Fan trot men benet verkar läka ut nu. Idag har han varit så mycket piggare också så glad jag blir..

Efter att ha sett en film på en dansande husse o hund så blev jag inspererad att träna med Musen. Jodå, han är riktigt duktig. Han fixar att gå slalom mellan mina ben, snurra runt åt båda hållena, skutta rätt upp i luften, skälla på komando och sötast, mima på komando. Han kan faktiskt backa ett par steg utan att sätta sej på rumpan vilket är ett enormt framsteg för herr Mus. Jag har faktiskt trott att det är en omöjlighet för Musse att backa och vi har tränat sedan han var liten utan att lyckas.  Så helt plötsligt lyckades han för ett par veckor sedan och både jag och Musse blev helt paffa. Vi fick testa ett par gånger för att bli helt säkra på att det fungerar men nu vet vi. Musses hjärnhalva som sköter backandet är intakt, vilken lycka.När vi är lika duktiga som dom på filmen(snart) ska jag lägga ut en film för allmän beskådning.

Molle som inte gjort något alls under senaste tiden fick också testa att dansa med matte. Det var ingen bra ide att låta honom vila från all träning i en månad och sedan glatt förklara för hunden att nu ska vi träna lite konster. Kanske om han hade varit en tax istället för en långbent flat. Molle flög ur korgen sedan var han helgalen av iver, det fungerade alltså inte men han hade skoj och jag skadade mej inte. Att träna slalom med en stor hund som galopperar är svårt..Dansandet får nog Musse vara ensam om.

Vi har gått en längre promenad idag, vid sidan givetvis men genom grisskogen vilket är en enorm påfrestning för Molles självbehärskning. Han fixade övningen riktigt bra och var tillslut helt inställd på att gå fot hela tiden och följa mej. Så enkelt det är bara man bestämmer sej och talar om det för hunden. Jag kan tjata och vara irriterad och arg utan att det fungerar och jag kan försöka belöna och uppmuntra utan framgång. Därimot så kan jag lungt bestämma mej för att jag ska ta mej genom skogen och hunden ska vara vid sidan utan att jag bryr mej om att titta om han verkligen är med hela tiden. Hur konstigt som helst men det fungerar. Duktig plutt fick springa lite lös och leka efteråt utan att börja halta jättahärligt!

Molles ben blir bättre och bättre men det är inte helt bra ännu. Jag har försökt tänka på att utnyttja tiden till mattetjatsemester, låter bättre än att utsätta den stackars hunden för ignorering...

Jag har använt tiden till att läsa om olika synsätt på hundträning och hundhållning. Intressant, det har varit mycket artiklar om ledarskap osv senaste tiden och vissa håller man med lite, andra mycket och ibland undrar man hur folk faktiskt tänker. Jag tycker vissa saker är viktiga oavsett hur man sedan tränar. Hundarna är hundar och ska vara stolta över just det. Hur mycket jag än älskar och pluttar mina hundar så kräver jag av mej själv att ge dom den respekten. Det är inte dom som ska bli mänskliga utan jag som ska lära mej att tyda dom bättre. Jag tror också att dom lyckligaste hundarna är dom som har ett yrke att sköta. Det spelar ingen roll hur lyxig tillvaro en hund lever i den kommer aldrig ha det bättre än en hund som dagligen jobbar tillsammans med en människa på "riktigt".  Dom vet att dom sköter ett betydelsefullt jobb och skulle aldrig välja att göra något annat trots att det kan vara enorma krav på dom.

Just dom två sakerna spelar en stor roll för min hundsyn. Att behandla hundarna som hundar och, hur kan man försöka skapa en tillvaro för hunden så det blir så likt ett hundjobb som möjligt?

Igår tränade vi med Emma, Musse fick slita med svåra dubbelmarkeringar men fick hem allt. Jag hade tappat min pipa så det fick bli markeringar utan inblandning av matte vilket var kanonbra. Han fick bada lite med Goblin också och fick med honom ganska långt ut. Gyttjigt vatten och äcklig botten är det just där så jag frågade Emma om hon var beredd på att hoppa i om Goblin skulle få problem. Musse tar säkert hand om honom blev svaret och jag tror hon har rätt. Han är en bra hund Musse, han leker inte med valpen utan trycker ner honom i backen och sniffar igenom honom. Sedan vänder han ryggen åt honom och går, Goblin följer efter och blir han för närgången så morrar Musse lite vilket får Goblin att sluta. Efter ett tag så nosar han igenom honom igen på samma sätt. När Goblin fick följa med till vattnet så gick Musse före utan en blick på Goblin som skuttade efter. Musse vadade omkring och det såg ut som han struntade i valpen men han hade stenkoll hela tiden. Mej lurar han inte..Så himla skoj att se hur han gör och vilken respekt han får av valpen. Det är helt klart så att han gillar Goblin och är mån om honom men det betyder inte att han tänker fjäska för honom eller tillåta att bli påhoppad.

Molle fick hämta ett linjetag längs med vägen och sedan ett ner i sjön. Tursamt att jag hade med Emma som bromsade mej för både Molle o jag hade gärna fortsatt...

Imorgon blir det hundsimm igen. Ha det bra!