Nerbäddad i bilen.

Jag har haft kontakt med veterinär per telefon och bestämt mej för att avakta ett par dagar. Det är muskeln som gör ont och det gör dom inget åt iallafall. Jag kan få smärtstillande och inflammationsdämpande förstås,  säkert skulle han uppskatta att få smärtlindring men risken är ju att han då tror sej kunna så mycket mer och ösa på(tills det gör ont igen). Han får vara i värme ett par dagar med koppelpromenader och stillhet så får vi se vart det barkar. Antagligen är det helkört med provet nästa vecka men man vet ju aldrig. Börjar jag med antiinfammationsmedel så är det garanterat, helt kört.  Han har ju inte haft ont i ryggen förut så kanske kanske det går över snabbt..Imorse morgonhälsade han med att snacka som vanligt, ylande alltså med inslag av falsettsång när han försökte vifta på svannsen..Trappen hoppar han jämfota nerför, med bakbenen.

Man funderar ju fram och tillbaka på vad som hände. Antingen blev han kall helt enkelt. Eller också sträkte han sej rejält och efter att ha legat still ett par timmar så blev det ont. Eller också är det en kombination..

Han var faktiskt lite konstig redan innan vi var vid vattnet. Jag väntade på Pia och Emma en stund och passade då på att köra ett linjetag över en riven stenmur. Han sprang till muren och ställde sej med framfötterna på en sten och ville inte fortsätta över muren. När jag försökte trycka ut honom så tvekade han länge och gick till ett annat ställe och hävde sej över. Troligtvis gjorde det ont redan då fast jag inte fattade det.

Förhoppningsvis går det över av sej själv. Skiträdd blev jag igår när han hackade tänder och skakade hela han. Uppskrämd blev jag av Emma också som direkt kollade slemhinner och sa åt mej att åka genast. Hon är ju fullt medveten om vad som kan hända en lördagskväll utan förvarning..

Hundarna är som sagt med mej på jobbet och Mollefick gå ut och kissa en sväng och sedan tog jag en promenad med Musse. Vi hittade en fin skogsväg här i Ömo som vi följde. Rätt som det är så är Mussen borta och var försvunnen i tio minuter. Han som ALDRIG försvinner annars. Jäkla hund, jag var tvungen att vara tillbaka klockan ett och vi hade tagit bilen och åkt till skogen så jag funderade på hur i fasen jag skulle göra. Åka ifrån honom och hoppas på att han skulle stanna där jag ställt bilen? Frågan är vad han skulle gjort, hittat fyra mil hem är ju långsökt. Hade han kunnat spåra bilen till min arbetsplats, kanske. Nåja, han kom tillslut och vägrade berätta vad han hade haft för sej...

Han är rolig Musse och får hela tiden nya ideer om hur livet ska levas. Åka i bakluckan är uteslutet numera om man inte ska knuffa in honom med våld. Jag är fullt medveten om att vi får skylla oss själva men grejen är att han är så charmig med alla egenheter. Han är ju aldrig dumbortskämd eller stökig, bara så himla söt...Han tränar sej massor och utvecklas faktiskt fortfarande, bara man har övertygat honom att det finns en poäng i att samarbeta så gör han det. Hur kan det vara så att han fyller sex år snart??huga..

Idag har jag fått paket av min snälla man och dotter. 9 färglada dummies som syns i gräset, två dirrigeringsdummies och en mysig fliströja. Toppen att dom fattar vad jag vill ha...Ska även få middag och tårta ikväll! Jag är ingen fyllaår person, jag avsäger mej all uppvaktning på jobbet och vägrar stå i centrum för sentimentala tal osv. Ett par dummies och middag med familjen räcker kanonbra för min del!!

Vi har varit ute och testat dom nya dirrigeringsdummiesarna och himmel vad dom syntes på långt håll. After dogs dummies, det medföljer ett rött överdrag om man inte vill göra det alltför lätt för hundarna. Molle fick sej en läxa i att bära dummies på rätt sätt. Det var nämligen helt omöjligt att bära dom som en cigarr..

.

Vi får se om det blir mer jakt för Molles del. Jag har svårt att ta ledigt mitt i veckan men Nina kan tänka sej att ta med honom om det dyker upp fler tillfällen. Jag skulle aldrig skicka iväg honom med vem som helst som bara skulle släppa iväg honom på ett stort sök. Jag vill veta var min hund är hela tiden och jag vill veta att även han känner att han har kontakt med mej. Hitills har den biten fungerat över förväntan. Jag kan kalla in honom och han lyssnar på mej trots att det är skitskoj. Det är nästan som även han inser att det säkratse sättet att få fortsätta hämta vilt är att hålla matte på bra humör. Eller också har han så pass mycket retriever i sej så han faktiskt gillar att samarbeta med sin matte...

Så härligt det är med hundars olika yrkeskunskaper som dom har med sej i generna. Att det bara finns där hos en liten valp. Helt otroligt och underbart!! Så mycket dom ger oss männsikor och det enda dom ber om är att vi älskar dom tillbaka och ger dom en trygg tillvaro. Vad männsikan gör mot hundarna är ju därimot inte alltid så snällt. Dels all ren grymhet förstås men även all avel på rena deffekter som får hundarna att leva sitt liv handikappade. Faktum är att jag tycker det är grymt mot hundarna när man försöker avla bort deras specialgener också. Hur känner sej en hund som är en retriever utan yrkeskunskap? Det kanske är skitfrustrerande att tappa sin rasidentitet..

Nu ska jag ta och lägga mej i soffan och kolla på drPhil.

Trevlig helg!!

Himla nervöst har det varit att saker ska gå fel. Tusen orosmoment från att domarna vägrar döma på markerna till att alla funktionärer plötsligt blir sjuka. Nu är det bara rapporten från ssrk kvar...

Idag har jag tränat sök på vilt och fick min senaste oro lite bekräftad. Molle anser inte att kaniner är så mycket att bära omkring på. För någon månad sedan så var Emma och jag ute och tränade viltsök. Då gick han förbi kaninen (såg Emma) vid ett tillfälle, när han var nära kaninen igen så la jag på pipan och då kom han med den. I helgen så testade vi av ett nytt provupplägg och då blev återigen kaninen kvar till sist. Björn Norden ansåg att han inte fått vittring på den och Molle hämtade den tillsist utan några större tramserier. Idag blev kaninen återigen kvar till sist och den var dessutom snuskig att bära enligt Molle. Skithund, han la tom ner den vid ett tillfälle. Nu blir det massor av kaninträning framöver. Nobbar vilt gör vi INTE!!!

Andra favoriter i orosmolnet är förstås vilthanteringen. Jag litar inte helt på honom men jag är duktig på att aldrig ha en konflikt runt vilt. Jag tittar alltid bort när han kommer imot mej och låtsas som viltet är totalt ointressant.

Nästa grej är trutar och fasaner. Måste vi få tag i, trutarna skulle han säkert kunna rulla sej på. Han har gjort det en gång när han var runt 6 månader. Fasaner bara för det var en fasan han fick hål på vid ett jaktprov.

Vattenjobbet går periodvis kanonbra men ibland är det svårare. Han kan få för sej saker i vattnet och jag är skitdålig på att skicka honom rätt. Ofta efter en dirrigering så tänker jag till hur jag borde ha skickat honom för att förenkla saker o ting. Det borde ju vara så att jag tänkte till innan jag skickar ut honom...

Jag kan även konstatera att jag är otålig vid sökarbetet och går in styr och ställer istället för att låta honom arbeta i fred. Finns det ett vilt kvar och han jobbar bra men i helt fel område så avbryter jag honom istället för att låta honom upptäcka det själv. Himla bra sätt om man vill ha en hund som frågar istället för att jobba på...

Landdirrigering och markeringar tror jag inte är några större svårigheter men just därför att jag känner mej säker så blir jag osäker.

Så har vi allt runt fotgående(han brukar vara vid sidan) knallningar(inträffar ibland) Pip(har kommit lite av senaste tiden trots att han varit helt tyst i fyra år) och så hundtollerans( Det existerar inte i Molles personlighet att mucka med andra hundar men så har vi vissa söta tikfröknar som kan ställa till det)

Vilken lista jag fick till...Bara att vara ödmjuk och hoppas på att det mesta går att lösa.

Trevlig torsdagskväll!

...fick Musse idag när han knallade. Han är enormt upphetsad av bumpern och har börjat knalla vid varje skott. Jag skäller naturligtvis på honom men inte tillräckligt. Jag sköt alltså ett skott och Musse hoppade fram en sekund för tidigt och fick plastankan på sej. Ankan smällde in i Musse med en rejäl fart och den flög sedan trettio meter bakåt. Helsicke vad rädd jag blev..Musse blev nog lite skakis han också, det måste ha gjort rejält ont...När jag känt och klämt igenom honom och vi hade darrat färdigt så sköt jag igen, (med koppel på). Man skulle kunna tro att kastaren hade mist lite av sin status som glädjehöjare men icke. Jag tror banne mej att han inte fattade att smällen kom från kastaren för han skulle gladeligen ha gjort likadant igen. Inte blev han rädd för mej heller så jag vet inte vad han tror. Åsknedslag kanske..Det finns kanske en liten gnutta "korkad hund" även i en flatt..Herrejösses han hade ju kunnat slå ihjäl sej.

Min tanke vid dagens träning var att först gå runt ett fält och lägga ut dirrigeringsdummies när hundarna inte var med. Sedan skjuta med kastaren åt ett håll och dirrigera Molle åt ett annat. Jag testade tre varianter, dels att dirrigera honom bakåt från kastet. sedan i  trettiograders vinkel från kastet och så förbi den kastade dummien och trettio meter till. Bakåt och vinkeln är inga problem och att skicka honom förbi kastet går bra om man stöttar med UT. Det går alltså inte att lura honom att "göra fel" . Jag vet ju att liknande saker kommer på ett prov och på land är jag inget nervös för att han ska gå fel, men vattnenapporteringen där hunden först fått hämta markeringar från en båt och sedan ska simma förbi båt och elände på dirrigeringen...Grejen är att Molle aldrig har gjort bort sej och försökt ta markeringen istället för det jag pekat på utan går hela tiden på rätt sak(inte perfekt linjetag alltid men han bryr sej inte om markeringen). Hur ska man träna upp säkerheten då???Jag får nog sätta Johan i båten  hela helgen och kasta markeringar som aldrig ska hämtas utan det är bara att simma förbi som gäller.

Jag satte Johan och Henkis i båten för några år sedan för att träna just detta. Det regnade och det tog tid att få Molle dit jag ville. Henrik och Johan satt och duckade i båten så att inte Molle skulle bli ännu mer fixerad vid båten. Tillslut sa Henrik till sin pappa som gluttade lite på Molle - Titta inte pån när han simmar för då får vi sitta här hela natten...Tala om respekt för sin mamma. Det är bara att sitta kvar tills mamma har fått hunden att göra som hon vill...

Nu ska jag till min mamma på kaffe. Gott...

Himmel så skönt. Allt (nästan ) är klart och allt har gått bra. Det har varit skoj att jobba med provet och vi har haft helt underbara medarbetare hela helgen. Jag tror dom flesta har tyckt att det har varit trivsamt. Jag har knappt sett något av dom startande det har inte funnits tid till det. Vi slapp gå som dummiehund idag vilket var skönt för jag kände att det hade bara varit en stressfaktor till.

När alla började åka hem och det bara var Nina och jag kvar som kunde slå ihop händerna med ett "vi fixade det" så kändes det otroligt skönt. Domarna var nöjda med allt, och dom startande var kanske inte så nöjda men jag tror dom flesta kände sej rättvist bedömda.

Lite konstigheter har vi råkat ut för. Öppenklassen var i svåraste laget tyckte en del. En bred bäck mitt i söket orsakade många problem. Jag vet inte om jag tycker att det skulle vara ett jättehinder men helt klart nåt man måste träna på. Vattendirrigeringen var också svår tykte många och där har dom kanske rätt. Idag åkte många dit på dålig vilthantering och dåligt fotgående i öppenklassen. Två pristagare i Öppenklassen.

Nybörjarklassens sök hade många problem med och markeringarna. Idag hade dom flesta ett pris iallafall och en Hphund, skoj.

Vidare blev vi av med vilt och två viltkorgar. Kanske nån som behövde ta med sej vilt hem för att träna...Vi glömde att sätta upp en skylt på dörren där viltet låg att alla fåglar behövdes till provet.

Vi måste göra massor av reklam för platsen vi var på. Vill någon ha en träningshelg så är det ett superställe att hyra. Träna hund hela dagen och så åka upp till kursgården på kvällen och äta god middag framför brasan...

Nu ska jag försöka få tag på en liten ledsen kompis som förlorade sin hund igår. Hunden var trött och dom åkte till veterinären och det visade sej att hela magen var full av tumörer. Fullt ös - medvetslös, naturligtvis en flat. Den hunden har iallafall levt med värdens bästa matte hela sitt liv och har det säkert skoj nu i dom sällare jaktmarkerna...TÄNKER PÅ DEJ!!!!

Enfårtacke, Nina och alla andra för gott samarbete!!

Ha en bra träninsvecka. Det ska vi ha...

Anna

Ps. Jag har insett i helgen att alla labbar ser INTE precis likadana ut men är oftast lika korkade. Fullt ös rätt in i en sten tex. Korkad labbe. Helgens golden har ofta sett normala ut därimot. Småväxta, snabba saker. OCH Texas kan tigga rejält, vem kunde tro det? Funktionärsmackor hette det och alla funkisar får även kakor av Anna... Tollarna heter oftast bra namn. Hallå alla uppfödare, döp era hundar till något en komisarie kan stava till och inte så jäkla långa namn. Kolla in tollarnamnen, alla tollare borde slippa lottningen eftersom komisarien får så mycket mindre att göra. Helgens flattar har alla varit trevliga och helt utan några större fel. Lite otur ibland och vissa hade missat frukosten men annars helt underbara....Varför skaffa sej en labbe, golden eller tollare när det finns flattar??Jag har en egen teori, vissa människor är lite korkade...

Om jag är en ras-ist??Nix, bara trevliga träninskompisar som inte har flat och som tål skoj...

Och jisses vad trött jag är. Vi har haft jättetrevliga startande med mye hundsnack. Jättebra funkisar men det visste vi innan. Handplockade av Nina och våra bästa träningskompisar. Klart dom skötte sej..Skyttarna har kanske fått lite väl mycket skäll av provledningen men även det har sina orsaker. Lustigt att just dom fick kritik för att dom INTE KAN SKYNDA SEJ OCH FATTA NÅT SJÄLVA. I själva verket är det nog så att just dom två är supersnälla och ställer upp på sina hundfanatiker till fru/sambo.

I morgon följer Ronja och hennes David med som funkisar. David börjar nog  vänja sej vid Ronjas mammas egenheter. Skator i frysen (och igår 10 kaniner i groventreen, hoppsan..) och hela bilen full i dummies. Framförallt att det blir ett illvrål från husets mamma om man klappar Molle när han går och spänner sej..Eller att ta en leksak och hålla den över huvudet tills Molle stormskäller är förenat med matförgiftning, just det är det bara husets husse som vågar göra.

Musse har tillbringat dagen med att sitta i framsätet på bilen och kolla in folk och hundar. (Framsätet är en höjdare enligt mina hundar.) Helt ok också att få vara med och bli hållen av någon som anser att man är som en stor gosig nallebjörn. Livet blir ganska trevligt då...

Molle fick hjälpa till lite idag och det var skoj. Jag var inte beredd på att helt plötsligt jobba hund inför domare men kände att jag inte kunde fega ur. Han skötte sej iallafall så vi slapp skämmas och han får gå som "dummiehund" imorgon också om det blir ojämna par. Det är bara att tacka för träningstillfället. Man kan ju ta det lugnt eftersom det inte blir någon öppen kritik eller ett offentligt resultat samtidigt som det känns lite surt om det går bra.Allt får han ju inte göra  eftersom han får vara med för att den startande hunden ska ha en parkompis.

Jag blev lite full iskratt åt Johan som oftast inte anser att Molle är hans hund. Idag när Molle jobbade på söket och Johan stod jämte Björn och pratade så var Molle helt klart hans duktiga hund. (Inte det där jäkla hundskrället som gräver upp trädgården och som inte kan gå lös i skogen..)

Det är totalt meningslöst att få beröm för sin hund av en domare som inte prottokollför vad han anser. Men liiite småroligt är det iallafall..

Nu ska jag soooova. Gäsp..

Farmor mår bättre. Pappren är klara. Viltet är hämtat. Ryggen åt helvete. Reserverna(alla plus efteranmälningar tom igår) är inbokade. Katalogerna upptrykta. Funkisgodis är inköpt.

Ta ett ljupt andetag, Nina. Nu kör vi!!!!

Jag är sjukskriven för ryggen som är bättre eller också har jag inte tid att känna efter.

Senaste veckan har gått åt att plocka in reserver på provet för att ingen plats på provet ska gå förlorad. Mycket att hålla reda på för Plananders hjärna, jag kan ju inte lova mer än dom platserna jag har. I nuläget så har vi det fullbelagt, skoj.

Igårkväll insjuknade min svärmor hastigt men mindre lustigt. Vi trodde att läget var dåligt igår så vi åkte in allihop, vi trodde inte för läkarna gav oss inget hopp men då hade dom inte räknat med min svärmors kämparanda. När vi varit där en timme så fick vi kontakt med henne och sedan piggnade hon till sej. Helt otroligt, glasklar, och med ett skojfriskt humör. Vid ett på natten åkte vi hem för att sova lite men jag var klarvaken hela natten av oro. Imorse när vi ringde  sjukhuset så satt hon och käkade frukost och läkarna hade omprioriterat hennes vård. Nu hoppas vi på att hon blir frisk och kan komma hem igen. Som tur är har hon Nina som sköterska på natten, så skönt att veta att hon är i trygga händer. Inatt kan dom säkert snacka hund, svärmor älskar hundar.

Lite nipprig blir man när hela familjen är inplanerad för provfunkisar, Johan är skytt hela helgen. Naturligtvis går farmor först för oss alla och jag tror vi hittat bussiga människor som kan komma ut till provplatsen om det krisar.