Idag har jag ökat på mortionen för Molle som fått ett travpass iskogen på några km. Lycka för honom att få springa så vi fick diskutera farten varje 100ade meter..

Våren har ju varit en chockartad upplevelse med dels min rygg, Molles öga, Musse halt och tillsist(hoppas jag) Molle skadad. Chockartad kanske är att överdriva men när ryggen var som värst så var jag helt uppgiven.

Nåja, nu är jag bättre och Musse är helt bra och Molle åtminstonde rejält mycket bättre i sitt ben och ögat är fint! Nu återstår det att få kondis alla tre och justera vikten på åtminstonde mej. Medicin i höga doser är inget bra för figuren men dom har varit nödvändiga så jag har inte haft ett stort val. Nu har jag slutat med dom värsta pillren och gått ner fem kilo på två veckor så jag hoppas jag kan bli av med resten under sommaren.

Idag när hundarna joggat så fick dom ligga och pusta i skogen och jag la ut ett antal lätta linjetag. Meningen var att traska runt med fotgående och stanna och skicka under promenaden. Musse fick börja. Att gå brevid mej när han VET att det finns dummies i skogen är totalt onödigt enligt Musen. Det tog ett bra tag innan han tröttnade på att studsa jämte mej och att jag stannade så fort han kom före men tillslut började han fingå. Ett-Noll till mej. Sedan var det det där med att spåra sej ut på linjetag, eller stanna på stoppsignal och sedan skita i mina tecken osv. Det tog ett bra tag så började han kolla på mina armar och jag hade fått honom på rätt sida av ett träd. Fyra-Noll till mej. Avslutade med ett skott med apportkastaren som han inte såg eftersom han stenglodde på kastaren och dessutom satt han inte kvar med rumpan. Jag hämtade dummien till Musses besvikelse. Fem-noll till mej.

Sedan Molle som gick fint från början, gick rakt på alla linjer och skötte sej exemplariskt. Han fick inget skott i skogen för myggorna höll på att äta upp oss så vi gick hem och sköt istället. Jag sköt ner i en dalsänka som är full med sly och trodde dummien skulle hamna där. Det gjorde den inte utan den gick över slyt, över ett kärr och över ett gärde. Jag såg var den landade men det gjorde inte Musse..Nu satt han på rumpan iallafall så han fick försöka ändå med lite hjälp från mej. Tänkte jag..Först rörde sej alla buskarna utan att jag såg honom men tillslut var han nere i kärret så jag började försöka få kontakt med honom. Inte en chans att han varken stannade eller kom tillbaka, jäkla hund. Leta du, tänkte jag. Du hittar den aldrig. Medans Musse letade febrilt(trodde jag) så tog jag ut Molle som jag kunde få ut till rätt område och han hämtade dummien. Kanon, nu fanns det inte en chans att Musse skulle lyckas och jag stod och njöt av hur hans min skulle vara när han väl tröttnade på att leta. Alltså besviken och ångerköpt och jag borde ha lyssnat på dej matte, minen. Tillslut så kom han faktiskt tillbaka, helt insmord i koskit och mycket nöjd med sej själv. Grannen hade spridit ut dynga på ett gärde och det var där han varit istället för att leta dummies. Tio-Fem till Musse.

Molle fick ett skott och hade inga problem med att ta sej till rätt ställe. Duktiga plutten!

Musse låg bakom och pustade och jag blev irriterad. Han ska banne mej fixa detta eller få veta att nu har matte fått nog. På med gummistövlar så jag kunde ta mej ner i sänkan och ta fast honom så fort han struntade i en enda visselsignal. Sköt ett skott som han missade, förstås. Han fick gå ut iallafall och började leta i buskarna och kom sedan ut på andra sidan och sprang mot kärret i fel riktning. Då blåste jag stop och gjorde mej beredd på att springa ner och haffa honom. Då sätter han sej och kollar upp mot mej. VA!! Jag börjar dirrigera honom över kärret och sedan stoppsignal. Japp, han sitter som ett litet ljus. Över gärdet på en rak linje och fram till bergsknallen där dummien låg. Stoppsignal igen och han sätter sej fint tills jag blåser sök. Han hittar dummien och kommer pustande tillbaka och lämnar av såå fint. Det borde ju vara tio poäng till mej men, nja, frågan är om han inte tog dom poängen också? Han bestämde sej helt enkelt för att samarbeta för en gång skull. Kan ju vara skoj som omväxling...Kanske vi tog lika mycket poäng båda två på det skicket men det var jag som fick bada honom från all skit så??Nu ligger det en torr, ren och nöjd flatnalle vid mina fötter och är förskräckligt gosig. Tossiga Musse, helt förlåten och får ytterligare 100 poäng....

Jag är glad för Molles apporteringar idag iallafall. Han är totalt inställd på att göra sitt bästa och det är faktiskt ganska roligt. Nu är det upp till mej om jag ska lyckas bibehålla hans motivation, jag vet hur jag ska göra men det är svårt...

Hoppas alla har en trevlig helg!

 

Emma

15 maj 2011 07:14

Jag älskar dina berättelser! Kan riktigt se Musse framför mig, insmord i koskit och mycket nöjd med sig själv :)Skönt att Molles ben fortsätter vara friskt! Träna mån eller tis? Jag är ledig båda dagarna. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgens Flatmästerskap fick mej att vakna ur antijaktträningsdvalan. I veckan nu har vi varit ganska flitiga med att träna så vi får se vad det leder till. Hundarna har inte lidit av ett långt avbrott och dom verkar anse att det är skitroligt att häm...

  För ett år sedan     Och ett år senare är han lite större men världens roligaste enligt Molle! Hmmm, snodde korten av dej Emma... ...

Ha,ha han gick snabbt 7,8km(tror jag) igår med Musse och var stel imorse. Johan frågade Musse om han kände nåt i kroppen men det gjorde han inte...Husse är otränad!!! Jag fick höra om promenaden, dom hade mött 3 tjejer med var sin hund och pinsamt no...

Sällskap hade vi i fredags av kusin vitamin.    Molle o jag har blivit frestade att följa med på tävlingshelg i lydnad. Eftersom vi inte gör så mycket annat just nu så känns det skoj med lite hundaktiviteter men tyvärr måste man ju tävla ocks...

Idag har vi börjat träna på allvar igen, alltså med lite mål och mening istället för sporadiska tillfällen som det blivit senaste tiden. Började med en enkel höger, vänster, ut. Väldigt basic men ack så nyttigt inte minst för mej själv. Gör man det...