molleomussemilan

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av molleomusse - 21 maj 2011 19:59

Nu går Molle för fullt igen, ingen hälta denna vecka trots skogspromenader cykelturer i skogen och jaktträning. Jag utmanar inte ödet genom att låta honom leka för mycket med hopp osv eller att han ska göra tvära svängar ännu förstås.Jag är medveten om att hältan kan komma tillbaka.


Igår så fick jag förevisat vad Johan menade med att Molle inte lyder. Jag höll tyst och lät Johan ha hundkollen och jo, Johan visslade till och då stannade Molle och kollade mot honom. Ser du att han inte lyder jag får ropa en gång också innan han kommer...Superintelligent av en person som ägt retriever i snart 20 år, varit med och tränat retdriever och agerat skytt på prov och träningar ett antal gånger..

Roligt hade jag åt husse o Molle idag, Molle hittade en barkbit som han bar på länge, inte jämte mej men utan han gick jämte bushusse förstås. Tillslut fattade husse vinken och tog barkbiten ifrån Molle, hade dom varit ensamma så behöver jag inte så mye fantasi för att räkna ut vad som hänt men jag talade lugnt om för min man att han skulle bli matförgiftad om han började leka med Mollen. Egga honom att skälla och hoppa genom att hålla barken över huvudet för att sedan kasta den. Risken att få en sur fru gjorde att han valde att lägga ner på marken i smyg(trodde han). Vi gick länge och Molle sneglade på husse som tillslut viftade till med armen och då stack Molle som en blixt för att hämta barkbiten åt husse. Inte behöver man några speciella komandon när man tränar husse, husse har nämligen en enastående förmåga att förstå vad Molle vill....Ordlös komunikation mellan hund och husse där en är intelligentare än den andre...

 


Igår kväll så satte jag mej i soffan och skulle kolla på Wallander på tv. Musse kom och jag kliade lite på han och hittade en fästing, o en till o en till...Ut i Köket för att kolla igenom honom och hittade raskt några till. Satte upp honom på en kökstol och började gå igenom hela honom. Jag tog bort 32 stycken efter att jag satt han på stolen. Molle fick också en genomgång och på honom hittade jag "bara" 12. Därefter så fick Musse komma upp på stolen igen för klovård och örontvätt, när jag lyfte på öronlappen så satt där ytterligare ett antal som jag missat. Skinnet var rött på massor av ställen och svullet. Stackars Musse!! Imorse hittade jag ytterligare l på båda hundarna. Fy vad äckligt, jag har aldrig varit med om nåt liknande! Jag vet inte varför dom hade så många på sej just igår, jag har plockat bort en del förut men inga mängder. Det första vi gjorde imorse var naturligtvis att inhandla fästinghalsband och nu har jag inspekterat pälsarna utan att hitta någon men det kliar massor förstås. Jäkla odjur!!

 

ANNONS
Av molleomusse - 17 maj 2011 20:19

Idag åkte vi ner till sjön och Emma hade med sej vilt så mitt löfte att inte träna med Molle försvann som en susning bland träden. Emma, du skulle ju slå mej med något hårt!!!!

Först fick Goblin hämta in några fåglar, kajan tog han först och sprang till Molle och trykte upp den i hans ansikte.. Så söt, fast Emma var kanske inte lika impad? Jag som fortfarande är livrädd att mina hundar ska reagera negativt och flyga på Goblin höll andan, nej vars jag tror inte att varken Molle eller Musse skulle vara taskiga men det vore så tråkigt om något hände. Molle behöll fattningen och sa nog till Goblin att han var duktig men det kanske vore bättre att han visade Emma vad han hittat. Truten var inte lika skoj men när jag drog iväg den till skogen och släppte så ansåg han att den skulle tillbaka till Emma. Den där Anna bara tappar och slänger viktiga grejer omkring sej!! En and fick han hämta i vattnet men när den hamnade på simdjup så försökte han nå den med framtassen, plaska in den. Fungerade inte..Rolig är han, sötGoblin.


Molle fick ett linjetag som jag var osäker på om han skulle fixa. Vi stod i tallskog och han skulle dels komma rätt bland träden, över en bäck, förbi två vilt som låg utlagda ett par meter från linjen och sedan över en skogsväg. Ett par meter till in i nästa skog och där låg hans vilt. Det var inga problem alls förutom att jag skickade mot fel sten första gången och fick kalla tillbaka honom när jag insåg min miss. Sedan fick han ett linjetag upp mot ett berg och där fick vi traggla lite innan vi fick till det. Jag hade kunnat tillåta att han tog fel väg och dirrigerat honom uppe på berget men det var en rak linje som var målet med övningen. Molle tyckte det var helt ok att börja om flera gånger och gjorde sitt bästa för att förstå vad jag menade. Han fick avsluta med två vattendirrigeringar som var helt ok.


Musse fick hämta ett lite enklare linjetag först som gick ok och sedan ett upp på berget. Rolig är han för det upp på berget var svårt men han var som en liten solstråle som stannade på pipan och tog mina tecken jättebra. Sedan skulle han simma över sjön på linje. Någonting konstigt hände för ena stunden så hade han skoj i vattnet och i nästa ögonblick så var han inkastad i bilen och fick inte komma ut mera. Taskig träning, först så härjar Emma med honom att han ska stanna kvar där jag satt honom. Sedan är han duktig och hämtar vilt utan att smaka något på dom, visst borde man få simma runt och leta änder i vassen då?? istället för att simma över sjön och hämta en plastbit???Insläng i bilen och fick inte ens komma ut vid fikat. Som tur var kom Ronja hem senare och var ute en stund med honom så han åtminstonde fick hämnas på matte. Koskitslukt igen gillar hon inte. HA!


Jag är helnöjd med Molle idag. Det dumma är att det är för skoj att träna nu när vi kan igen. Eller rättare sagt vi borde träna på andra saker runt jakt än själva apporterandet. Jag gör samma misstag om och om igen och lär mej aldrig. Han har ju fått sitta passiv bakom i flera veckor utan att få göra ett smack när han har haft ont och när han väl får börja jobba så är han helt underbar. (Tills han inser att han är underbar)


Hoppas alla mår bra!!


ANNONS
Av molleomusse - 15 maj 2011 15:57

Imorse när jag kom ner i köket där Musse tillbringat natten pga koskitstank så insåg jag att vi måste ta oss till sjön fortast möjligt med massor av shampo. Fy så äckligt det luktade trots såpabad igår. Väl nere vid sjön så insåg jag att min kastardummie låg hemma men Emmas låg i min bil. Bara att låna den alltså.(förlåt Emma du ska få en ny!!!) Långa markeringar ut i sjön fick det bli och mellan varje gång så skrubbade jag Musse som tillslut luktade gott igen.

 


Musse var på bushumör även idag. Jag vet att det är mitt fel att han är som han är. Första året var han försökshund i vår hundträning, år två tränade vi ganska mycket men efter det året när han ändå inte skulle starta mer och jag har haft Molle som träningshund så har Musse fått sina egna regler angående lydnad. Musse har hämtat lika många dummies som Molle men under friare former..Dessutom är han född envis och den ådran har inte blivit svagare ju äldre han blivit. När så Molle blev halt ivåras så bestämde jag mej för att försöka ta tag i saken och få lite stil på Musen. Han är inte sur för det utan tycker det är skoj att driva med mattes nerver så mycket han bara kan. Han kan faktiskt jobba riktigt bra och han vet hur saker ska utföras så det är inget missförstånd mellan oss, men varför göra som jag vill jämt?? Idag satt han inte på rumpan vid skott, tog landvägen tillbaka och tyckte det var jäkligt tråkigt att vara passiv när Molle skulle apportera. Huvudsaken var ju att inte simma efter Molles dummie??Bada i vattenkanten kan väll vara ok?? Eller hämta sej en tuggren? Nåväl jag åkte hem med två rena hundar och släppte ut dom ur bilen hemma och gick in för att fixa lite fika. Några minuter senare kommer Musse in från altandörren och tar ett skutt upp på mej för att få en puss. Lika insmord i koskit igen..Han går aldrig annars från tomten och gärdet ligger 500 meter från vårt hus så jag trodde aldrig han skulle dra dit. Det hade han inte gjort heller men det finns lite tappad skit på vägen framför huset, helt lagom mycket för att gnugga in sej igen...Sur blev matte då.

 


Min hund därimot skötte sej även idag som en ängel med gloria, helt lydig och gjorde allt perfekt. Guldgossen!!!

 

Så bestämde sej Johan för att ta en promenad. Ok, antingen har du koppel på Molle eller så har du uppsikt på honom HELA tiden, sa jag. Dom gick iväg och en timme senare så började jag bli orolig för Molle, vart i hela friden har Johan gått med min hund? Tillslut kom dom tillbaka ochJohan muttrade rejält över att en av hundarna betedde som en hund ska göra men din jäkla hund får man ju hålla ögonen på HELA tiden. Så jäkla jobbig, han smyger fram genom skogen och är redo att sticka. Totalt jäkla puppfostrad!! Hur kan man bara tala om mattes lilla kille med dom orden?? Jag fick hålla för Molles öron så han inte hörde och blev ledsen, inte hade han tänkt att sticka. Husse bara överdriver..


Det blev alltså en diskution om vilken hund som är lydigast av dom båda. Rent jobblydnadsmässigt är Molle den bästa helt klart. Därimot måste jag medge att han har en stark dragning åt att jaga vilt på egen hand(herregud han är en jakthund) och han kan roa sej med olika projekt(han är smart och uppfinningsrik och gör sällan samma hyss två gånger) Men, han har INTE rullat sej i koskiten som Musse(ännu)...Lite konstigt ägandeskap har Molle också. Oftast är det mammas jäkla hund, alltså min egen vovve. Men när han faktiskt är duktig så får han plötsligt fler ägare. Konstigt...


Mattes lilla prins ska få vila i veckan med hårt straff för mej om jag låter honom jobba. Prommenader förstås men det har blivit för mycket träning ihelgen. Det är så svårt att låta bli och svårt att låta honom stanna hemma när Musse ska ut. Han haltade lite efter att ha vilat efter promenaden inte mye men tillräckligt för att inse att helt bra är han inte. Fasen också!!


Av molleomusse - 14 maj 2011 21:51

Idag har jag ökat på mortionen för Molle som fått ett travpass iskogen på några km. Lycka för honom att få springa så vi fick diskutera farten varje 100ade meter..

Våren har ju varit en chockartad upplevelse med dels min rygg, Molles öga, Musse halt och tillsist(hoppas jag) Molle skadad. Chockartad kanske är att överdriva men när ryggen var som värst så var jag helt uppgiven.

Nåja, nu är jag bättre och Musse är helt bra och Molle åtminstonde rejält mycket bättre i sitt ben och ögat är fint! Nu återstår det att få kondis alla tre och justera vikten på åtminstonde mej. Medicin i höga doser är inget bra för figuren men dom har varit nödvändiga så jag har inte haft ett stort val. Nu har jag slutat med dom värsta pillren och gått ner fem kilo på två veckor så jag hoppas jag kan bli av med resten under sommaren.


Idag när hundarna joggat så fick dom ligga och pusta i skogen och jag la ut ett antal lätta linjetag. Meningen var att traska runt med fotgående och stanna och skicka under promenaden. Musse fick börja. Att gå brevid mej när han VET att det finns dummies i skogen är totalt onödigt enligt Musen. Det tog ett bra tag innan han tröttnade på att studsa jämte mej och att jag stannade så fort han kom före men tillslut började han fingå. Ett-Noll till mej. Sedan var det det där med att spåra sej ut på linjetag, eller stanna på stoppsignal och sedan skita i mina tecken osv. Det tog ett bra tag så började han kolla på mina armar och jag hade fått honom på rätt sida av ett träd. Fyra-Noll till mej. Avslutade med ett skott med apportkastaren som han inte såg eftersom han stenglodde på kastaren och dessutom satt han inte kvar med rumpan. Jag hämtade dummien till Musses besvikelse. Fem-noll till mej.

Sedan Molle som gick fint från början, gick rakt på alla linjer och skötte sej exemplariskt. Han fick inget skott i skogen för myggorna höll på att äta upp oss så vi gick hem och sköt istället. Jag sköt ner i en dalsänka som är full med sly och trodde dummien skulle hamna där. Det gjorde den inte utan den gick över slyt, över ett kärr och över ett gärde. Jag såg var den landade men det gjorde inte Musse..Nu satt han på rumpan iallafall så han fick försöka ändå med lite hjälp från mej. Tänkte jag..Först rörde sej alla buskarna utan att jag såg honom men tillslut var han nere i kärret så jag började försöka få kontakt med honom. Inte en chans att han varken stannade eller kom tillbaka, jäkla hund. Leta du, tänkte jag. Du hittar den aldrig. Medans Musse letade febrilt(trodde jag) så tog jag ut Molle som jag kunde få ut till rätt område och han hämtade dummien. Kanon, nu fanns det inte en chans att Musse skulle lyckas och jag stod och njöt av hur hans min skulle vara när han väl tröttnade på att leta. Alltså besviken och ångerköpt och jag borde ha lyssnat på dej matte, minen. Tillslut så kom han faktiskt tillbaka, helt insmord i koskit och mycket nöjd med sej själv. Grannen hade spridit ut dynga på ett gärde och det var där han varit istället för att leta dummies. Tio-Fem till Musse.

Molle fick ett skott och hade inga problem med att ta sej till rätt ställe. Duktiga plutten!

Musse låg bakom och pustade och jag blev irriterad. Han ska banne mej fixa detta eller få veta att nu har matte fått nog. På med gummistövlar så jag kunde ta mej ner i sänkan och ta fast honom så fort han struntade i en enda visselsignal. Sköt ett skott som han missade, förstås. Han fick gå ut iallafall och började leta i buskarna och kom sedan ut på andra sidan och sprang mot kärret i fel riktning. Då blåste jag stop och gjorde mej beredd på att springa ner och haffa honom. Då sätter han sej och kollar upp mot mej. VA!! Jag börjar dirrigera honom över kärret och sedan stoppsignal. Japp, han sitter som ett litet ljus. Över gärdet på en rak linje och fram till bergsknallen där dummien låg. Stoppsignal igen och han sätter sej fint tills jag blåser sök. Han hittar dummien och kommer pustande tillbaka och lämnar av såå fint. Det borde ju vara tio poäng till mej men, nja, frågan är om han inte tog dom poängen också? Han bestämde sej helt enkelt för att samarbeta för en gång skull. Kan ju vara skoj som omväxling...Kanske vi tog lika mycket poäng båda två på det skicket men det var jag som fick bada honom från all skit så??Nu ligger det en torr, ren och nöjd flatnalle vid mina fötter och är förskräckligt gosig. Tossiga Musse, helt förlåten och får ytterligare 100 poäng....


Jag är glad för Molles apporteringar idag iallafall. Han är totalt inställd på att göra sitt bästa och det är faktiskt ganska roligt. Nu är det upp till mej om jag ska lyckas bibehålla hans motivation, jag vet hur jag ska göra men det är svårt...


Hoppas alla har en trevlig helg!


Av molleomusse - 11 maj 2011 20:50

Idag har vi simmat för tredje gången i bassäng. Zingo fick börja och han är jätteduktig i vattnet och även duktig på att skvätta ner Emma. Molle är också duktig och simmade så fina åttor och vändningar från början, mot slutet av passet så märktes det att han ansträngt "nya" muskler så det tog imot att vända. Speciellt åt ett håll så det kanske har med skadan att göra eller så är han starkare på ena sidan. Vi provade också att göra "skänkelvikningar" i vattnet osv. Han är lättarbetat så jag kan vara ensam å träna när vi har tagit simkörkortet.


Senaste veckan så har jag tränat massor av vattenjobb. Jag vill inte att Molle springer för mycket på land ännu men simningen sliter ju inte på leden på samma sätt.

Första passet var i lördags när jag åkte till en skogsjö och sedan kämpade mej genom en skog till en vik där jag trodde att det skulle bli kanonbra att vara. På vägen slängde jag ett antal apporter i vattnet och gick till andra sidan viken. Väl framme så insåg jag att detta var ett kanonställe för vattenjobb men mina dummiesar låg alldeles för långt bort och dessutom inte rakt utan snett över viken. Fasen också när jag slitit så för att komma fram, jag hade ingen lust att gå tillbaka för att kasta dummiesarna på annat ställe. Efter en stunds funderande och vilande så insåg jag att jag precis skällt på Emma för hennes inställning till hundträning. Mao att hon INTE ska vara helt övertygad om att saker kommer gå åt skogen. Vad ska dom stakars hundarna tro om jag ber dom göra något samtidigt som jag signalerar åt dom att jag är övertygad om att dom inte fixar det? Tala om dubbla budskap..

Jag eldade upp mej lite och tog med mej Musse ner till sjön med den tanken att han skulle till rätt ställe, punkt. Vad händer? Jo precis det som är självklart. Han började simma mot ett löv och sedan vände han mot mej för att tala om att det inte finns nåt att hämta. Han tvekade och simmade ett varv till innan han började simma efter mina anvisningar, snett över sjön och kom exakt rätt! Jösses, så bra har han aldrig simmat förut. Han kom tillbaka och fick en pratstund om hur otroligt duktig han var och han svarade att det var enkelt, du talade ju om vart jag skulle matte. Tursamt hade jag kykling i fickan.

Så gick jag och bytte hund. Lite småfundersam till om jag skulle lyckas en gång till så jag satte mej ner en stund och tvingade mej att tänka rätt. Jag riktade in honom rätt och försökte förmedla så mycket "jag tror på oss" som möjligt till honom. Skickade och han simmade i en helt rak linje till andra sidan..

Övertygad om att jag skulle fixa allt med min nya inställning så slängde jag in två dummies i en buske tio meter från sjökanten och gick till andra sidan viken. Nu fick dom inte så lång simtur men båda två uppförde sej som mönsterhundar och hade inga problem med att gå upp på land och fortsätta i en rak linje till buskarna. Jag blev nästan rädd för mej själv..


Det läskiga som hände var att jag hörde någon skrika uppe iskogen. Först enstaka skrik men när jag började ropa ropa på hundarna så ökade skriken. Jag blev faktiskt tillslut övertygad om att någon skrek på hjälp men jag vågade inte gå mot rösten när jag var helt ensam. När vi gick tillbaka så tänkte jag att det är bättre att inte gå helt i sjökanten så jag gick från sjön 50 meter och gick rätt på ett ödetorp. Himmel, tänk om nån är inlåst här och någon vaktar utanför och ser mej tänkte jag. Jag fick rejäl fart på benen och hade hundarna i koppel samtidigt som jag "talade" i mobilen med Johan och låtsades att han var en bit bort iskogen...Väl hemma så kollade jag på en karta över området och såg att det låg tre ödetorp på rad runt den viken och så massor av skog och berg men inga vägar. Jag var helt övertygad om att jag hört en människa skrika, tänk om någon låg skadad där och ingen hittade personen. Tex om en häst rusat rätt in i skogen och slängt av sin ryttare. Alltså ringde jag polisen för att tala om vad jag hört ifall dom faktiskt letade efter en försvunnen person. En timme senare så ringde dom upp mej och bad mej visa dom till rätt ställe. Det var dumt att gå från samma håll som jag gått  med hundarna utan bättre att vi närmade oss sjön från det hållet jag hört rösten ifrån. Alltså körde jag runt skogen på landsvägen och mötte poliserna och körde före in iskogen. Vi parkerade och gick ner till ödetorpet och sjön, det var ingen som ropade längre och poliserna gick in i torpet för att kolla. Ingen där, skönt..Så fortsatte vi norrut och hittade en sommarstuga med en bil utanför. Vi knackade på och fick en förklaring till skriken. Deras barn hade ropat och skrikit under den aktuella tiden, troligtvis hade dom hört mej och tyckt det var en rolig lek att skrika tillbaka. Det ekade mot ett berg så jag trodde att rösten kom från ett annat håll. Dom snälla polisern ansåg att jag gjort helt rätt som ringde dom iallfall..


I måndags åkte vi till en annan sjö och då blev jag varse att det inte alltid går som man vill, trots allt. Musse busade runt och var jätteolydig hela tiden. Jag blev full iskratt så min bestämda taktik fungerade inte. Molle därimot är fast besluten att göra precis som jag vill bara han slipper sitta uppbunden utan att få jobba. Ett antal veckors passivitet har gjort susen. Nåja, han blir snart sitt vanliga jag igen. Imorgon kommer Emma och tränar och vi får väll peppa varandra till stordåd.



Ha det!

Av molleomusse - 3 maj 2011 20:54

Fan trot men benet verkar läka ut nu. Idag har han varit så mycket piggare också så glad jag blir..

Efter att ha sett en film på en dansande husse o hund så blev jag inspererad att träna med Musen. Jodå, han är riktigt duktig. Han fixar att gå slalom mellan mina ben, snurra runt åt båda hållena, skutta rätt upp i luften, skälla på komando och sötast, mima på komando. Han kan faktiskt backa ett par steg utan att sätta sej på rumpan vilket är ett enormt framsteg för herr Mus. Jag har faktiskt trott att det är en omöjlighet för Musse att backa och vi har tränat sedan han var liten utan att lyckas.  Så helt plötsligt lyckades han för ett par veckor sedan och både jag och Musse blev helt paffa. Vi fick testa ett par gånger för att bli helt säkra på att det fungerar men nu vet vi. Musses hjärnhalva som sköter backandet är intakt, vilken lycka.När vi är lika duktiga som dom på filmen(snart) ska jag lägga ut en film för allmän beskådning.


Molle som inte gjort något alls under senaste tiden fick också testa att dansa med matte. Det var ingen bra ide att låta honom vila från all träning i en månad och sedan glatt förklara för hunden att nu ska vi träna lite konster. Kanske om han hade varit en tax istället för en långbent flat. Molle flög ur korgen sedan var han helgalen av iver, det fungerade alltså inte men han hade skoj och jag skadade mej inte. Att träna slalom med en stor hund som galopperar är svårt..Dansandet får nog Musse vara ensam om.


Vi har gått en längre promenad idag, vid sidan givetvis men genom grisskogen vilket är en enorm påfrestning för Molles självbehärskning. Han fixade övningen riktigt bra och var tillslut helt inställd på att gå fot hela tiden och följa mej. Så enkelt det är bara man bestämmer sej och talar om det för hunden. Jag kan tjata och vara irriterad och arg utan att det fungerar och jag kan försöka belöna och uppmuntra utan framgång. Därimot så kan jag lungt bestämma mej för att jag ska ta mej genom skogen och hunden ska vara vid sidan utan att jag bryr mej om att titta om han verkligen är med hela tiden. Hur konstigt som helst men det fungerar. Duktig plutt fick springa lite lös och leka efteråt utan att börja halta jättahärligt!



Av molleomusse - 2 maj 2011 20:09

Molles ben blir bättre och bättre men det är inte helt bra ännu. Jag har försökt tänka på att utnyttja tiden till mattetjatsemester, låter bättre än att utsätta den stackars hunden för ignorering...


Jag har använt tiden till att läsa om olika synsätt på hundträning och hundhållning. Intressant, det har varit mycket artiklar om ledarskap osv senaste tiden och vissa håller man med lite, andra mycket och ibland undrar man hur folk faktiskt tänker. Jag tycker vissa saker är viktiga oavsett hur man sedan tränar. Hundarna är hundar och ska vara stolta över just det. Hur mycket jag än älskar och pluttar mina hundar så kräver jag av mej själv att ge dom den respekten. Det är inte dom som ska bli mänskliga utan jag som ska lära mej att tyda dom bättre. Jag tror också att dom lyckligaste hundarna är dom som har ett yrke att sköta. Det spelar ingen roll hur lyxig tillvaro en hund lever i den kommer aldrig ha det bättre än en hund som dagligen jobbar tillsammans med en människa på "riktigt".  Dom vet att dom sköter ett betydelsefullt jobb och skulle aldrig välja att göra något annat trots att det kan vara enorma krav på dom.

Just dom två sakerna spelar en stor roll för min hundsyn. Att behandla hundarna som hundar och, hur kan man försöka skapa en tillvaro för hunden så det blir så likt ett hundjobb som möjligt?


Igår tränade vi med Emma, Musse fick slita med svåra dubbelmarkeringar men fick hem allt. Jag hade tappat min pipa så det fick bli markeringar utan inblandning av matte vilket var kanonbra. Han fick bada lite med Goblin också och fick med honom ganska långt ut. Gyttjigt vatten och äcklig botten är det just där så jag frågade Emma om hon var beredd på att hoppa i om Goblin skulle få problem. Musse tar säkert hand om honom blev svaret och jag tror hon har rätt. Han är en bra hund Musse, han leker inte med valpen utan trycker ner honom i backen och sniffar igenom honom. Sedan vänder han ryggen åt honom och går, Goblin följer efter och blir han för närgången så morrar Musse lite vilket får Goblin att sluta. Efter ett tag så nosar han igenom honom igen på samma sätt. När Goblin fick följa med till vattnet så gick Musse före utan en blick på Goblin som skuttade efter. Musse vadade omkring och det såg ut som han struntade i valpen men han hade stenkoll hela tiden. Mej lurar han inte..Så himla skoj att se hur han gör och vilken respekt han får av valpen. Det är helt klart så att han gillar Goblin och är mån om honom men det betyder inte att han tänker fjäska för honom eller tillåta att bli påhoppad.


Molle fick hämta ett linjetag längs med vägen och sedan ett ner i sjön. Tursamt att jag hade med Emma som bromsade mej för både Molle o jag hade gärna fortsatt...


Imorgon blir det hundsimm igen. Ha det bra!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Molle o musse

Följ bloggen

Följ molleomussemilan med Blogkeen
Följ molleomussemilan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se