattar och det är jag väldigt tacksam för!

Av molleomusse - 22 juni 2011 16:36

Nä, jag vet att han inte trotsar men senaste dagarna har han bytt personlighet. Omväxlande road och ilsken har jag fått vara.

Det började i måndags när vi besökte en sandstrand för att simma med sötGoblin. En plats man kan springa i  vattenkanten och sanden.Eftersom det är en allmän badplats ville jag att det skulle vara ordning och reda, det är så tråkig om det kommer surt efteråt. Dessutom misstänkte jag att det kunde ligga fågel i vassen och det vore inget bra om Molle fick nys om. Alltså, bada och leka lugnt alltså. Molle därimot hade andra planer och for fram som en tornado, Goblinlek var nog målet med det hela och han tyckte nog att Emma kunde strunta i simträningen med honom. Han fick inte med sej varken Zingo eller Musse för då hade det blivit tvärstop på fjanteriet. Ut alltså och studerade Goblins simning, in på land igen och tog sats mot Emmas rygga. NEJJJ! Ut i sjön igen där Goblin tog sina första simtag, Ner med huvet också sa Molle och trykte ner det i vattnet. Goblins alltså. Sedan kom dom upp och då for han runt i sanden och tryckte ner Goblin i sanden samtidigt som han morrade, så att han skulle förstå vilken stor o tuff grabb Molle var. Därefter lät han sej jagas en stund tills det blev sanden igen för Goblin. Där tog leken slut för dagen, eller rättare sagt så skulle han sitta still men for upp så fort jag inte tittade. Inte likt Molle..

Vi bytte sjö och där fick han jobba i vattnet en stund vilket fugerade aldeles utmärkt. Men sedan var det full fart igen, inte stressspring utan mer utstuderat bus. Hm.

I tisdags hade han det småtråkigt större delen av dagen men väl ute i skogen på kvällenkom knasMolle fram igen. Tjoho, sa du nåt matte?? Å ena sidan är det bra eftersom vi behöver träna lydnad när knasMolle är framme. Å andra sidan så får man inte tag så lätt på en långbent flat som rusar runt utan att lyda. Ingen svordom i värden hjälpte men BrorduktigMusse satt som ett ljus jämte mej, gott så.  Vi körde några linjetag som jag lagt ut förra veckan och då löd han mej(molle alltså) bra. Det var inga problem att springa som en raket rakt fram 100 meter och stanna på stopsignal och hämta dummien. Några invecklade dirrigeringar hade aldrig fungerat, jag hade aldrig hunnit med att vissla i tid även om han säkert hade gjort som jag sa. Farten herr Moll får upp med sina långa ben är fullt jämförbar med en vinthund.


Hundarna var med i bilen i måndags när jag skulle till jobbet för ett kort samtal med min chef. På vägen ner så fick jag se att Molle försökte klamra sej fast i bilfönstret och när det började klucka bakifrån fick jag en misstanke. Har Musse spytt? Bråttom hade jag men var tvungen att titta efter när jag stannat bilen, Molle for ut när jag öppnade med en äcklad min och självklart blev jag insmord av spyor. Stackars Musse skämdes över sej själv, han hade spytt massor. Jag satte snabbt in dom i kupen och sprang nersmetat genom vårdcentralens väntrum in på toan och försökte torka bort dom värsta fläckarna. Mötte chefen lugnt och samlat men kände hur spydoften spreds runt mej.

Hemma på kvällen fick jag ta tag i bilen, jag fick plocka bort baksätena så jag kunde tvätta golvet och sedan låta det torka ett par dagar.

Igår när vi skulle iväg så väg så vägrade Musse hoppa in i bilen när det hade blivit så läskigt stort utrymme. Aldrig sa han. Så där ska det inte se ut!! Dessutom luktar det mysko här inne, jag stannar hemma. Kanske vi kan ta den andra bilen??

Det finns gränser för mattens tålamod. Jag försökte inte locka med godis eller leksak, jag bytte inte bil eller lät Musse stanna hemma. jag försökte inte ens med att tala lugnande eller peppa honom. Men han kom in i bilen med en farlig fart ändå. Jag såg inte ens den sårade minen när han väl var på plats...


Ha en bra midsommar!

Av molleomusse - 18 juni 2011 19:55

Idag har vi varit i sjön(läs Anna har badat) för att simträna med Goblin. Söt<Goblin har svårt att räkna ut hur man gör när man simmar, han kan ha huvudet under vattenytan utan att bli rädd men släppa fotfästet är läskigt. Hans mattes fötter är så känsliga för barfotagång så jag fick offra mej och hoppa i vattnet. Nu var jag orättvis, vi stod i trosor och med bara ben både jag o Emma. Hoppas ingen såg oss..SötGoblin kommer snart komma över tröskelnför hans vilja att hämta dummies är större än vattenskräcken.

Efter en stunds badande med Goblin så satte vi oss på varsin stubbe och pratade. Zingo hade haft en skräckens dag på dagis igår så han behövde koppla av. Jag blev arg och ledsen över behandlingen av Zingo och misstänkte att han skulle vara superstressad men det var han inte. Vi fick oss en trevlig stund vid vattenkanten medans hundarna kopplade av och njöt av livet.

Molle fick simma över sjön o hämta två linjetag och Musse skulle ha hämtat det tredje. Det var bara det att sista dummien hade glidit in i en stengrotta och dit in vågade sej inte Musse. Jag fick gå runt viken för att försöka förmå honom att simma in men det var för läskigt. Som tur är så har Musse en modig lillebror som inte bangar för utmaningar...När Molle kom till oss så var Musse upprörd över att han inte fick tag i dummien, han fick gå upp från sjön medans jag visade Molle var han skulle simma och han tramsade runt mej så jag nästan for i vattnet. Jag tog tag i honom och röt till och då bet han mej, jäkla hund! Inte så det gick hål men ett blåmärke fick jag. Molle fick gå upp ur sjön och Musse blev nertrykt i mossan med order om att sitta still. Tjurigt satt han kvar där tills Molle fått tag i dummien. Värdens goaste hund är han Musse men han kan surna till, det kan hans matte också...

Efter några timmars slöande vid sjön åkte vi hem för att fika. Alla hundarna var med oss på altanen.Jag började prata med Zingo som hoppade upp i knät och trykte nosen mot mitt ansikte. Precis som mina alltid gör men Musse uppfattade nog situationen som att jag blev hotad. Eller också tyckte han att Zingo inte hade så nära hans matte att göra. Han gled ner från sängen och morrade åt Zingo, inget bra alls för stackars Musse som återigen fick en tillsägelse av sin matte att det är hon som bestämmer. 

Dom här slöardagarna tillsammans med en flock hundar är väldigt intressanta, faktiskt nästan det roligaste av all hundträning. Hundpsykolog skulle jag kanske bli?Eller inte...Emma o jag har ju tränat tillsammans ett antal år och från början släppte vi aldrig ihop hundarna. Jösses vilket slagsmål det skulle bli, trodde vi.. Förra året så insåg vi att det var korkat och släppte helt sonika ut dom ur bilen utan att ge dom någon uppmärksamhet alls, dödligt förfärade men helt inställda på,att testa. Det som hände var att Musse visade Zingo var hans personliga zon var och närmare fick inte Zingo gå. Ett morr och Zingo fattade direkt, inga problem. Molle talar om för Zingo när han är för stressad för att vara artig och lustigt nog så får det Zingo att bli lugn. Faktiskt fungerar det, helt otroligt. Jag kan förstå att Molle reagerar genom att surna till om Zingo stressar men att han dessutom kan påverka Zingo att lugna ner sej övergår mitt förstånd. Hur gör han? Eller vad är det annars som påverkar Zingo så han blir helt stressfri och är en lycklig hund som strosar runt och kollar in omgivningen tillsammans med grabbarna? Experten från dagis skulle ha sett honom idag.


Molle har blivit ett riktigt pälstroll, han som alltid fått gå bland nakenhundarna på utställning. Han och Henkan fixade frisyrerna förut med hårgele så nu spretar håret fint och moderriktigt på båda två. Men han borde nog trimas på halsen också. Nej Emma du får inte ta maskinen på Molle!


Johan är i USA  och Ronja hos pojkvännen så jag och Henkan är ensamma hemma. Rättare sagt är jag ensam hemma men Henrik har lovat att sova hemma varje natt. Musse är inte till mycket nytta för att lugna ner min mörker rädsla eftersom han är bussig nog att flyga upp och skälla så fort han hör något. Säkert har han tagit på sej ansvaret att vakta när Johan inte är hemma, om jag reagerar när han skäller så blir han helt övertygad om att det verkligen är något skumt han hör och skäller ännu mer. Och jag blir ännu räddare..


Annika, jag sa att Goblin var liten och lite smårund. Det var förra veckan. Nu är han  jättefin i kroppen och måste ha vuxit en dm senaste dagarna.


Ha det bra!!!

Av molleomusse - 15 juni 2011 12:42

Molle har nu fått börja träna igen och jag inser att det har varit kanonbra för honom att få ligga passiv bakom under våren. Trodde inte han skulle se det som ett bekymmer men faktum är att han tycker livet som apportör är att föredra... Dom gånger vi tränat efter skadan så har han varit supertaggad och väldigt samarbetsvillig. Bra kombination hos honom, jag får träna mej i att ha en racerhund som lyder.

Men, tex igår så tränade vi linjetag på vatten, svåra eftersom han skulle simma längs med vattenkanten istället för att simma över vattnet. Några markeringar i vatten och ett antal linjetag på land. Hela tiden är det full fart och lyssna som gäller. Han kommer tillbaka med dummien med bara en önskan. Jag vill hämta fler! Han knallade tom vid ett antal tillfällen, stack bakom mej för att hämta in Musses kast. Livet är skoj när man får jobba alltså.

Så när vi hämtat in ett antal linjetag så insåg jag att jag glömt exakt vart det sista målområdet var och skickar ut Musse först på ett sök. Sedan en dummie kvar för Molle att hämta på sök. Jag sätter honom jämte mej vilket för honom kan betyda antingen markering eller sök, linjetag står han alltid på. Är noga med att inte slarvskicka utan jag är tydlig med min önskan, ut och leta rätt på den sista dummien. Han sitter jämte mej och är ivrig och glad men så händer det något och han tittar på mej med en olycklig min. Vi tar ett steg framåt och jag peppar honom lite så han tar ett par steg framåt, vänder sej och kollar på mej igen. Jag tar tillbaka honom och skickar igen och samma sak händer. Tar honom tillbaka och skickar Musse istället som far ut på ett jättesök och han får hålla på med det ett tag och sedan blåser jag in honom utan dummie. Skickar Molle igen och han sticker iväg ett par meter och stannar. Jag vänder mej om för att se vad han hittar på om jag inte tittar men den taktiken fungerar inte, han står kvar. Jag vänder mej mot honom och säger sök och då går det upp ett ljus. Han far ut som en raket och hittar snabbt dummien och kommer tillbaka jättelycklig.


Molle kan driva en till vansinne när han tröttnat på att jobba och med all önskvärd tydlighet berättar att han inte vill. Det är faktiskt så ibland men vid dom tillfällena så skuttar han iväg direkt när han inser att han inte slipper. Det här är något annat mysko beteende, han blir verkligen olycklig och oförstående helt plötsligt. Varför? Vi har tränat i två dagar med olika aktiviteter och han har jobbat kanon och fått massor av beröm, knappast ett linjetag där han gått fel och fått börja om. Jag struntade tom i att han knallade så osams var vi verkligen inte. Dagen innan hade han jobbat med ett sök och gjort det bra så han borde förstå vad jag menar, han är tillräckligt rutinerad för att träna linjer vid samma tillfällen som ett sök.

Det här är ju inget nytt problem men frågan är vad jag kan göra åt det och varför han beter sej som han gör. Självklart är det någon gammal konflikt mellan oss som orskat detta men hur tar vi oss ifrån det? Ber jag om hjälp så gör han inte så här utan jobbar på som vanligt, därimot skulle det garanterat hända på ett WT med inte på ett jaktprov eller jakt. Det är inget jätteproblem och jag borde kanske bara strunta i honom och sluta träna för dagen så fort det händer men samtidigt är det tråkigt för han är verkligen olycklig och sedan när han kommit över spärren så är han jätteglad. Det är inte helt bra att sluta så fort det uppkommer för han är en smart hund, han skulle inse fort som blixten att blir det tråkigt så ser jag olycklig ut och slipper.

Någon som har ett förslag?


Nu ska Mollebängboll till simhallen. Där är det alltid skoj...

Av molleomusse - 14 juni 2011 21:21

2km jogging, vila medans jag la ut 4 linjetagsmålomr. jogga 600 meter nerför en stupande backe. fotgående 10 minuter längs med en sjö, 2 linjetag åt Molle och sedan markeringar över gungfly till vattnet. fotgående tillbaka längs sjön och jogg uppför stupbacken. lite vila och sedan linjetag i 30 minuter, jogging 2km.

Intervallträning i 2 timmar utan några problem med Molles ben trots att dom fick en hel del att göra även igår. Tacksam matte..

Nu blir det vila med massage för Molle och BoT strumpa på inatt.

Av molleomusse - 13 juni 2011 21:54

Nu är Ronjas skolgång klar för ett tag. Våren har varit jättejobbig för henne med hälsoproblem, trötthet och studier. Nu ska hon jobba på ett äldreboende i sommar och samtidigt njuta av livet och ha skoj ett tag. Fokusera på hälsan och ha tid att tänka på framtiden. Jag hoppas på en sak, att hon blir lycklig som vuxen.


Molle var hos sjukgymnast förra veckan och vi diskuterade runt hans ledproblem. Han har inte ont och reagerar inte på böjprov eller haltar längre. Frisk? Ja. Han fixar att jogga en mil, arbeta i kuperad terräng, simma osv utan att få tillbaka hältan. Därimot så kan han stappla ett par steg efter vila vilket oroar mej, det händer inte mer än en gång i veckan att vi ser att han är stel men det räcker. Lustigt nog så händer det inte efter ett rejält arbetspass eller dagarna efter utan när han fått lite mortion ett par dagar. Varför? Jag fick rådet att hålla igång honom så mycket som möjligt med jogging, simning, promenader osv. Alltid uppvärmd innan träning och alltid en stunds nervarvning. Jag ska böja leden när han ligger avslappnad för att motverka stelheten och så ska han ha backontrack strumpa på sej. Allt för att förebygga en ny hälta i samma led. Jag ska följa råden och be en bön för att det går bra. Han ska få leva sitt liv som en aktiv hund, kanske skippar vi den jobbigaste träningen om det visar sej att han inte fixar det men han ska inte behöva vara koppelhund.


Idag har han varit ute i trädgården hela dagen, gått en promenad på ett antal km med Ronja, joggat 4km i rejäla backar, arbetat med ett sök i jobbig terräng o vatten och hämtat några dirrigeringar och markeringar. Han var dessutom jätteglad hela arbetspasset och for fram som en raket så jag tror inte han har ont. Jag får kanske sluta oroa mej..På onsdag ska vi på sista gympa-simpasset och sedan hoppas vi på att slippa djursjukhus ett tag.


Hoppas alla mår bra!!!

Av molleomusse - 27 maj 2011 20:38

Hade precis börjat tycka rejält synd om mej själv men så läste jag ett FBinlägg och insåg att jag borde inte gnälla!!

Jag kan knappt läsa alla hundsidor med alla roliga saker andra hittar på, det är bara att inse. Det är skoj att träna hund..Jag bestämmer för att nu jäklar skiter jag i ryggen men så står jag stilla ett antal minuter och märker att ryggen skiter inte i mej..Lång bilresa, stå mycket still en dag och sedan lägga mej på en campingsäng vore lika med att göra mej tokig så hundkurser får jag skippa ett tag till. Mollen är inte helbra heller och kondisen är långt från bra så vi får trösta oss med att träna försiktigt här hemma. Inte helfel det heller!!

Idag har hundarna fått jogga uppför en lååång backe, första gången i trav och nästa gång fick dom ta i rejält och galoppera. Naturligtvis var dom uppvärmda innan och sprang lösa. Trötter och jättetrötter ligger nu nere i köket, Musse insvept i BackonTracktäcket.


Veckans bestyr har varit att putsa silversaker, diska finporslin, stryka dukar och städa i skåp. Hm, kopparsakerna och ljusstakar har åkt ut i boden, kanske jag får inspiration nog en vacker dag så även dom får bli putsade. Jag har massor av gamla ärvda saker som i princip aldrig används, jag kan inte sälja det för mitt samvete skull men vita dukar, silverbestik och finglas är inte riktigt min grej. Sötast är mockakopparna där man får i en mun med kaffe, gräsligast är silvermatknivarna dom är jättestora och roligast är en sockerströare med ben. Det tog mej en hel jäkla dag att putsa alla silversaker(halvdant) när Johan kom hem klagade han på min putsteknik vilket inte var det bästa han gjort den dagen. Jag vet inte riktigt varför jag fick inspiration men nu är det gjort och vissa saker är riktigt roliga så jag bestämde mej för att börja använda dom istället för att ha dom undanstoppade i skåp och lådor. Åtminstonde grejer som man kan stoppa i diskmaskinen..


Jag har faktiskt också roat mej med att köpa en massa blommor på torget och planterat dom i olika urnor. Inte heller likt mej att styra med sånt men det kommer blomma jättefint hemma hos oss i sommar. Helt klart en favoritplats är vårt uterum med vildvin runt hela rummet. Gamla fula utemöbler och så mina fina blomsterurnor. Kanon!! Vildvinet växer otroligt och skräpar mer massor, dessutom gör det att husfärgen blir smutsig, det kvittar. Jag och småfåglarna älskar att vara där, helt klart mer Anna än silversakerna...


Molle har dagens fråga. Varför finns det stora nyharvade gärden, perfekta att springa på OM man INTE får lov att göra det? Och varför finns det en massa måsar som sitter på samma gärde OM man INTE får jaga dom???


Ha en bra helg!!

Av molleomusse - 22 maj 2011 18:32



Dagens övning:

Jag la ut linjetag åt tre håll och Johan stod osynligt och kastade dubbelmarkeringar åt det fjärde hållet. Musse fick börja med omväxlande markeringar och linjetag. Han var jätteduktig och vi hade bara lite småtjafs om avståndet. Han går ut rakt 40-50 meter och sedan börjar han söka efter fotspår/dummies? Jag är övertygad om att han fick mina steg i näsan vid åtminstonde ett tillfälle för jag hade lurats där. Jag gick rakt över den tänkta linjen och stampade runt lite innan jag kastade iväg dummien när jag la ut. Precis vid mina steg så tvärvände han åt vänster och började spåra... Vid nästa linje hade han inget sånt lurigt men då blev han osäker på ett visst avstånd om han sulle fortsätta rakt fram. Bara att börja om från början.

Molle hade inte mycket problem. Han missade ena markeringen men hörde möjligen lite av dunsen. Svårt blev det att hitta rätt men han fixade det. Jag var osäker på om jag skulle skicka eller ej men chansade. Ibland måste man ju göra det och han stack iväg åt rätt håll och fick sedan lösa problemet själv.

Sedan körde vi bara dubbelmarkeringar, speciellt åt ena hållet blev det klurigt. Konstigt, ibland har jag jättesvårt att förstå varför just ett kast blir knivigt. Roligt att se hur olika lösningar dom hittade på vid det kastet, Musse gick ut mot rätt område men började söka för tidigt. När han inte hittade dummien så tänkte han dra iväg till den andra markeringen istället. Hm.

Molles lösning var att först gå mot kastaren för att sedan vinkla 90¤ och hitta rätt område. Inte så lyckat men jag undrar hur han lärt sej den tekniken? Först det kastet som han garanterat missade, möjligtvis hörde dunsen men gick iallafall ut till rätt område. Sedan att räkna ut att han kan gå mot kastaren och sedan rakt åt höger. Har jag en hund som vet hur att en dubbelmarkering alltid kastas?? Ett kast åt höger och ett åt vänster, missar man det ena så kan man iallafall räkna ut vart åt det kastades. Helt klart läge för att förändra värdsbilden för herr Smart..Vid nästa kast gick han rätt men då hade han ju räknat ut innan var markeringen landade.

Musse hade inte heller något problem med andra och tredje kastet. Han är underbar, det strålar lycka och självförtroende om honom när han far fram som en luden studsboll. När han kommer tillbaks så får jag inte klappa om honom eller belöna med något tjafs, möjligtvis kan han ta imot nåt riktigt gottis men det bästa är att få hämta fler flygande dummies. Han sätter sej vid sidan och vill snabbt bli av med dummien för att få jobba mera. Molle är precis tvärtom, han kan suga åt sej beröm hur länge som helst. Får han dessutom fjäska runt med dummien i mun så är lyckan total. Det värsta är att Musse skulle jag vilja kunna berömma mer och få honom att förstå att jag är nöjd, speciellt på avstånd. När han sätter sej på stopsignal och tar mina tecken så vore det kanon att kunna berömma. Molle därimot är himla lätt att höja till skyarna med beröm, sedan när han är däruppe bland molnen så är det svårt att få ner honom igen..

Lika svårt är det att korrigera hundarna på samma sätt. Molle verkar ta åt sej och kan yla av fasa om jag hämtar honom med kopplet när han faktiskt inte gör som jag säger. -Hon slår mej, hon slår mej vrålar han trots att jag bara har honom kopplad och går med bestämda steg. Vid nästa skick så ser han till att skärpa till sej och jobbar bra och är helnöjd när han kommer tillbaka. Får han massor av beröm då kan det tom varit värt att fått ylande åka koppel.Dramakungen av Ekbacken kan spala teater med stor inlevelse...

Musse skulle verkligen dö av sårad stolthet om han fick åka koppel. Efter en sån behandling så skulle han INTE göra ett smack mer den dagen. Han finner sej inte i att jag ryter till och skulle jag nypa honom så skulle han nypa tillbaka.  Det bästa jag kan göra är att vara envis och fungerar inte det så åker han in i bilen.  Då avslutar jag dagens övning på samma sätt som han skulle göra. MAO gör du så här mot mej så gör jag INGET mer med dej idag.


Hoppas alla får en kanonvårvecka!!


Skapa flashcards