molleomussemilan

Senaste inläggen

Av molleomusse - 3 november 2011 18:51

Senaste tiden har vi tränat massor, och upptäkt starka sidor och dom mindre bra hos oss alla tre..


Musse, är en kanonduktig dirrigeringashund! När han vill givetvis  men ändå..Han är såååå söt när han far fram som en kanonköttbulle, sätter sej på stjärten när jag visslar och går efter mina tecken. Det är vägen till dummien som är skoj så avlämningarna är totalt ointressanta, finns det nåt skojigare på vägen tillbaka så släpper han dummien och ägnar sej åt det istället. OM jag inte har köttbullar i fickan förstås, då håller han i dummien tills han fått en gottis.

Han har aldrig lyssnat speciellt bra på vatten men vid sista träningen så funderade jag på 3 val när det låg en dummie kvar på andra sidan sjön . Skicka Molle igen vilket inte var en bra ide, gå runt sjön och hämta den vilket var jobbigt för mej. Eller skicka Musen, omöjligt, men testa kunde vi ju och sedan traska runt och hämta dummien. Lilla söta Musse visste minsann hur man dirrigeras på vatten och var så duktig!

Musse vägrar fortfarannde bilbur och att åka SAAB. Han ligger i matsalen såklart. Han traskar runt och bär på alla lösa föremål som finns i huset,igår hade han hittat husses vantar som låg i jaktryggsäcken i ett låst rum.

Han är upprörd över alla djur som är i trädgården på kvällarna och ser det som sin plikt att jaga bort dom, även när han är inne vilket skapar lite irrititation. Speciellt på nätterna..

En ide han fått på sista tiden är att ställa till med ett jäkla liv om jag och Molle går ut ,eller bara jag för den delen. JAG tycker det är ett litet problem för övriga i familjen och en enkel lösning är att ta på sej ytterkläderna och ta en promenad med honom tills jag är tillbaka..

Just nu har han hittat sin aktiveringsboll under våra sängar och lyckades få mej att krypa dit för att hämta den. Så bar det av ner till köket och där har han dundrat runt med den tills han insåg att ingen bryr sej. Nu har han kommit tillbaka upp med bollen och försöker pilla in den under någon möbel så han kan få mej från datorn igen. Han kommer lyckas...


Molle,  familjens smarting. Så har det alltid varit även om vi andra inte förstår det..Han vet exakt hur mycket tålamod hans matte har. Han vet exakt när han kan hitta på egna grejer. Han är fullständigt medveten om man planerar för räfs och rättarting trots att vi försöker lura honom. Det går inte!

Han kan gå 200 meter rakt fram på ett linjetag och då menar jag spikrakt, Han är duktig på att gå efter mina tecken och bryr sej inte om störningar, ligger det dummies på vägen som han inte ska plocka upp så gör han inte det. Han skulle aldrig knalla på träning och jag kan lätt kalla in honom när han ute på ett sök tex. Allt så länge jag har läget under kontroll alltså..

Sist vi tränade så la vi ut en dirrigering som gick diagonalt över två bäckar. Klurigt? Inte ett dugg..Därimot att gå 30 meter rakt fram till en fasan på ett jaktprov, det är klurigt..jäkla hundskrälle!


Men mest smartast är den som är smartast sist och det ska bli JAG!!


Nåja,jag ska inte klaga på min snälla bussiga hund! Jämför jag Molle med många andra flatthanar så inser jag att jag har det ganska bra. Det många andra kämpar med finns inte ens en gnutta av i Molle. Enklare hund att ha med sej överallt och som finner sej i allt, finns knappast.

Kärleken till Goblin håller i sej och med honom visar han verkligen hur en bussig äldre hund beter sej mot en yngre. Han är inte mesig utan Goblin får veta att han är yngst men på ett bra sätt. Får dom tillfälle att leka en stund så har dom skitskoj och ögonen lyser på båda två.

Jag hade båda framför mej och försökte utmana Goblins bytesmedvetenhet genom att låta Molle sno dummien framför nosen på honom om han inte tog den snabbt och höll fast. Jag skulle våga göra det även med vilt och lita på Molle, säkert skulle han låta Goblin få sno åt sej anden framför nosen på honom och tog han den först skulle han inte försvara bytet. Stabil, bussig hane...


Anna då? Hon kämpar på med att försöka bli tydligare. Peka åt rätt håll och försöka förutse svårigheterna. Konsekvent är hon inte och ganska lätt att att förutse. Hon är lugn och rättvis, oftast iallfall. Fullt medveten om att hon gör många fel som försvårar för hundarna men tar gärna imot tips om förbättringar!


 Vi har haft ett tiootal svanar på ett gärde 7-800 meter från huset. Musse har sett dom och sitter med nosen och vädrar för att förstå vad det är för figurer. Molle har inte sett dom och jag har inte ansträngt mej för att visa honom heller..

Igår sköt jag med apportkastaren i trädgården inte mot gärdet och svanarna utan från dom. Musse for efter apporten och medans han var ute så vände jag mej om och fick se Molle apportera åt andra hållet. Full fart ut för att apportera svanar. Han satt nog och tittade åt det hållet när jag sköt och svanarna lyfte naturligtvis tungt från marken när dom hörde skottet. Så synd att jag inte filmade Molle, säkert satt han och slötittade när han hörde skottet och fick se svanarna röra sej. Tala om förvåning..En vanlig onsdag i trädgården som piffades upp med oväntad fågeljakt!! Sånt KAN hända, vet Molle numera!


Om 5 månader är det vår igen!!!

Av molleomusse - 14 oktober 2011 09:46

Musse har lyckats hitta sätt att få ordningen åteställd.

Alla glömde snart att dörren till matsalen skulle hållas stängd så det blev inget större problem. Under bordet därinne sover herrn och ingen har samvete nog att slänga ut honom.

BilBurproblemet är inget problem, Musse åker Toyota istället! Finns lösningar på allt.

Mattes inställning att trimma klorna varannan dag för att få dom fina är värdelös. Men, Ronja är hemma så han står hos henne och får stöd och så hjälps dom åt att blänga...

Promenader med Kenso och Ronja är också roliga, alltså utan Molle.  Mycket roligare att hitta på saker tillsammans utan att någon rackarns snabbspringare stör alltihop. Nöjd Musse!


Molle har fått hem Henrik vilket är han stora favorit. Någon leker och gosar länge på golvet med honom, någon får man sitta och kela med vid köksbordet och framför allt, det är kanon att få ligga i soffan på Henrik och kolla på tv. Alla andra pustar över att han är för stor medans Henkan är snäll. Molles egna ljud han har för sej när han tycker livet är kanon brummar hela kvällarna mao.


Båda hundarna nöjda och stor i fokus för hela universum. Livet ska vara gott!

Av molleomusse - 8 oktober 2011 20:02

Mitten på oktober redan..

  Molle har fått en ny korg. Slapparnas konung kan sova vartsom helst..


Idag har hundarna fått sin bilbur och den är jättefin. Molle tycker det är helt ok men Musse får vi trycka in. Han ÄR faktiskt rätt tålamodsprövande ibland när han vägrar delta och han är inte lätt att slänga in i buren med våld. 35 kilo motspänstig Musse är tungt  att häva på. Johan funderade på om vi kunde lasta honom som en häst, alltså en lina framåt som drar in hunden i huvudet och så en lina bakom som skjuter på...In kom han iallafall och såg ut som han hatade oss för all förnedring han fick utstå. Nästan lika illa som hos veterinären.. Han satt minsann nästan frivilligt i Emmas bilbur häromdagen men den är större.

Musse är konservativ och gillar inte förändringar (vissa förändringar som att helt plötsligt få ligga i soffan är ok), han är envis som en tjurig åsna och dessutom brukar ingen bestämma över Musse. Den här helgen har han fått klorna klippta och blivit tvingad in i buren så det är illa. Dessutom har husse dammsugit matsalen och bestämt att det hädanefter ska vara hundfritt, det är ju Musses egna rum ju. Ska han behöva sova i köket som en vanlig hund? Jäkla husse! Fattas bara att någon bestämmer att han ska gå ut imorgon när han sover sin förmiddagslur. Bestämmer man det så får man dra ut Musse för frivilligt går han inte om han inte får mänskligt sällskap förstås.

      Förnedringsblogg!




Vi är labradårsällskap den här veckan för syrran är på semester. Kenso hinner inte med flattarna och dom jäklas en hel del med honom. Det är tydligen ett otroligt nöje att sno åt sej en pinne och bli jagad, Molle gör så med Musse men med honom måste han vara snabb i vändningarna. Med Kenso travar han sakta före och retas med pinnen..Svårigheten är att sno pinnen utan att Kenso hinner att reagera för om han är beredd så morrar han till så fånflattarna släpper direkt. Är man liten så måste man vara tuff...


Idag sprang alla tre före mej och stannade och nosade på ett ställe. Jag funderade på vad det var för intressant, inälvor från nåt dött djur är inget roligt om dom hittar..Molle kom skuttande med något i munnen och efter kom dom andra. Jag fick "något" i handen och det visade sej vara två leverpastejmackor! Antagligen hade jägarna suttit där och fikat och glömt mackorna. Så full iskratt jag blev, alla tre satte sej i en ring runt mej och väntade på mitt beslut som om dom vore småbarn som hittat en skatt tillsammans och ville att mamma skulle dela rättvist. Finns det några andra hundar än apportörer som skulle bete sej så? Allt annat slafsar dom minsann i sej på nolltid men denna skatt var tydligen så stor att matte borde få den, åtminstonde få den för att ge den tillbaka, rättvisst fördelad. Självklart fick dom dela efter att jag sniffat på mackan, känsliga retrievermagar tål inte vad som helst....


Grattis Zingo för klassvinst i lydnad!

Av molleomusse - 26 september 2011 13:47

Efter en rolig helg kommer notan med nackvärk. Fy fasen vad trött jag blir.. Fredagen gick bra för jag lyckades få skyttarna att bära änderna dom skjutit. Vi travade upp dom vid varje skytt och gick därifrån helt enkelt...

Lördagen så rörde jag på mej hela tiden och det brukar vara bättre än att sitta still. På söndagsmorgon hade jag en smällande huvudvärk och åkte direkt hem efter provet och vilade. Inget överjobbigt alltså men säkert har jag använt muskler som normalt är bortglömda....

Fick tips av Pia om ortopedhjälp, kanske jag ska pröva det. Min vanliga inställning att bita ihop och köra på som vanligt är inget bra. -Hur fungerar det för dej, skulle dr Phil ha sagt. -Dåligt kan jag svara honom.


Mollens prov blev exakt vad jag förtjänade. OM jag ska starta nån mer gång så får jag planera flera månader i förväg och träna massor med andra hundar, hålla honom innom ramarna hela tiden och verkligen kräva en rejäl lydnad.

Helt ärligt så tror jag inte det skulle vara så svårt att få honom att bli en mönsterhund så jag är arg på mej själv. Å andra sidan så vet jag att jag inte fixar att åka iväg och träna regelbundet men det är inte hela sanningen. Sanningen är att han gör som han vill så länge jag inte får tag i honom och det vet både han och jag om. Han gillar sin matte och väljer henne tills det finns nåt bättre att roa sej med. Jag vet.


Ha en bra vecka!

Av molleomusse - 17 september 2011 21:20

                   Musse på promenad idag

    Musse på jakt, mest vattenbubblorjakt...

    Musses omtalade kudde. Kudden Snusk med Musse Lusk!

  Å fin leksak han valt själv..

  Trött Molle   I sin egen syrenkoja, säg inget till husse!   Gosedjur

  Zingo   SötGoblin lånar Molles täcke och behöver nån som torkar öronen   Fin i täcke..   Värdens slappaste hund tackar aldrig nej till en tupplur. Bildbevis på Zingo..

  Molle bloggar!

Av molleomusse - 14 september 2011 20:42

Idag gick vi runt nya, runda sjön och insåg att det fungerade kanon. Jag kan alltså åka upp förbi vårt hus och till den branta skogsvägen och ställa bilen. Sedan är det jättenära och torrt att ta sej till runda viken. Emma, du vet! Nästa gång behöver vi inte köra runt hela skogen.

Det är faktiskt ganska lyxigt att hitta en sjö 2km hemifrån. Förut var det rejält svårt att ta sej genom skogen och sjön var kantad av sly. Nu har vi en ny grusad väg och dom har tagit bort en massa skog. Vips har jag en långsmal sjö med en smal vik till en rund sjö. Fullt med sjögräs, gungfly och elände och det går att stå synlig och dirrigera överallt. Tackar och bockar! Vi har haft svårt med vattenträning förut eftersom vi har 3 km till närmaste sjö och bara 10 sjöar inom 5 km från huset. Nåja, det är inte bara sjöar som ska till för att träningen ska fungera, men det underlättar...

Gungfly är bra till mycket. Jag la ut en dummie i viken som Molle såg. Sedan gick vi en bit in i skogen till andra sidan och jag skickade honom för att han skulle simma över. Stackars Molle trodde att dummien låg närmare oss och att han inte alls behövde simma så han skuttade iväg mot sjön och hade sedan för avsikt att gena på stranden istället för att simma. Han trodde det var mark under fötterna men han sjönk rejält och fick kravla sej tillbaka till mej. Dumhuvud sa jag, du skulle simma! Skickade igen och han hoppade i sjön men lyssnade inte och kravlade upp på fel ställe. Dumdumhuvud sa jag när han satt fast i skiten igen. Sista skicket så hoppade han i sjön och simmade rätt och slapp fastna. Man SKA lyssna på sin matte annars hamnar man i trubbel! Ett-noll till mej!

  smartast Musen..

Nu ska jag försöka lista ut vad Musse har för problem inne i Ronjas rum. Han försöker få tag i något och jag har krypit under sängen för att försöka hitta något förutom damm. Fanns inget men han ger sej inte. Jag borde stänga dörren och säga åt honom att gå ner men så kan man ju inte göra mot Musen? Ska bli spännande att se vad det är han vill ha, det kan vara en mjukisnalle i bokhyllan eller en äcklig macka i sängen. Eller också vill han bara att jag ska kolla överallt åt honom ifall det finns nåt kul. Intelligent nog är han iallafall för att påverka sin matte att krypa runt och leta. Vem sa att vi var smartare än hundarna??Jag kan få honom att leta dummies i skogen och han kan få mej att leta äckelmackor inne. Kanske han visslar närsök när jag närmar mej målet...

Ha det bra1!!

Av molleomusse - 11 september 2011 17:29

Blev ingen start i helgen eftersom jag inte planerat för att åka och när komisarien ringde på fredagen och sa att hon hade plats så orkade jag inte dra iväg dagen efter. Köra 50 mil och starta kräver förberedelser i min värld. Synd att vi fick reda på det så sent..


Jagat har vi gjort iallafall och veckans träning hade gjort resultat, Molle löd mej kanonbra. Första två dreven så fick han inte apportera utan bara följa jakten, bra för självkontrollen. Tredje jakten stod vi långt bak i kärret och han fick markera nedslagsplatserna och gå direkt. Tycker det var ett bra jobb han gjorde för han markerade uppe från en slänt och fick sedan pulsa 50 meter ut i kärret och hitta rätt i vassen vilket han gjorde. En skammad and landade jättelångt ut i smeten och jag gav upp innan jag försökt få dit honom. Det hade inte varit bra att få honom dit för att sedan inse att fågeln inte var där. Den markerade han inte så han hade fått gå ut på mina komandon och då vill jag vara säker på att jag inte luras.

Sista drevet fick han hämta ganska många men jag släppte inte iväg honom ur hand. En vattendirrigering efter en skammad gick kanon, mattes kille kan ibland!


Idag hade jag med mej en kompis härifrån Kisa, Monica som fick umgås med Musen. Monica jagar själv men inte fågel och har en äldre labtik hemma. Kul att få sällskap och en hejare på att avliva änder är hon!  Musse var stel och halt imorse men det syntes inget på jakten. Han fick apportera några stycken av dom som landade nära och var döda. Han var bekymrad över änderna som flaxade när dom borde ligga still i vilthögen. Vet änderna inte hur dom ska bete sej?? Det är nog hans självpåtagna uppgift att hålla koll på det som Molle hämtar in, Monica och han var ett bra team..

Tackar för sällskapet hälsar vi!!


Nu är det färdigjagat (tror jag) på ett tag. Nu får vi prioritera annat. Nina kommer ner och kör vatten i veckan och kanske Emma kommer nån dag? Imorgon vilar vi..


Min pappa skulle ha fyllt 85år idag så jag ska åka till graven. Jag är ganska säker på att han uppskattat att jag jagat på hans födelsedag. Han levde för jakt och hundar så jag har att brås på, så synd att jag bara fick 16 år på mej att uppleva pappa men vi är nog väldigt lika. Att vara i skogen med goda vänner och hundar är ju det bästa som finns även för mej..Förhoppningsvis jagar han uppe i himlen tillsammans med Sören och alla hundar, eller också pratar dom jakt med varsin vovve i knät. Vad jag skulle önska att han kunde komma ner en timme och prata med mej, en timme som jag skulle kunna offra mycket för att få uppleva. Att få berätta att jag har det bra och visa mina barn och man för honom. Att få tala om att han var värdens bästa pappa och att jag vet hur älskad jag var av honom. Sedan blev det nog hundprat resten av timmen..Omöjligt att få uppleva, kanske han vet ändå?  Hoppas det..


Ha det bra!

Av molleomusse - 8 september 2011 21:01

Idag har vi tränat med Emma med flock. Ordning och reda, planering som höll och en hund i taget. Vi lär oss, Emma....


När jag kom till träningsplatsen hade Emma planerat ett linjetag och funderat ut lite småroligt och vi tog ytterligare en promenad för att planera. Vi hann inte allt men vi hade en plan..

Vi tog först ut Molle och Zingo och jag började med linjetaget över sjön. Inga stora svårigheter. Sedan kastade jag markeringar åt Zingo och skällde på Emma. Nejvars, men vi stod på varsin sida av sjön och hon skickade Zingo mot mej. Är hunden 100 meter bort så är det kanonsvårt att verkligen styra och blåsa rätt och det är nyttigt att se på nära håll hur dumt man bär sej åt. Jag gör exakt samma fel och dom stackars hundarna simmar runt och försöker ta in informationen vi ger. Inte lustigt att dom skiter i oss ibland..


Sedan traskade vi på var sin sida om sjön till det bredaste stället och där kastade Emma en markering åt oss men Zingo han före och hämtade den. Ny markering som hamnade precis vid strandkanten och jag skickade Molle. Först så ville han inte simma dit eftersom markeringen säkert var Zingos enligt Molle. Vanligt problem så jag vrålade åt Emma att flytta sej och Zingo.  Nytt försök men eftersom Emma flyttat sej så tappade Molle markeringspunkten och simmade mot Emma istället för 50 meter längre åt höger. Jag vet, sa Molle och det tog ett bra tag att få honom att ta mina tecken och då var han redan på andra sidan och på strandkanten. Jag visade med tecken att han skulle höger och han började gå åt rätt håll och sedan försvann han ur sikte för mej. Nästa gång han dök upp så hade han sprungit 100 meter fel åt andra hållet. Stopp, du ska vänster! försvunnen! Och så var han hos Emma igen..Då försökte jag få honom i vattnet och simma istället så jag såg vad som hände men det fungerade inte och han kom tillbaks till mej. -Ska jag visa honom vrålade Emma?- NEJJJ!!! Vi ska fixa det här UTAN hjälp. Irriterad var jag...Skickade igen på linjetag och fick honom att stanna i vattnet på andra sidan och ta mina tecken. Inga problem, lycklig matte och lycklig hund...Jag tänker inte skylla felen på min hund utan rannsaka mitt eget jobb vilket kunde varit mycket bättre. Därimot så insåg vi båda att det är lättare om vi samarbetar och gör varje övning bra redan från början så vi slipper strula..


Så gick vi vidare tills sjön bara var 20 meter bred och kastade markeringar åt varandra. Skoj..


Hundbyte och vi gick direkt till varsin sida sjön och där det är som smalast. Musse fick ett antal markeringar på Emmas strandkant och fick inse att han inte kunde ta landvägen tillbaka till mej. Måste jag simma tillbaka? Kan jag inte lämna dummien till Goblins matte istället? KAN NÅGON FIXA EN BRO???

Goblin fick också några markeringar och var jätteduktig. Hela tiden. Inget pip eller stress, lös när Emma kastade åt Musse utan att försöka knalla och allt fungerade kanonbra.

Lärdom Emma? Vi tar aldrig med oss mer än en hund var ut från bilen...


Efteråt så stod vi och pratade en stund medans hundarna fick umgås lite. Molle älskar fortfarande Goblin men numera ska han fostras. Han leker en stund och så fort Goblin blir för uppspelt så trycker han ner honom i marken. Morrmorr, skärp dej! Jag är inte rädd för hårda tag längre utan inser att det faktiskt är bra att dom vuxna hundarna fostrar dom små. Inget konstigt alls. MEN, så börjar Musse leka med en pinne och Goblin hänger på och hämtar en egen och lägger sej och tuggar på den. Molle ställer sej några meter ifrån Goblin, helt tyst utan att röra sej mot honom. Han bara står och kollar på Goblin och vad händer? Goblin slutar att tugga, släpper pinnen på marken och går fjäskande/underdånigt därifrån och Molle går fram till pinnen och tar den. Otroligt, hur kan Molle få Goblin att göra som han vill trots att han inte ger något komando eller stjäl pinnen? En blick på tre meters håll och Goblin lyder utan att blinka. Molle bara rätade upp sej, spände ögonen i buspojken och förvandlade honom till en lugn fjäskis på tre sekunder. Så lätt är det att få en hund att göra som man vill och det krävs varken våld eller hårda ord eller mutor. Där ligger vi i lä...



Skapa flashcards