Musse fortsätter att då o då snörvla en stund. Inget som rinner från näsan, ingen feber, inget nere i halsen så långt jag kan se. Jag testade om han kunde spåra en köttbulle genom huset och det fixade han men jag antar att en köttbulle stinker rejält så det är kanske ingen garanti för att han inte har noskvalster. Nu är han pigg men i helgen kändes det eländigt att se honom snorta länge och dessutom vara flåsig när vi lekte en stund. Man inser hur mycket han betyder när han inte är bra. Henrik blev rasande när jag sa att vi skulle avakta med veterinärbesök. Julklapparna kan vänta om Musse måste till doktorn.. Jag tror att han har en förkylning som börjar ge med sej. Jäkla flattar som kämpar tills dom är skitdåliga, det är så svårt att avgöra hur han igentligen känner sej.

Molle visade prov på kängruhopp över att jättestort fält igår. Tänkte att jag skulle sätta honom på ena sidan och gå runt gärdet och kalla in så han fick pulsa i snön. Det blev inget pulsande utan han hoppade fem meter åt gången i en hisklans fart. 700 meters jämfotahopp, grabben har lite kroppskontroll. Vem hade kunnat tro det när han var ett år och gänglig?? Han var verkligen som den fula ankungen och jag misstänkte starkt att inte visste om att det var hans svans som förföljde honom. Nu har han  koll på kroppen och bra balans. Jag trodde nog att han skulle bli kraftigare än vad han är men jag är himla glad att han inte blev det. Säkert hade det varit en fördel på utställningar med mer kroppsmassa och mer päls men med mitt utställningsintresse så spelar det knappast någon roll. Jag har en väldigt kluven inställning till utställningar, å ena sidan så är det bra att någon bedömmer hundarna exteriört för att bibehålla rasstandarden. Å andra sidan så är det många raser som blivit förstörda genom att domarkåren INTE dömmer efter rastandarden. Konstigt att raser kan delas upp i en grupp där arbetsförmågan är det viktiga och en grupp där arbetsförmågan är totalt ointressant. Det övergår mitt förstånd..

Emma, jag kan inte skriva i din blogg men hänger kanske på beroende på när du åker. Skulle vara kul att ses iallafall, det var ett tag sedan sist.. 

Tydligen satte någon upp en lapp i Kisa klockan tolv idag där det stod att så många som möjligt skulla ta sej upp till Vårdcentralen för att ta prover. Jag fattar inte hur det annars kan bli så att det kommer MASSOR av folk på samma gång..Vilken arbetsmiljö jag har, blod, kiss och bajs. Skrikande barn och stressade pensionärer. Så kommer doktorerna in och ska diskutera olika patienter samtidigt som man ska leverera rätt provsvar på rätt patient. Dom flesta har faktiskt en stor förståelse för att dom får vänta men så finns det en o annan som passar på att skälla ut mej samtidigt som jag försöker vara pedagogisk när jag sticker ett barn tex. Det blir lite konstig känsla när man har en person jämte sej som man kan strypa och en person framför mej som man vill tala tröstande med...

Som tur är så försvann den värsta kylan så man kan vara ute utan att frysa ihjäl. Självklart gillar Molle snön utan att frysa, det är när det var minus 25 som han ansåg att det var skönast inne. Han brukar annars gilla att vara ute i trädgården när jag är inne, han kan roa sej på egen hand med diverse mer eller mindre lyckade projekt... Musse brukar därimot stå på verandan och glo in i köket tills han blir insläppt.

Musse har under den sensate veckan inte mått bra. Han snortar(hittar inget bättre ord), jag vet inte om han är förkyld eller vad det beror på. I helgen så var han riktigt hängig också och blev flåsig av att springa lite. Det är bättre nu men han snortar fortfarande ibland. Jag avaktar någon vecka eftersom han inte har någon feber och eftersom han inte är så hängig. Förhoppningsvis är han förkyld eller så var det olämpligt att köra ner näsan i snön för att hämta fågelmat. Blir det inte bättre så åker vi till veterinären förstås. Han skulle tävlat lydnad i helgen men jag törs inte åka ifall det är något smittsamt.

Nu har jag en liten patient här som INTE tänker bli stucken i fingret. Får se om han kan övertalas..

Ha det bra!!

Julmånaden är här och ute snöar det jättemycket och är svinkallt. Molle fortsätter att anse att det är skönast i korgen och att det är förbaskat kallt om tassarna utomhus. Hur ska vi övervintra om det känns hopplöst redan nu???

Musse därimot tycker inte det är så kallt men han har ju lite mer päls. Snåljåpen såg att jag satte ut något till småfåglarna, gick dit och kollade och smällde i sej alla solrosfrön. Jag hade haft lite förståelse om det vore kaksmulor men frön???Får se om han börjar kvittra snart, kvällsmaten för hundar är inställd idag iallafall...

Någon har någongång påpekat att Mollboll skulle uppskatta mej mycket mer om jag ignorerade honom oftare. De senaste veckorna har jag inte haft tid med honom, varit borta mycket och han har inte velat vara ute ensam. F-n trot men han är jätteförändrad. Inte så att han rantar efter mej men ropar jag så sitter han som ett litet ljus brevid mej. -Skit i köttbullarna matte, vi kan jobba ändå!! På promenaderna går han lös och har koll på mej hela tiden ifall vi ska köra ett roligt fotgående eller så...Jag vet att det säkert är övergående men man får sej en liten tankeställare...

Vi har inte så mycket att göra på jobbet just nu så jag har suttit och läst på olika hundforum. Jätteintressant att läsa om olika problem folk har och vad man fokuserar på i dom olika hundsporterna. Vissa saker har jag svårt att förstå men det fungerar säkert bra för andra.

En halv meter snö och 20 minus redan i början på december. Det blir en låååång vinter. Jag fattar inte hur jag ska stå ut.

Imorse släppte Ronja ut Molle och hon hade hörlurar på sej så hon hörde inte hur han tillslut grät och skakde tänder utanför dörren. Stackars Molle vill inte gå ut efter den skräckupplevelsen, inte ens med täcke om inte jag följer med förstås. Det är jäkligt gött inne i köket och ligga och gosa i korgen istället.

Om någon  gör något tokigt hemma så säger dom andra att "- det är nästan Mollevarning på det". INTE snällt alls att tycka att mattes hund är korkad, men i tisdags så var jag nästan beredd på att hålla med. Vi har möblerat om så nu går det att gå från köket, in i matsalen, vardagsrummet, hallen och tillbaks till köket. (Förut hade Henrik sitt rum i matsalen så dörren till vardagsrummet var låst och Molle fick inte gå in till Henrik.) Molles hela värld förändrades och det var jätteläskigt, han kröp långsamt in i matsalen och fick se sej själv i en spegel och fick ståpäls av förskräckelse  . Vi travade runt ett par varv och kollade in "hunden" nogrant så tillslut blev det riktigt skoj. Då kom nästa problem. Jag stängde dörren till hallen när Molle var där och jag i köket och så ropade jag på honom. Det tog en evighet att räkna ut hur han skulle göra för att komma till mej, trots att Musse sprang fram o tillbaka. Tillslut så kom han farande, jättelycklig över att ha löst  problemet...Söt men kanske lite korkad ibland...   

Ikväll kommer Henrik hem och ska bo hemma tills årterminen börjar igen. Skönt att ha honom hemma ett tag. Längtar!!

4,4 km.

Vädret kan inte bestämma sej för hur det ska vara.  Ibland duggar det och så blir det isiga småspikar och så kommer det en massa snö. Så är det jättekallt för att nästa stund bli drägligt. På grusvägarna är det skitigt, på åkrarna ligger nysprutad dynga(överallt) och i skogen är det snö. Jag vet inte när och vart jag ska gå med hundarna och jag lyckas alltid pricka in fel...

Vi har kört lite lydnad i köket och jag har konstaterat att familjens fyra manliga är ganska lika.

Om jag ber om något med vanlig röst utan hot eller mutor fattar dom ingenting. Tex min man hade inte hört ett ord om att tvättmaskinen var trasig i flera veckor eller Molle som inte hörde att jag ville att han skulle komma idag på promenaden. Eller att jag inte vill att husets skor ska ligga under köksbordet. Eller att jag vill att Henrik sparar kvitton så jag vet vart mina pengar tar vägen.

När jag blir förbannad så jag nästan exploderar så blir jag hörd. Tvättmaskinen lagad på tio minuter, skorna spottas ut snabbt och Molle kommer farande som en pil.

Om jag samtidigt som jag ber om saker har en "köttbulle"(pengar, äppelpaj osv) i handen så får jag oftast bra reaktioner. Det slog mej hur lika dom är när jag tränade Musse idag. Han kan allt om jag bara har rätt belöning. Köttbullar är gott och då kan man slå knut på sej själv för att få en. Och då vet man helt plötsligt hur man ska göra och det går fort..

Varför kan dom inte lyssna när jag talar med dom utan mutor eller när jag vrålar?? Det måste vara något fel på mej eller mitt sätt att vara. Tror jag får ignorera hela bunten en månad så får jag se vad som händer...

Vägen till mannens hjärta går igenom magen. Säkert rätt men jag har en bättre. Kvinnans list övergår mannens förstånd. Vi får väll se...

Nu har Musse varit i badkaret och tvättat sej från all skit. När shampot runnit av från första tvätten så var jag tvungen att kolla om jag verkligen hade rätt hund med mej..Himmel va päls den hunden har, pälslös så är han inte mycket kraftigare än Molle..Först allt ullhår och sedan päls som är så långt att han skulle kunna ha pappiljotter. Jag som försökt banta honom..Jag tar tillbaka allt, Musse. Det är BARA matte som är en tjockis. Synd bara att jag inte har en päls som döljer formerna...

var det i skogen idag. Det blev en runda på 1,4 mil så hundarna har fått springa av sej..Vi har skällt på varenda kvarvarande snöhög så snön vet att den inte är välkommen tillbaka. Man har inte roligare än man gör sej men att sätta ståpäls och stormskälla bara för att det ligger en vit snöhög är väll att ta i?? Jag blev rädd varenda gång att vi hade en ilsken fris framför oss..

När vi kom hem så var hundarna grusiga men ingen hade rullat sej i någon skit. Ronja tar ut Musse och tränar lydnad precis efteråt och går förbi gärden som nyligen fått koskit på sej. Han hade minsann inte rullat sej någonstans på hennes promenad heller. Men, nu ligger han i groventreen och är precis ingeggad med koskit och stinker apa. Vem åker på att ducsha honom?? Naturligtvis den som tillät honom att smörja in sej och det är givetvis jag, inte rullar han sej när han är med Ronja? Va trött jag blir..

Musse själv anser att det är en grov personlig förolämpning att han inte få gå in i köket så han sitter (inte kan man ligga på golvet i groventreen??)och tjurar just nu. När han inser att det blir ducsh och shampo också är dagen förstörd. Stackars Musse..

Det är väll lika bra att sätta igång för fröken fis tänker nog inte ta tag i saken..

Ha en bra vecka!!

Musse har nu blivit av med så mycket päls att det fyllde en hel icaplastkasse, det syns knappt.. Även Molle fick sina öron jämnade och svansen klippt. Jag klippte av typ fem hårstrån men det syns desto mer..Så olika dom är, Musse med all sin päls och kraftigt byggd(och alltid smårund om magen). Molle högbent och smidig och utan päls..Dom är så olika att det är svårt att inse att dom faktiskt är halvbröder. Jag kan inte hitta en enda gemensam punkt hos dom båda. Inget gemensamt arbetssätt, inget gemensamt hyss eller personlighet. Dom är bussiga båda två men det yttrar sej också på olika sätt. Trivs tillsammans gör dom iallafall, det är härligt att se gemenskapen mellan dom.

Idag kom Emma ner för ett träningspass.

Det märktes INGET på Molle att han o Zingo bråkat. Nada, noll o intet. Det var nästan så dom fick ta ett bad i bäcken tillsammans.  Så otroligt skönt, jag som trodde vi skulle få börja om från början igen.

Alla tre hundarna var på tårna idag fast dom betedde sej olika. Musse var mest godisintresserad och tramsade med ställande under gång. Till slut tog jag tag i honom(jag vet att man inte får) och då blev det ännu värre. Blir morsan så där sur så är det bäst att följa henne som en skugga. Jag vet att det är fel metod på Musse men det är så himla irriterande när han tramsar. Men, blir man arg så gör inte Musse något mer den dagen.

Molle jobbade på men var före mej under fritt följ åtminstonde halva tiden, det blev bättre efter ett tag. Eftersom han var så glad och arbetssugen så valde jag att belöna med lek och sedan ge mej för dagen. Det är bra att sluta med honom när det går bra så han kan se fram mot nästa träningspass.

Lite småkul när han ska apportera, han vet att han inte får ta apportbocken men den är väldigt frestande. Han sätter upp benet på mej för att jag ska säga apport, när det inte hjälper så försöker han ha munnen runt apportbocken utan att ta den. Så söt..Så gör han när han vill ta mej i handen men vet att han inte får. Hur ska man kunna avstå???

Precis nu fick jag ett tips från hans farmor Tina hur jag ska få honom att inte springa på mej vid inkallningen. Kalla in och släng en godis framför honom precis när han är på väg in. Så himla enkelt..Jag har inte testat ännu men jag inser att det är lösningen. Jag vill ju behålla farten och belöna inbrosningen precis framför mej. Att man inte kan räkna ut något själv...

Zingo var så på att det tidvis blev för mycket för huvudknoppen. Det är bara att vänta ut honom från början så han får koppla av en stund. Han var superduktig mot slutet och låg pladask trots att jag lekte med en tennisboll(högt värde) med båda mina hundar.Inte ens matte kollade på Zingo, hade det varit för ett år sedan hade det aldrig gått att kasta något och förvänta sej att han skulle vara kvar.

Musse stukade sej lite när han hade legat i snön ett bra tag och sedan kastade sej efter en boll. Inget farligt men man får sej påminnelse om att hundarna måste värmas upp innan man tränar...

I morgon ska vi spåra för att träna bägge hjärncellerna. I skogen i svår terräng så Molle får konsentrera sej på att använda näsan. Det värsta är att det är svårt att hinna med honom så det får bli fokus på att ta det lungt också.

Trevlig helg!!