molleomussemilan

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av molleomusse - 6 augusti 2011 13:32

I onsdags blev Musse akut jättedålig. Han bar sej åt som han drog sina sista suckar och andningen liknade hundar som är drabbade av hjärtmask i slutskedet. Fy så otäckt att se honom. Jag fick tid klockan 14.00 och order om att åka in direkt om det blir värre. Det tar minst en timme att åka till Linköping så hade han slutat andas hade vi inte hunnit. Väl framme hos en urtrevlig veterinär så konstaterade hon att svalget var infekterat men varför han hade svårt att andas var oklart. Kanske virus, kanske noskvalster, kanske svalgbakterierna även var i nosen. Hans hjärta och lungor lät ok men eftersom han var tungandad så var det ändå svårt att höra. Inte lätt att få honom sluta flämta och kippa efter luft. Penicillin fick han och noskvalstermedel, helgen innan hade han ju jättesvårt att använda näsan men mådde bra för övrigt. Noskvalster är lurigt, vissa hundar kippar efter luft och det kliar medans andra har svårt med luktsinnet utan att visa något annat. Man måste känna sin hund väl för att veta om nosen inte jobbar som vanligt eller om hunden är slarvig vid apporteringen tex. I helgen var jag helt säker på att Musse hade problem eftersom jag sett honom apportera i 6 år, stackars Musse gick ut till rät område utan att hitta dummien och det finns inte på världskartan normalt.

Veterinären tog infektionsprover men gick även igenom honom nogrannt, tog prover på lever, njurar, plasmaproteiner mm. Hon tog en timma på sej för allt så jag var jättetacksam. Veterinären ringde mej igår och sa att allt var bra med proverna förutom vissa vitavärden. Vi diskuterade blodbilden och den hör inte riktigt ihop med svalginfektionen. Därimot så kan jag tänka mej att han faktiskt har noskvalster som påverkar. Att totalvita var högt beror ju på den akuta infektionen.

Med tanke på att Musen snart är 7 år och börjar vara i en krisig ålder, syrran dog i veckan i levercanser, så känns det bra att veta att allt var normalt med alla blodvärden och det togs mer prover än en doktor på vc någonsin skulle göra.  Hans blodglukos var lite lågt men det beror garanterat på att värdet sjönk under transporten. Självklart säger inte blodprov allt men det mesta..Yrkesskada.


Igår vände infektionen och Musse mår mycket bättre. Han sniffar överallt, letar kvarglömda leksaker i höga gräset, tuggar tuggben, slickas och är allmänt busig. Men jag har aldrig varit med om en jäkligare hund att stoppa i tabletter. Gårdagens penicillintablett gjorde nytta på många ställen innan jag fick stoppa ner hela handen i magsäcken på honom och pilla dit den. Musse själv anser att han varit förudmjukad hela veckan och nu får det snart vara nog. Han var INTE lika nöjd med veterinären som jag var. Fy bublan vilken typ ansåg Musse och matte skämdes och bad om munkorg..

 

Musses version: Jag förklarade för matte på morgonen att jag mådde taskigt men, jag åt min mat så jag inte skulle dö av svält och sa att vi fick avstå från morgonpussarna. Gick och la mej i skuggan och försökte få ur mej allt kliit i snoken och svalka halsen som värkte. Vad gör matte? Slänger sej tjutande på telefonen och säger att jag måste till veterinären. Är hon trevlig frågade jag?det är inte den jäkeln som kollar klorna och är allmänt elak? Nej, hon kommer inte röra tassarna, sa matte så då hängde jag med. Väl framme så fick vi stå utanför en stund, jag Molle och husse. Sedan kom matte och sa att bara jag skulle hänga med in. VA, varför inte husse o Molle? In i den där mörka korridoren och dom andra skulle vara utanför. Aldrig, sa jag och försökte streta imot men självklart har dom hala golv på hundtortyrställen.  Jag släpades helt enkelt in i ett läbbigt rum och blev chockad. Det var exakt som hos klomannen, herregud mina stackars tassar!! Hoppa upp på bordet sa matte och jag insåg att jag kunde inte komma undan så jag la mej på bordet med tassarna under mej. Jag som trodde klomannen var elak, nu insåg jag att veterinärer alltid 

är elaka, perversa och allmänt läskiga. Och matte lät det ske...Först skulle jag gapa och hon drog i tungan. Fasen det gjorde skitont. Så kollade hon i snoken, vad trodde hon fanns där? Pust o stön.

  Den farliga slangen vi har hemma, försvinner när jag skäller på den.Eller så åker jag ut..

Sedan gick hon och hämtade en jäkla slang som hon skulle lägga på mej men då fick jag nog och försökte fly. Säkert eltortyr eller nåt och vad gör matte? Hjälper mej? Nej, hon ber om en munkorg för säkerhetskull för att skydda? inte mej utan veterinären!! Totalt chanslös fick jag utstå slangen medans hon lyssnade på hjärtat. Säkert hade hon kunnat stanna hjärtat med slangen så jag stretade imot så gott det gick, samtidigt som jag höll på att kvävas av munkorgen. Så höll hon på och klämde överallt, hittade en knöl i pälsen som inte fick vara ifred utan där stoppade hon i en nål. Trodde inte det kunde bli värre men rätt som det var fick hon tag i dom mest privata ägodelarna jag har. Perverst, och frågade om jag kunde kissa. Herregud. Jag kan pinka på varenda sten på en milspromenad utan problem. Kan han kissa!?!

 

Så tillslut kom hon till svansen och jag trodde att där tar min kropp slut, pust.. Vet ni vad som finns under svansen? Tror ni inte att hon skulle dit och peta också? Han verkar lite öm sa hon, bajjar han som han ska? Klart som fasen jag är öm om någon sticker in fingrarna i rumpan!! Försökte sätta mej men matte lyfte up mej och så tog dom tempen. Det är sånt jag måste utstå hemma ibland men då låser vi in oss på toa och tar det försiktigt. Inte bara sticka in den utan att jag hinner förbereda mej! Taskigt.

Så pratade matte en stund och jag kom ihåg klomannen och la mej på fötterna. Naturligtvis började dom slita i ett ben och kom med en surrande apparat. Helvette klorna tänkte jag men det var pälsen som skulle bort. Så hämtade hon andra läbbiga saker och högg i benet så blodet forsade ur mej och jag nästan dog av blodbrist. Efter det så fick jag hoppa ner från bordet men dörren var stängd så jag kunde inte sticka, skitnervös för att hon skulle upptäcka att hon glömt klorna. Vad väger han frågade veterinären? Ska väll hon skita i,tyckte jag, men självklart. Uppsläpad på ett nytt bord och fick skäll för att jag inte stod still. Vita tabletter fick matte och sedan öppnades dörren och jag flydde innan veterinären  fick för sej att klippa klorna. Jag hade brått till bilen men var tvungen att visa att jag minsann kunde pinka först. Länge och med stor värdighet...

Berättade för Molle i bilen så han kunde akta sej för att bli medlurad till veterinären. Han är ju korkad men han påstod att det var mysigt hos veterinären och dom var jättesnälla. Jag vet att han är knäpp nog att låta matte klippa klorna på honom bara sådär i köket. När matte får för sej att mina klor är för långa så hotar hon med klomannen och så låser vi in oss i badrummet och pratar länge innan jag inser att jag inte kommer därifrån förens jag sträcker ut benen. Död och pina..

  Korkad och lättlurad Molle

Jag överlevde alltså veterinärbesöket och nu tror matte att jag frivilligt ska äta av dom vita tabletterna som jag fick. 2 om dagen, säkert är det gift när vet nu inte fick död på mej med alla apparaterna. Jag har försökt förklara det för matte men hon är envisare än synden. Hon fattar inte att om jag vägrar gå till köket, vägrar öppna munnen och sedan försöker spotta ut eländet i bitar så beror det på att jag inte vill äta dom. Måste säger hon och kör tillslut ner hela handen i magen på mej, jag har inte lyckats kräkas upp dom. Ännu..

På onsdagar ska jag ha 3 stycken och då får Molle också en. Han som slapp visa varken rumpan eller snoken! Stollen sväljer sin som det vore godis och får sedan EN frolic. Mitt sätt är smartare för jag hinner få en massa frolic innan tabletten är i magen. Molle tror jag är osmart som spottar ut och att tabletten smakar mer illa ju blötare och smuligare den blir. Mycket ska man höra av nån som gillar veterinären, struntar i farliga slangar och inte tycker det är läskigt att klippa klorna.

Privat rumpa, får ej pillas på!!

Jag mår bättre nu iallafall. Har fått ut allt kliigt i snoken , halsen mår bra igen eftersom jag varit noga med att äta min mat. (Det onda försvann ner i magen med maten.) Jag var lite hängig men fixade ett lerbad, sånt är nyttigt för hälsan så tröttheten försvann. Någon hade mixtrat med alla dofter som normalt avger lukt så allt var doftlöst ett tag förut, men den jäkeln har dom fått tag på så nu allt luktar som vanligt igen. Han som gjorde det borde straffas med ett veternärbesök! Med både klomannen och veterinären..

  Matte tror jag mår bättre för att hon lyckas få ner tabletterna i magen, pecis som dom kan ta bort kliet i snoken och vrida på dofterna igen. Jösses...Hon tror också att det går att ta blod från mej och fråga blodet hur jag mår. Det är bättre ju bättre att fråga mej. Hur dumt som helst. Jag kommer akta mej noga för att visa mej hängig nån mer gång. Får försöka hålla andan om det kliar i snoken och ge matte morgonpussar även om det värker i tungan. Till veterinären lurar hon mej inte igen!!

Dofter, underbart så man känner igen sej igen..


Ha en bra helg!!

ANNONS
Av molleomusse - 2 augusti 2011 13:11

Igår kväll ringde vår granne och sa att hon hittat en kattunge på vägkanten. Jag gick dit och kollade och jodå en liten kisseskrutt som var överlycklig över att ha fått sällskap. Vi letade efter kattmamman eller syskon men det fanns ingen mer. Tillslut så hade vi två allternativ, springa fort ifrån den och hoppas på att räven kommer eller att den snabbt blir påkörd, eller ta hem den. Vi satte upp en stor skyllt att vi tagit hand om kissen och tog med den så klart...Nu har vi hört med alla grannar innom rimligt avstånd om dom saknar en katt men inget napp. Återstår bara en grym sanning. Kisse är utsläng ur en bil, kisse är i förtvivlat behov av hjälp och saknar sin mamma. Kisse är van vid människor och van att vara inne och är inte hundrädd. Någon har alltså haft en kissen inne och pysslat med den och nu blev den till besvär, hur i helvete kan man bara slänga ut den ur bilen och dra???

Inatt har den varit hos grannen men dom har tre jakthundar och kan inte ha den kvar. Syrran kan ta hand om den och ha den i ladugården men troligtvis är den för liten för att bo ensam ute. Just nu är den hemma hos mej..

Molle som jag trodde skulle bita ihjäl den är än så länge helt betagen, kissen ligger under honom och försöker snutta. Så söt..

Musse är hysteriskt rädd och gömde sej inne i vardagsrummet från början. Jag har fått locka fram honom och matat med godis när han närmat sej katten. Fånigt men eftersom han är skraj så skulle han kunna bita ihjäl den av rent självförsvar. KnasMus!Jag gillar inte katter och vill INTE ha någon men jag har tillräkligt med moral för att inte svika den igen. Jag får tacka och buga till den som är ansvarig för att han såg till att jag fick semesterjobb jag inte bett om!


Helgen har varit skoj uppe i Åkersberga. Musse fick delta i wt och gjorde det jättebra men något galet är det med hans nos. Vi ska åka till veterinären och kolla, han rapar och snortar ibland och har svårt att äta torra saker. Åter wt så fick jag hjälpa honom på alla markeringarna för han var i rätt område utan att hitta dummien, jag visslade närsök tills han hittade dummien och det drog ner poängen. Molle fick bara starta i en ruta som "extrahund" walkupen. Han gjorde det så bra att jag resten av helgen grämde mej för att jag inte anmält honom. Han var inte ok när anmälan gick ut men jag hade ju kunnat anmäla och strykt honom istället! På lydnaden var han splittrad mellan löptikslukt och vilja leka lydnad. Trött säkert också. Ett andra pris eftersom han missade läggande under gång. Han kom trea med Hp i utställningens jaktklass.

Kul var det att träffa alla gamla och nya vänner och jag saknade dej HELENA!!


Nu är det jaktträning som gäller, på torsdag ska vi samträna vid sjön och sedan ska jag få fart på mej själv och anmäla honom till höstens prov. Inte idag men imorgon kanske...Jag hatar att tävla, nån som misstänkt det???Någon annan kanske kan planera starterna åt mej och posta anmälningarna?


Nu ska jag laga mat åt två hungriga grabbar!


Ha det!




ANNONS
Av molleomusse - 26 juli 2011 19:32

Först vill jag gratta Nina som tog mod till sej och startade en jättetävling. Herrejösses, bara möta alla stora stjärnor och veta att man ska försöka prestera mot dom. Även om det gått dåligt i vissa rutor så tog dom sej igenom allt vilket är en prestation bara det..Jag tycker det är skoj att det finns yngre människor som brinner för hunderiträningen, tar del av alla gamla rävars sätt att träna hund och försöker utveckla sporten. Kanon Nina!!!

 


Igår hade jag anmält både Musse o Molle till inoff lydnadstävling. Bra träningstillfälle för en riktig domare. När jag vaknade hade jag skitont i halsen och kände mej dassig. Fasen också på min första semesterdag! Jag åkte ner till apoteket och inhandlade allt som kunde hjälpa imunförsvaret och sedan drog jag till tävlingen. Svimfärdig när jag väl kom fram..Solen gassade och jag orkade knappt stå rakt. Sarah skulle starta Molle och jag Musse, även Emma var ditlurad för att testa Zingos färdigheter på lydnadsplan. Efter platsliggningen så insåg jag att jag aldrig skulle orka ta mej runt med Musse men Emma slängde över Zingos koppel till mej och tog Musse. Bussigt! Jag satte mej i skuggan och trykte ner Zingo jämte mej och försökte få honom avslappnad medans Emma travade runt med Musse. Jag missade hela hans uppvisning men fick besked efteråt att han gjort alla moment. När Molle var på banan så sneglade jag lite men ville inte gå för nära och störa.

 

Zingos start såg jag därimot och jag tror aldrig jag sett honom så avslappnad och fokuserad förut. Så himla fint han klarade allt, folk viskade om vad för hund det var som gick så kanonbra och jag hade nästan en tår i ögat. Fina goa Zingo!! Emmas kommentar när hon kom ut var att han känts lite seg, NEJ EMMA, han var bara inte stressig!!

  knasMoll

Lite småstolt var jag över båda grabbarna som fixade allt, Sarah kan ju det där med att tävla men hon har i princip tränat 3 minuter för tre veckor sedan och höll honom i kopplet utanför plan i tio minuter. Ändå fixade han 158poäng, nära ett första pris! Molle är ingen enkel hund, han är otrolig på att läsa av folk och beter man sej inte som han anser vara rätt så uppför han sej därefter. På en kurs så skulle jag kvittra med rösten och kasta godis åt Molle. Punkt. Alla andra hundar hade älskat övningen men Molle flydde och gömde sej under ett bord. Självklart reagerade han på att jag kände mej fånig. (jaktligt sett beter han sej aldrig så, hmmm) Vidare så måste man tala om för honom att trams tollereras inte annars hittar han säkert nån gammal maläten tik att fjäska för istället för att lyssna. Och tillsist måste man inspirera honom så han tycker det är skoj. Det fungerar inte med bara godis, oftast inte med leksaker heller utan det måste vara lite småspännande och varierat för att han inte ska välja att ta en tupplur istället.  Alltså om man beter sej normalt, talar om för honom vem han ska lyssna på och dessutom inspirerar honom utan godis och leksak så jobbar han med glädje. Inte helt enkelt men när Sarah kom ut från banan så fick hon faktiskt lite småylanden som uppskattning, ett gott betyg!

  Pippi o Musse

Musse har aldrig varit på en lydnadsplan förut, tränat lite sporadiskt på alla moment och vi har aldrig petet med detaljer.  Han var bussig nog att hänga med Emma runt men förstod inte varför hon hade så sabla bråttom. Om hon åtminstonde visat innan att det fanns nåt läckrare i fickan än dom vanliga torra frolics hon brukar bjussa på så hade han säkert kunnat skynda sej lite mer. Han fick faktiskt riktigt bra poäng i vissa moment om man tänker på förutsättningarna. En ytterst lite lydnadstränad 6 årig hund som aldrig startat förut och så Emma som bara startat ett antal gånger och aldrig tränat med Musse. Kanonbra presterat Emma!

  Musse på klippt gräsmatta så det har hänt förut!

Jag tycker vi kan vara nöjda med våra hundar, Emma. Vi som oftast är för lata för att ta ett lydnadspass när vi tränar och som inte ens kan alla regler i lydnaden. Vi tränar inte med någon som kan  utan vi får lite tips här o där och försöker göra det bästa av det. Dagen innan start letar vi febrilt efter koppel och inser att hundarna inte sett ett hinder på ett helt år. Tandvisningen blir en överaskning och vi försöker få hundarna att inte ta en dummie som vi håller framför nosen på dom. Vem har en apportbock?? Kanske vi skulle börja träna lite mer motiverat? Bara vi slipper alla konstigheter i lydnadsvärden så är det ju ganska roligt... Fast vi har ju roligare i skogen...

       


Idag är hela ryggen på uruselt humör. När jag blir sjuk så triggas muskelvärken igång på högtryck. Någon sa åt mej att jag inte gnäller så mycket men det är inte sant. Jag gnäller massor och tycker rejält synd om mej själv ibland. Men, jag kan välja att leva efter dom förutsättningarna jag har och njuta av livet och göra så mycket skoj jag kan. Eller så kan jag stanna hemma och vältra mej i självömkan. När jag var nyskadad så ingick jag i en grupp på smärtkliniken, vi skulle sitta och tala om allt elände och stötta varandra. Inget för mej..I den gruppen fanns det en tjej som var ett antal år yngre än mej, hon grät massor och det var jättesynd om henne. Jag träffade henne för någon månad sedan och frågade hur hon mådde. Det visade sej att hon satt hemma ensam utan något jobb eller fritidsyssla och skrev dikter om smärta och skador. Stackars krake! Tänk när hon blir 70 och inser att livet börjar ta slut och det är försent att strunta i värken och göra sånt hon tycker är skoj..Johan sa åt mej igår morse att jag skulle stanna hemma tills jag blev bra iryggen  istället för att åka på lydnadstävling och jag fräste tillbaka att då får jag vänta tills jag är död och då blir det svårt att göra något. Exakt så är det och jag väljer faktiskt att göra saker medans jag lever hellre än att sväva som ett spöke efteråt.

  Missa alla roliga hundvänner? Nix...

Av molleomusse - 16 juli 2011 16:50

Molle mår helt ok igen i magen. Äter som vanligt men jag tror inte han bajjat ännu sedan han mådde dåligt. Får ha koll så han inte blir stenhård i magen, det var ju ett antal dagar som det var tomt i hela tarmkanalen. Pluttsork!

Jag inser nu att kondisen är helt körd i botten på honom. Det är ett halvår som han haft olika skador och han har tappat massor. Ryggmusklerna är borta, flåset är borta och nu har han dessutom magrat så han ser ut som en spagetti. Jag har gjort upp ett träningsprogram för att fixa kondis, ork och muskler. Det måste fixas till innan jag börjar kräva att han ska gå ut på jättesök eller jobba med långa linjetag. Surt för jag vill träna men samtidigt vill jag inte ha konflikter med honom, orimligt att kräva att han ska jobba med glädje samtidigt som han är supertrött. Bättre att vänta en månad med träningen.

Musse mår helt ok så troligtvis var det inget smittsamt Molle hade. Kanske ätit något olämpligt? Får vänta över helgen innan vi träffar andra hundar för att vara på den säkra sidan. Musses kondis är mycket bättre än Molles förstås och för första gången sedan Molle blev 9 månader så är Musse mer aktiv och snabbare på promenaderna. Något som han uppskattar.Tänk vilken lycka att få tag i en pinne och lyckas springa ifrån Molle..Det brukar vara så att när Musse springer så han nästan spränger sej själv så joggar Molle brevid och när han sätter fart kommer Musse långt efter.


Igår fick jag reda på av doktorn att jag har en kota i nacken som förflyttat sej. Jag fick redogöra nogrannt över hur jag mått senaste halvåret och för varje sak som kunde häröra från skadan så sa han bra eller aha. Han skrev ut en ny medicin åt mej förra veckan som fick mej att se rosa elefanter, det kunde drabba 10% av dom som åt medicinen men jag skulle genast sluta äta dom. Även det var bra men jag hann bara ta en tablett och hade redan slutat. Det tar ett tag att lista ut att vi menar samma saker när vi talas vid men jag börjar vänja mej. Han talade om att vissa människor blir depremerade av dom "rosaelefenttabletterna", om jag fick självmordstankar så berodde det på dom. Det kunde sitta i ett par dagar efter man slutat men var inget att oroa sej över. Jösses, han sa faktiskt så men jag inser att det är för att han har språkproblem. Annars är det ju faktiskt tragedikomiskt. Har du sånna tankar så vänta ett par dar för att se om det beror på tabletterna eller om det är en verklig önskan.

Men, det bästa är att han tror det finns mycket att göra för att få mej bra. Faktiskt så bra att jag skulle kunna springa efter mina hundar i skogen utan att få ont, jag blev nästan full iskratt. Helt ärligt så tror jag att han tycker jag är lite konstig som har så egendomliga intressen.


Fick lite bilder av Emma som alltid kommer ihåg kameran. Jag lovar att ta med min nästa gång vi ses så jag kan plåta hennes hundar också.

  Musse   Molle   Visst ser det ut som Musse klättrar i träd?   Molle med bitmärke över nosen.   och en uppgiven matte...

Ha en trevlig helg!!!!

Av molleomusse - 14 juli 2011 13:27

Våren har verkligen inte varit nåt vidare. Ögonoperation och ont i benet, tyckte det kunde räcka nu. Men. Förra lördagen så var han helt igengrogg i ena ögat och öronen. Musses öron var också hemska så vi fick fixa med salvor på båda två. Inget skoj alls, det var tillslut som att släpa dom till stupstocken varje gång det skulle pillas med ögon/öron. Tur det finns mjukost!


Så i lördags skulle vi träna vatten och Molle var inte rolig alls. Mycket funderande till varför han bar sej åt som han gjorde. Himmel vad jag funderat över den hundens vanor/ovanor..

I söndags så skulle vi jogga en tur. Inget varmt, ingen träning bara ut i skogen. Det brukar vara så att jag måste ha ögonkontakt med honom för annars är han snart borta och jag står och tjuter av ilska o oro. Men han sprang jämte mej eller sackade efter så till slut vände jag. Ännu mer funderingar, har han Borelia eller nåt annat hemskt?

Måndagen jobbade jag hela dan och när jag kom hem så la han sej vid bilen när jag packade ur den, det brukar vara fullt pådrag om vem som kan hjälpa till att bära in mest. Sedan tog vi en promenad och släpade med oss Molle. Vill inte, orkar inte, mår inget bra, vill sova.

Tisdags morgon så ville han inte följa med Johan ner för att få frukost, istället spydde han en rejäl mängd av gårdagen osmälta mat. Jag åkte till jobbet och kom tillbaka vid elva, inget ylande vid dörren. Nästan kusligt..Molle kom imot mej med en ledsen blick och jag testade med att ge honom en frolic. Det tog en minut sedan hulkade han så tarmarna närsta tittade fram. Ingen mer mat alltså. Trött o ledsen hela kvällen.

Onsdag var han piggare och ville äta. Spydde inget men fes och bajade på sej. På eftermiddagen åkte vi till veterinären. Troligtvis virusinfektion trodde hon. blir han sämre så måste vi åka in akut. Jag var rädd att något fastnat i magen men det var inte troligt.

Veterinären blev iallafall imponerad över hans skådistallanger. Inne på rummet så var det en mycket ledsen och trött flat som fick en rejäl pratstund av veterinären. Stackars lilla gubben så sjuk du känner dej. Hoppas det går över snart...Hon följde med ut i korridoren för att se om han verkligen orkade släpa sej till bilen. Men där satt en gammal stövartik, nio år och inte så bildskön längre. Ett enda ögonkast från tiken så blev han blixtförälskad, borta var den lidande blicken och den släpande gången...Molle kan spela teater och hans speciallitet är "jag lider och det är hemskt synd om mej" men den blicken använder han INTE om han möter tiken med stort T.

Han är fortfarande trött och på kvällen så bajjade han en rejäl portion rinnande, osande skit så bra är han inte. Hoppas att det går över snart och att Musen inte blir smittad. En veckas skonkost och medlidande ordinerade veterinären. Kanske vi kunde ha fått låna hem tiken...

Jag hör av mej när vi är smittfria igen!

Av molleomusse - 10 juli 2011 18:08


Älsklingsgrabben!!!  

Av molleomusse - 9 juli 2011 17:39

Idag hittade vi till den perfekta träningsplatsen. Så himla mycket skoj man kan hitta på runt den sjön. Massor av gungfly, roliga vikar.  Platsen har faktiskt allt om man tränar retriver..Jag ska lista ut vem som äger marken så kanske vi får ordna jaktprov där.


Nu ska vi grilla! Ha en bra helg alla!

Av molleomusse - 1 juli 2011 20:37

Nu är även jag drabbad som patient. Jag har träffat en läkare idag för en mer nogrann utredning om min rygg. Det är nog ganska lätt att inse att det är viktigt att göra sej helt förstådd när man ska försöka förklara när/hur/varför det det gör ont. Och att jag förstår vad läkaren frågar mej om. Det första han sa var att han inte kan så mycket svenska så kanske vi kan tala engelska? Jag är inte helt dum i huvudet så jag skulle fixa att klara mej med engelskan på en semester tex. Men, nej. Jag vill inte försöka förklara hur jag mår på engelska. Alltså fick det bli svenska och jag fick hela tiden förklara när han inte förstod ett speciellt ord. Och jag förstod inte honom, fan så tragiskt. En annan läkare var inne på rummet en gång för att diskutera min brist på nervtreaktioner och då talade båda på medicinsk engelska med  varandra medans jag låg naken på en brits. Jag är inte så känslig men det hade varit trevligt att förstå vad dom sa...Han hade iallafall inga problem med att hitta vilka kotor som är skadade och när han hittade rätt ställen så sa han bra???För mej var det inget bra...Jag har faktiskt inga problem med att folk från andra länder kommer hit men i vissa yrken bör dom lära sej svenska innan dom börjar jobba. Och så behöver dom lära sej om våra seder och tankesätt. Jag tror dom flesta svenskar vet att hundägare tar regelbundna promenader med sin hund och att vissa hundägare även har hundsport som fritidsintresse. För oss är det naturligt att ha hundarna inne och att dom är familjemedlemmar som betyder mycket för oss. Om jag säger till en svensk att jag är hundägare och ägnar mycket tid åt att träna med hundarna plus att dom betyder mycket för hur jag mår så blir jag förstådd, även om det inte är en hundälskare jag talar med. Jaktträningen vi bedriver är lite udda förstås..Men kommer någon från ett land där hundsynen är helt annorlunda så låter det säkert helmysko att en 40årig kvinna med man, barn och ett hem att sköta ägnar sej åt hundträning. Jakt? Har du hunden inne? Skogspromenad? (Att gå i skogen är också udda). Jag tror att jag fick läkaren att fundera på om han kan bo i ett land där kvinnorna uppenbarligen kan vara rena grottmänniskor. Att jag var udda var helt klart men att jag även hade vänninnor som ägnade sej åt opassande aktiviteter var för mycket att begripa..Skit samma, kan han få mej att bli bättre så står jag ut med allt.




Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Molle o musse

Följ bloggen

Följ molleomussemilan med Blogkeen
Följ molleomussemilan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se