molleomussemilan

Alla inlägg under augusti 2011

Av molleomusse - 27 augusti 2011 11:23

Igår em åkte vi  till en stor herrgård(minst) för att vara apportörer på andjakt. Det var verkligen en adelsjakt med middagar och trevligt umgänge, sånt man knappt tror förekommer längre. Ja, inte middag för oss men vi fick kaffe och bullar utanför huset och vi hundförare hade en trevlig stund medans vi väntade. Efter någon timme så kom jägarna ut och vi begav oss ner till jaktområdet.

Jag hade med mej båda hundarna för att dom som visste var vi skulle jaga sa att det var bra med så många hundar som möjligt. INGEN underdrift..Väl nere på jaktområdet så trodde jag att jag förpassats till en regnskog, det var vass som var en meter över mitt huvud och vi stod i två dm vatten när vi var på torraste stället..Ingen av mina hundar klagade över att få sitta i skitigt vatten, Musse hade skoj med att kolla in alla vattenbubblor medans vi väntade..Dumt nod så stod vi alldeles för långt bakom skyttarna för att ha ordentlig översikt men det var där vi skulle stå. När änderna kom flygande så sköts det en hel del men det var inte så många som trillade ner. Jag släppte Molle och han sprang fram till skyttarna för att ha mer koll och började leta och jag och Musen högg oss också fram genom vassen för att försöka få lite mer översikt. Det var en upplevelse att försöka ha koll på vart hundarna var och dom skulle hitta mej när dom hittat änder. Att leta i den vassen var helt klart överkurs för hundarna men för Molle är det värdens roligaste jobb att försöka hitta djur som gömmer sej, han är otrolig! Plötsligt kom ett tåg mitt i sökområdet vilket jag inte hade en aning om så efter det så vågade jag inte släppa ut dom ensamma mot rälsen. Dom föresten, Musse hade skoj med att följa mej och snoka runt men han apporterade inte. Eftersom han aldrig har varit med på jakt förut så fattade han nog inte vad vi höll på med, hoppas nästa jakt blir mer överskådlig så han lär sej. Han är duktig och lydig så det var inga bekymmer att ha honom med, Han följde mej och höll utkik efter Molle, ibland la jag honom ensam i vassen och där låg han tills jag kom tillbaka. Söta Musse, han ska få hänga med hädanefter som mascot även om han inte jobbar själv..

Efter en god stund började vi möta andra hundförare och hundar så vi kunde börja samarbeta och leta på ställen där det borde ligga fågel kvar. Jag var dödstrött, myggbiten och genomsvettig. Dyngsur efter att ha trampat ner mej flera gånger i dy men den som ger sej in i leken...När dom andra gav upp sökandet och alla hundarna var trötta så fanns det en hund som fick övertalas om att vi skulle gå därifrån. -Nej matte, det finns fler här..

Vi började traska den långa vägen tillbaka till bilarna och rätt som det var så var jag ensam med hundarna och dom andra hade gått en annan väg. Jag såg inte när dom försvann och dom såg inte att jag förirrade mej in i skogen...Ingen hörde när jag ropade och rätt som det var så försvann Molle...Lite förtvivlat när det började bli mörkt och han kanske dragit iväg på grisjakt eller gått tillbaka ner till vassen för att leta änder. Jag började tänka på hur pinsamt det vore om dom skulle behöva gå skallgång efter mej och sedan min hund men då insåg jag att javisst ja, jag har en telefon i fickan. Ringde Lasse som sa att dom andra var vid bilarna och Molle var med. Nej, han har nog gått tillbaka för att hitta dej föresten. Jag tog mej ner till ett gärde och beslöt mej för att följa kanten och då kom Molle. Vi gick en bit och hörde visselpipor som jag kunde gå imot tills jag hittade bilarna. Väl framme så förstod jag att jag bara varit meter från bilarna när jag ringde och vände ner till fältet...En kilometer extra promenad blev det av min dumhet.

Alla var trötta och slitna när vi kom tillbaka till gården men jag var spyfärdig av utmattning. Jösses vilken utmaning att jaga på sånna marker men helt klart en rejäl träning för hundarna. Jägarna var trevliga och tackade för apporteringshjälpen och vi pratade en stund om dagens utmaningar innan vi åkte hem och skyttarna begav sej in för middag.

Väl hemma så fick jag se om småsår på Molle, Musse klarade sej. Molle har en Rudolfs nos och ögonen är inflammerade men ben och tassar är ok. Lite rivsår på huvudet också. Han är trött idag så han får vila, imorgon är det jakt igen..


Jag måste skaffa mej en logga på västen för jag fick frågor om varför det inte stod något på min rygg så jag kände mej lite udda. Konstig typ som inte har något skrivet på ryggen eller ens på bröstet..


Idag känner jag att jag lever men har inte så farligt ont i ryggen. Får se hur jag mår på måndag...


Ha det!

Av molleomusse - 25 augusti 2011 16:29

Igår var jag hos doktorn igen. Var beredd på ett kort besök där vi bara skulle tala men det blev nackdrag istället. Helsicke vad ont det gjorde och jag blev svimmfärdig och mådde illa. Jag vet att jag måste delta i undersökningar om dom ska kunna åtgärda felet men nästa vecka är jag rejält nervös för. Det blir att tvinga sej dit...Jag får panik bara jag tänker på det, jag som jobbar inom sjukvården och anser att jag är ganska tålig. Fy, för att inte ha koll utan lämna sin hälsa åt någon annan. Tänk om dom misslyckas och drar av mej skallen!


Idag har jag varit trött men har inte haft jävulsk värk vilket jag trodde jag skulle få.  Imorgon är det andjakt och jag vill vara med! Även söndag är det jakt hela dagen. Jag blir ledsen om jag inte kan åka men det är bara att ta en dag i taget, antingen mår jag bra och kan åka eller så får jag stanna hemma. Det är så tråkigt att aldrig kunna planera för aktiviteter eller anmäla till dyra kurser. Jag SKA inte gnälla för det finns faktiskt dom som aldrig kan göra något. Många dagar är både värk och stressfria, åtminstonde så pass att jag tar mej själv ut i skogen. Det positiva är att läkarna faktiskt tror att jag kan bli helt bra igen så jag kanske kutar maraton och fjällvandrar nästa år, vem vet...


Hoppas alla får en toppenhelg!!!

Av molleomusse - 19 augusti 2011 19:23

..gör vi numera.

Jag försöker kolla av lydnaden vilket är den svåraste biten. Helt klart...Han har ju en växel som heter "uttråkad" där man kan bli galen på hans inställning.  Så har han växeln "vanliga Molle" och där är det aldrig några problem. Så har vi några växelhöjande aktiviteter där han antingen blir mycket mera samarbetslydig eller så inser jag att "snart går allt åt helvete" eller "nu går det åt helvete". Just den växeln är svår att få fram så vi kan träna på att "hundjäkel du lyder mej jämt annars hänger jag upp dej i öronsnibbarna och där får du hänga till julafton". Att lyckas få honom så uppspelt så jag kan agera är svårt på träning och på jaktprov är det ju omöjligt att agera, då är det bara att be en tyst bön och hoppas att han inte exploderar.

  Fin, mattes kille!


Jag är urusel på att markera och urusel på avståndsbedömning så det tränar jag. Får jag reda på att apporten ligger vid markeringsbandet som fladdrar i vinden så har jag skitsvårt att se när han är rätt. Onödig miss att blåsa stop och närsök 5 meter innan det rätta stället..

  Gött att slappa...

Vi är inbjudna på jakt, jag och "den stora jävla svarta fan", och har ett antal jaktdagar framför oss. Det är roligt att se Molle som jakthund och jag får en helt annan respekt för honom som hund. Det var förra året som jag hörde en jägare tala om den stora jävla svarta fan som slitit som fan i värsta jävla kärret. Jag blev helt paff över språket men samtidigt så var det så mycket beröm i meningen att jag bestämde mej för att kalla jaktMolle så. Den stora jävla svarta fan. Första jaktdagen känner jag ingen annan hundförare så det är smånervöst att komma ensam på finjakt men otroligt dumt att tacka nej. På jakt har han hitills fungerat kanonbra, han lyder och är styrbar samtidigt som han inte missar en skammad and i vassen. Han är koncentrerad utan att gå upp i dålig stress. Bäst av allt, han passar på att sova mellan dreven vilket gör att han orkar hela dagen. Hundar som stressar och gör av med onödig energi första drevet och som inte kan koppla av och vila på lunchen orkar inte mentalt eller fysiskt. Knas orkar..  Nu åker vi och jagar, matte!

Nu luktar det som någon behöver gå ut, urk...

Av molleomusse - 11 augusti 2011 23:32

Idag utmanade jag verkligen Molles arbetslust och kondis genom att lägga ut ett djupt jättesök i uppförsbacke. Jag peppade mej själv att vara positiv mot honom, ha tålamod och låta honom jobba och lösa uppgiften själv. Vidare funderade jag lite på vad jag skulle göra om det blev problem osv. Det blev inga problem utan han jobbade bra trots att vi var på ett vildsvinställe vilket är en stor störning för Molle. Där jag skickade så hade vi  otäcka fångstburar brevis oss.  Jag såg givetvis burarna men tänkte inte så mycket på vad dom används till förens Molle kom skuttande med en dummie, flög tre meter upp i luften och tvärvände vid ett ställe precis vid buren. Lite småegendomligt uppförande så jag gick dit och kollade vad skjutton som hände. Det var en stooor blodfläck precis där troligtvis efter en grisslakt, Molle måste ju ha känt blodvittring hela tiden men blev paff när han satte fötterna på fläcken. Han såg faktiskt ganska rolig ut, synd att jag inte fick det på film. När mordgåtan var löst så bekymrade det inte honom att vi stod vid en avrättningsplats men jag flyttade mej så långt därifrån jag kunde.


Nästa förvånande sak som han aldrig gjort förut var att han kom imot mej med en dummie i munnen men stannade vid ett par buskar och la ifrån sej dummien och började kolla långt upp i buskarna. Sträckte sej upp med stor iver och jag trodde han hade fått syn på något djur som han tänkte fånga. Jag vrålade till åt honom och i nästa sekund hade han fått tag i en dummie som måste ha fastnat bland grenarna när jag kastade ut den. Han kom ner med den och sprang sedan upp och hämtade den första. Han har aldrig byttit apport förut men troligtvis såg den spännande ut när den hängde bland grenarna så han glömde vad han höll på med. Fniss igen från hans matte, knasMoll.


När Molle jobbat länge så fick Musse hämta ett antal också och sedan gick vi en sväng och jag tränade lite linjer med Musse. Sedan var det två kvar som låg långt upp i skogskanten. Jag funderade på om jag skulle skicka Molle igen med risk för att han skulle tröttna men jag bestämde mej för att han skulle ut och jobba ett tag till, hittade han dom inte skulle jag blåsa av söket när han jobbade bra. Han måste lära sej att söka så länge jag ber honom om det utan att tappa motivationen. Första stegen mot sökområdet så började jag misstänka att han tappat intresset för att leta tygpåsar. Jag svor lite över mej själv för att jag utmanat ödet att bli osams med honom när han innan jobbat så bra men, då skulle jag ha brutit innan jag såg protestminen på honom. Vi tog ett steg över en rishög och jag slinter till och trampar stackarn på tassen precis som jag säger sök. Molle skrek till och sedan for han iväg med en farlig fart och hämtar in dom återstående apporterna. Stackars Molle som blev trampad det var verkligen inte meningen men frågan är hur han såg på det hela. Helt klart hade han ingen lust att ge sej ut på sök igen men precis när han tänkte börja protestera så trampade jag honom. Jag hade aldrig kunnat korrigera så exakt om jag ansträngt mej och jag hade aldrig kunnat få den effekten..


När vi var klara och packade in i bilen så fick Musse tokfnatt och började storskälla så både jag och Molle blev livrädda. Då hade vi varit på samma plats i ett par timmar och Musse var ur bilen hela tiden. Han hade jobbat själv, legat bakom mej när Molle jobbat och sett när vi kollade in blodfläcken, dessutom hade dom gått fria och rastat sej ett bra tag på stället vi var på. Vad skällde han på? Jo, han skuttade runt blodfläcken och grisburarna och skällde precis som allt uppenbarat sej för honom just då. - Helsicke matte, det står en massa burar här som luktar gris och så luktar det blod. Vart kom dom ifrån, akta er så dom inte hoppar på er! Hjärtat hade kunnat stanna på mej när han satte igång för han betedde sej som vi blev anfallna av något farligt väsen. Underbara, egensinniga knasiga Mus...Trött var han när han kom hem och lyckades smita in i matsalen för att få sova ifred. Där hade Ronja strött ut en massa mysiga skogsprylar så det blev extra hemtrevligt för honom. Japp, mitt i högen av kantareller på tork hittade vi en sovande Musse...


Ha en bra helg!!!








Av molleomusse - 9 augusti 2011 13:29

Nu börjar vi komma igång igen med apporteringen. Inte första gången i år jag tänker så men nu får det vara nog med tramsiga skador och sjukdommar. Musse mår naturligvis massor bättre men helt kvitt kvalstrena är han nog inte. Det blir lite blåsningar och snörvel ibland, han ska få nästa tablett idag så förhoppningsvis tar det dom som är kvar i nosen. Molle har varit frisk hela tiden men jag tror även han hade kvalster, det är väl omöjligt att han inte hade det.. Han följer upp doftspår på ett annat sätt nu, vet inte om jag inbillar mej men jag tror....


I fredags la jag ett sök med 4 apporter på ett jätteområde och trodde dom skulle få problem men Molle hämtade 3 och Musse en i raketfart. Jag tränade fotgående och smidighet jämte mej en lång stund också. Uppmärksamhet när jag flyttar mej eller ber dom markera åt ett annat håll. Molle tycker det är ganska skoj att träna fotgående. Han vill gärna göra rätt och suger åt sej beröm. Bra med en hund som blir glad över ett leende från matte. Jag måste bli bättre på mitt kropsspråk och visa vad jag anser när han faktiskt är lätt att påverka.


Igår satte jag ut mina tvåbenta pojkar på varsin sten och så fick dom kasta markeringar. Svårt blev det men båda hundarna jobbade på för att lösa uppgiften. Musse fick dubbelmarkeringar och hade jättesvårt med en som såg ut att flyga över en stig och in i en grandunge men istället kastades den mer bakåt och hamnade nedanför ett berg. Efter 5 kast åt samma håll så fortsätter han att gå igenom grandungen nogrannt innan han bestämmer sej för att den nog ligger nedanför berget även denna gång. Det andra kastet var mer logiskt för honom men det hamnade i mjuk mossa och blev svårt för det. Jag höll tyst och lät honom fundera men han byter gärna markeringsområde om han inte hittar direkt och då måste jag ju ingripa.

Molle fick trippelmarkeringar och spikade alla utom en där Henrik kastade för tidigt. Lustigt nog såg han att första markeringen inte hamnade i grandungen och var aldrig där och letade.

Sedan bytte vi markeringställen och då hade mina tvåbenta killar skoj. Det flög markeringar överallt och oftast in i något träd innan dom rasade ner i backen. Skitkul tyckte även Molle...Rena kriget ansåg matten..

Musse fick avsluta ganska snart för han var trött. Jag ansåg att han var trött och band honom men Musse själv hade också velat apportera dom skojiga markeringarna. Han gjorde sitt bästa för att gräva upp trädet han var bunden vid så han skulle kunna komma loss. Sånna dumheter har han aldrig förut hållt på med men nu anser han att han inte tänker finna sej i vad som helst längre. Herregud, träna uppbindning på en snart 7årig hund!! Han är envis men jag är envisare, säkert kommer vi få ha många roliga samtalsämnen om hur en hund uppför sej hädanefter.

Jag var nöjd med Molle, eller rättare sagt helnöjd med honom. Han hade koll på var allt hamnat och jobbade för fullt med att hämta allt. Han behöver roligare träningspass, och klurigare. Synd att jag inte lagt upp lite dirrigeringar åt andra hållet, får bli nästa gång.

Nu ska vi ut i skogen!

Av molleomusse - 6 augusti 2011 13:32

I onsdags blev Musse akut jättedålig. Han bar sej åt som han drog sina sista suckar och andningen liknade hundar som är drabbade av hjärtmask i slutskedet. Fy så otäckt att se honom. Jag fick tid klockan 14.00 och order om att åka in direkt om det blir värre. Det tar minst en timme att åka till Linköping så hade han slutat andas hade vi inte hunnit. Väl framme hos en urtrevlig veterinär så konstaterade hon att svalget var infekterat men varför han hade svårt att andas var oklart. Kanske virus, kanske noskvalster, kanske svalgbakterierna även var i nosen. Hans hjärta och lungor lät ok men eftersom han var tungandad så var det ändå svårt att höra. Inte lätt att få honom sluta flämta och kippa efter luft. Penicillin fick han och noskvalstermedel, helgen innan hade han ju jättesvårt att använda näsan men mådde bra för övrigt. Noskvalster är lurigt, vissa hundar kippar efter luft och det kliar medans andra har svårt med luktsinnet utan att visa något annat. Man måste känna sin hund väl för att veta om nosen inte jobbar som vanligt eller om hunden är slarvig vid apporteringen tex. I helgen var jag helt säker på att Musse hade problem eftersom jag sett honom apportera i 6 år, stackars Musse gick ut till rät område utan att hitta dummien och det finns inte på världskartan normalt.

Veterinären tog infektionsprover men gick även igenom honom nogrannt, tog prover på lever, njurar, plasmaproteiner mm. Hon tog en timma på sej för allt så jag var jättetacksam. Veterinären ringde mej igår och sa att allt var bra med proverna förutom vissa vitavärden. Vi diskuterade blodbilden och den hör inte riktigt ihop med svalginfektionen. Därimot så kan jag tänka mej att han faktiskt har noskvalster som påverkar. Att totalvita var högt beror ju på den akuta infektionen.

Med tanke på att Musen snart är 7 år och börjar vara i en krisig ålder, syrran dog i veckan i levercanser, så känns det bra att veta att allt var normalt med alla blodvärden och det togs mer prover än en doktor på vc någonsin skulle göra.  Hans blodglukos var lite lågt men det beror garanterat på att värdet sjönk under transporten. Självklart säger inte blodprov allt men det mesta..Yrkesskada.


Igår vände infektionen och Musse mår mycket bättre. Han sniffar överallt, letar kvarglömda leksaker i höga gräset, tuggar tuggben, slickas och är allmänt busig. Men jag har aldrig varit med om en jäkligare hund att stoppa i tabletter. Gårdagens penicillintablett gjorde nytta på många ställen innan jag fick stoppa ner hela handen i magsäcken på honom och pilla dit den. Musse själv anser att han varit förudmjukad hela veckan och nu får det snart vara nog. Han var INTE lika nöjd med veterinären som jag var. Fy bublan vilken typ ansåg Musse och matte skämdes och bad om munkorg..

 

Musses version: Jag förklarade för matte på morgonen att jag mådde taskigt men, jag åt min mat så jag inte skulle dö av svält och sa att vi fick avstå från morgonpussarna. Gick och la mej i skuggan och försökte få ur mej allt kliit i snoken och svalka halsen som värkte. Vad gör matte? Slänger sej tjutande på telefonen och säger att jag måste till veterinären. Är hon trevlig frågade jag?det är inte den jäkeln som kollar klorna och är allmänt elak? Nej, hon kommer inte röra tassarna, sa matte så då hängde jag med. Väl framme så fick vi stå utanför en stund, jag Molle och husse. Sedan kom matte och sa att bara jag skulle hänga med in. VA, varför inte husse o Molle? In i den där mörka korridoren och dom andra skulle vara utanför. Aldrig, sa jag och försökte streta imot men självklart har dom hala golv på hundtortyrställen.  Jag släpades helt enkelt in i ett läbbigt rum och blev chockad. Det var exakt som hos klomannen, herregud mina stackars tassar!! Hoppa upp på bordet sa matte och jag insåg att jag kunde inte komma undan så jag la mej på bordet med tassarna under mej. Jag som trodde klomannen var elak, nu insåg jag att veterinärer alltid 

är elaka, perversa och allmänt läskiga. Och matte lät det ske...Först skulle jag gapa och hon drog i tungan. Fasen det gjorde skitont. Så kollade hon i snoken, vad trodde hon fanns där? Pust o stön.

  Den farliga slangen vi har hemma, försvinner när jag skäller på den.Eller så åker jag ut..

Sedan gick hon och hämtade en jäkla slang som hon skulle lägga på mej men då fick jag nog och försökte fly. Säkert eltortyr eller nåt och vad gör matte? Hjälper mej? Nej, hon ber om en munkorg för säkerhetskull för att skydda? inte mej utan veterinären!! Totalt chanslös fick jag utstå slangen medans hon lyssnade på hjärtat. Säkert hade hon kunnat stanna hjärtat med slangen så jag stretade imot så gott det gick, samtidigt som jag höll på att kvävas av munkorgen. Så höll hon på och klämde överallt, hittade en knöl i pälsen som inte fick vara ifred utan där stoppade hon i en nål. Trodde inte det kunde bli värre men rätt som det var fick hon tag i dom mest privata ägodelarna jag har. Perverst, och frågade om jag kunde kissa. Herregud. Jag kan pinka på varenda sten på en milspromenad utan problem. Kan han kissa!?!

 

Så tillslut kom hon till svansen och jag trodde att där tar min kropp slut, pust.. Vet ni vad som finns under svansen? Tror ni inte att hon skulle dit och peta också? Han verkar lite öm sa hon, bajjar han som han ska? Klart som fasen jag är öm om någon sticker in fingrarna i rumpan!! Försökte sätta mej men matte lyfte up mej och så tog dom tempen. Det är sånt jag måste utstå hemma ibland men då låser vi in oss på toa och tar det försiktigt. Inte bara sticka in den utan att jag hinner förbereda mej! Taskigt.

Så pratade matte en stund och jag kom ihåg klomannen och la mej på fötterna. Naturligtvis började dom slita i ett ben och kom med en surrande apparat. Helvette klorna tänkte jag men det var pälsen som skulle bort. Så hämtade hon andra läbbiga saker och högg i benet så blodet forsade ur mej och jag nästan dog av blodbrist. Efter det så fick jag hoppa ner från bordet men dörren var stängd så jag kunde inte sticka, skitnervös för att hon skulle upptäcka att hon glömt klorna. Vad väger han frågade veterinären? Ska väll hon skita i,tyckte jag, men självklart. Uppsläpad på ett nytt bord och fick skäll för att jag inte stod still. Vita tabletter fick matte och sedan öppnades dörren och jag flydde innan veterinären  fick för sej att klippa klorna. Jag hade brått till bilen men var tvungen att visa att jag minsann kunde pinka först. Länge och med stor värdighet...

Berättade för Molle i bilen så han kunde akta sej för att bli medlurad till veterinären. Han är ju korkad men han påstod att det var mysigt hos veterinären och dom var jättesnälla. Jag vet att han är knäpp nog att låta matte klippa klorna på honom bara sådär i köket. När matte får för sej att mina klor är för långa så hotar hon med klomannen och så låser vi in oss i badrummet och pratar länge innan jag inser att jag inte kommer därifrån förens jag sträcker ut benen. Död och pina..

  Korkad och lättlurad Molle

Jag överlevde alltså veterinärbesöket och nu tror matte att jag frivilligt ska äta av dom vita tabletterna som jag fick. 2 om dagen, säkert är det gift när vet nu inte fick död på mej med alla apparaterna. Jag har försökt förklara det för matte men hon är envisare än synden. Hon fattar inte att om jag vägrar gå till köket, vägrar öppna munnen och sedan försöker spotta ut eländet i bitar så beror det på att jag inte vill äta dom. Måste säger hon och kör tillslut ner hela handen i magen på mej, jag har inte lyckats kräkas upp dom. Ännu..

På onsdagar ska jag ha 3 stycken och då får Molle också en. Han som slapp visa varken rumpan eller snoken! Stollen sväljer sin som det vore godis och får sedan EN frolic. Mitt sätt är smartare för jag hinner få en massa frolic innan tabletten är i magen. Molle tror jag är osmart som spottar ut och att tabletten smakar mer illa ju blötare och smuligare den blir. Mycket ska man höra av nån som gillar veterinären, struntar i farliga slangar och inte tycker det är läskigt att klippa klorna.

Privat rumpa, får ej pillas på!!

Jag mår bättre nu iallafall. Har fått ut allt kliigt i snoken , halsen mår bra igen eftersom jag varit noga med att äta min mat. (Det onda försvann ner i magen med maten.) Jag var lite hängig men fixade ett lerbad, sånt är nyttigt för hälsan så tröttheten försvann. Någon hade mixtrat med alla dofter som normalt avger lukt så allt var doftlöst ett tag förut, men den jäkeln har dom fått tag på så nu allt luktar som vanligt igen. Han som gjorde det borde straffas med ett veternärbesök! Med både klomannen och veterinären..

  Matte tror jag mår bättre för att hon lyckas få ner tabletterna i magen, pecis som dom kan ta bort kliet i snoken och vrida på dofterna igen. Jösses...Hon tror också att det går att ta blod från mej och fråga blodet hur jag mår. Det är bättre ju bättre att fråga mej. Hur dumt som helst. Jag kommer akta mej noga för att visa mej hängig nån mer gång. Får försöka hålla andan om det kliar i snoken och ge matte morgonpussar även om det värker i tungan. Till veterinären lurar hon mej inte igen!!

Dofter, underbart så man känner igen sej igen..


Ha en bra helg!!

Av molleomusse - 2 augusti 2011 13:11

Igår kväll ringde vår granne och sa att hon hittat en kattunge på vägkanten. Jag gick dit och kollade och jodå en liten kisseskrutt som var överlycklig över att ha fått sällskap. Vi letade efter kattmamman eller syskon men det fanns ingen mer. Tillslut så hade vi två allternativ, springa fort ifrån den och hoppas på att räven kommer eller att den snabbt blir påkörd, eller ta hem den. Vi satte upp en stor skyllt att vi tagit hand om kissen och tog med den så klart...Nu har vi hört med alla grannar innom rimligt avstånd om dom saknar en katt men inget napp. Återstår bara en grym sanning. Kisse är utsläng ur en bil, kisse är i förtvivlat behov av hjälp och saknar sin mamma. Kisse är van vid människor och van att vara inne och är inte hundrädd. Någon har alltså haft en kissen inne och pysslat med den och nu blev den till besvär, hur i helvete kan man bara slänga ut den ur bilen och dra???

Inatt har den varit hos grannen men dom har tre jakthundar och kan inte ha den kvar. Syrran kan ta hand om den och ha den i ladugården men troligtvis är den för liten för att bo ensam ute. Just nu är den hemma hos mej..

Molle som jag trodde skulle bita ihjäl den är än så länge helt betagen, kissen ligger under honom och försöker snutta. Så söt..

Musse är hysteriskt rädd och gömde sej inne i vardagsrummet från början. Jag har fått locka fram honom och matat med godis när han närmat sej katten. Fånigt men eftersom han är skraj så skulle han kunna bita ihjäl den av rent självförsvar. KnasMus!Jag gillar inte katter och vill INTE ha någon men jag har tillräkligt med moral för att inte svika den igen. Jag får tacka och buga till den som är ansvarig för att han såg till att jag fick semesterjobb jag inte bett om!


Helgen har varit skoj uppe i Åkersberga. Musse fick delta i wt och gjorde det jättebra men något galet är det med hans nos. Vi ska åka till veterinären och kolla, han rapar och snortar ibland och har svårt att äta torra saker. Åter wt så fick jag hjälpa honom på alla markeringarna för han var i rätt område utan att hitta dummien, jag visslade närsök tills han hittade dummien och det drog ner poängen. Molle fick bara starta i en ruta som "extrahund" walkupen. Han gjorde det så bra att jag resten av helgen grämde mej för att jag inte anmält honom. Han var inte ok när anmälan gick ut men jag hade ju kunnat anmäla och strykt honom istället! På lydnaden var han splittrad mellan löptikslukt och vilja leka lydnad. Trött säkert också. Ett andra pris eftersom han missade läggande under gång. Han kom trea med Hp i utställningens jaktklass.

Kul var det att träffa alla gamla och nya vänner och jag saknade dej HELENA!!


Nu är det jaktträning som gäller, på torsdag ska vi samträna vid sjön och sedan ska jag få fart på mej själv och anmäla honom till höstens prov. Inte idag men imorgon kanske...Jag hatar att tävla, nån som misstänkt det???Någon annan kanske kan planera starterna åt mej och posta anmälningarna?


Nu ska jag laga mat åt två hungriga grabbar!


Ha det!




Skapa flashcards