molleomussemilan

Direktlänk till inlägg 19 april 2011

Påmind..

Av molleomusse - 19 april 2011 12:04

Molle när han försvann och räddades av Musse. december 2007


Jag och Henrik tar bilen och åker till storskogen för en promenad. Tilläggas bör förstås  att vi inte bor på östgöttaslätten utan i princip i småland. Här är det stora öde skogar och massor av skogssjöar. Kanonbra med tanke på träning, promenader och som barn ridturer.

Vi åker till den  "vår sjö" som ligger längst bort från oss. Vi skulle traska runt Gäddgölen där jag känner skogen väl men skogen åt andra hållet är okänd för mej . Vi parkerar bilen och börjar gå och  efter ett tag så är Molle försvunnen. Vi ropar och fortsätter att gå men han kommer inte. Efter en halvtimma så vänder vi för att se om han gått till bilen. Ingen Molle. Vi åker runt i skogen för att ropa och tillslut åker vi hem, ingen Molle och ingen som ringt. Jag tar bilen och åker tillbaka för att leta, helt uppjagad. Jag tar jag inte med Johan, mobil, ficklampa osv. Bara Musse..Henrik som också är orolig smiter iväg på sin fyrhjuling och åker runt och letar han också. Jag ställer bilen på samma plats som förut och börjar gå åt andra hållet, åt den skog jag inte alls känner till. Det börjar mörkna och jag är rädd för att inte hitta Molle. Tillslut kommer jag fram till sjön Trehörna, där tar skogsvägen slut och jag ropar för fullt. Då hör jag att han skäller från andra sidan sjön. Jag hör att ljudet kommer från samma ställe och fattar inte varför han inte flyttar sej. Vi går ner till sjön och kollar, vattnet börjar frysa och ser ut som slachsaft man dricker på somaren. Varken fruset eller rinnande.

Jag hör alltså min hund, jag är rädd för att han ska försöka simma till mej, jag har en dryg promenad tillbaka till bilen om jag skulle hämta hjälp dessutom så är jag osäker på om det finns en skogsväg på andra sidan sjön som kan ta oss fram till Molle. Och det börjar mörkna rejält. Jag valde alltså mellan att hämta hjälp som skulle ta ett par extra timmar eller att gå runt sjön direkt. Enkelt val..

Musse o jag traskar iväg längst med sjökanten i mörkret. Molle skäller nästan hela tiden och jag inser att jag inte ska svara honom och riskera att han försöker simma. Promenaden i mörkret över berg och ris var inget skoj, jag blev genomsvettig och slängde av mej en tröja, det snöade och jag halkade omkull och kröp fram vissa sträckor. Jag hörde Henriks fyrhjuling och att han ropade men han hörde inte mej. Vi kom fram till en bäck som jag fick följa in i skogen för att ta mej över och när jag kom tillbaka till sjökanten så hörde jag att skallen från Molle förvandlats till gnyende. Jag tjöt och var livrädd för att även Musse skulle komma bort från mej. Vid det laget såg jag bara meter framför mej. Bäcksvart. Jag hörde att Molle var nära mej och var livrädd för att hitta honom svårt skadad eller inte alls. Att jag bara skulle höra ett förtvivlat pipande utan att hitta honom..

Så kom jag till en bergsknalle och skulle börja treva mej runt den när Musse drog ner till sjön. Jag blev helt panikslagen när han inte lydde mej och försökte få tag i honom men han kastade sej över ris o bråte rakt ner i sjön. Jag försökte närma mej sjökanten och såg Musse i isvattnet och han grabbade tag i något. Gode gud, det var Molle. Ingen av hundarna kunde ta sej upp igen det var massor av ris och sten ivägen och dom plaskade runt i den lilla isfria biten Molle hade ramlat i. Jag ålade mej ner över riset och fick tillslut tag i Musses halsband och drog. Det tog ett bra tag innan jag fått upp bägge hundarna och vi var på landbacken alla tre. Jag masserade Molle och svepte in honom i min dunjacka han var helt stel och apatisk. Jag kollade mej omkring och förstod vad som hänt. Han hade ramlat ner till en bergsklippa och kunde inte ta sej tillbaka upp på berget. Där hade han stått och skällt. När han hör mej närma sej på andra sidan viken så antingen hoppar han fem meter ner i sjön eller ramlar ner. Han hade vid tre tillfällen försökt simma över sjön men vänt. Det fanns rännor i isen. Han tog sej inte upp på land själv och jag hade aldrig hittat honom utan Musse.

Där satt jag med en våt och oskadd hund, en stelfrusen och själv genomblöt i tshirt. Mitt ute i storskogen och ingen visste var vi var. Jag vrålade ett tag men insåg att ingen hörde. Det snöade rejält så mina spår var översnöade. Jag hade aldrig fixat att gå tillbaka samma väg utan började att följa sjö kanten åt andra hållet, släpandes på Molle. Huttrade tänder och bad till gud att det skulle finnas en sommarstuga, en skogsväg eller något..Hejjade på Molle att försöka gå  själv och insåg att jag får inte sätta mej ner igen för då fryser vi ihjäl.

Rätt som det var gick vi på ett fårstaket, alltid något. Följde staketet och tänkte att någonstans finns en grind och åtminstonde en skogsväg. Det var himmelriket att gå där för det var inte mycket att snava över. Hittade tillslut grinden och två vägar. Valde en av dom och gick någon kilometer tills jag fick se en utelampa lysa. Gick närmare och såg en lada och bakom ladan, Ett hus med lampor!! Räddad..Jag gick dit och knackade och en farbror öppnade, jag förklarade vad som hänt och jag fick gärna komma in men inte hundarna. Han ringde till Johan åt mej och förklarade vart han skulle åka för att hämta mej. Jag tackade så väldigt mycket men eftersom hundarna inte fick komma in så valde jag att traska vidare i snön. Jag visste att jag snart skulle hämtas men Johan fick köra ett par mil runt skogen för att komma till mej. Ytterligare en halvtimma minst innan han kom. Efterlängtad och med en varm bil...

Väl hemma så torkade vi och gnuggade Molle innan jag själv la mej i ett hett bad för att tina upp. Verkligheten började gå upp för mej, vilken otrolig tur jag haft.

Naturligtvis var Johan ute och letade efter oss under kvällen men hade inte en aning om vart jag försvunnit. Han hade hittat Henrik och min bil men inte ett spår efter mej. Polisanmälning var nära när han fick samtalet om vart jag var.


När jag sedan tittat på karta över området så inser jag att Molle bara hade drygt 500 meter till bergsklacken från det stället han försvann. Det hade varit bättre att följa sjökanten åt andra hållet men då hade jag gått från skallet. Lätt att se på kartan..Vi gick alltså från Gäddgölen till Trehörna. 1,5km, så runt Trehörna som banne mej har fler en tre vikar, kanske 2km, så till Falkemåla där vi ringde och blev uppplockade av Johan straxt efter Rothult. Nästan ute på Vimmerbyvägen.

Sommaren efter så tänkte jag ta samma promenad men jag fick ge upp för det var så jäkligt att ta sej fram. Någon gång ska jag banske mej ta mej dit och fotografera klippan.  Jag fick också höra långt senare att dom som jagar i den skogen hade hört en hund skälla. Dom hade letat och åkt runt på skogsvägarna för att hitta hunden. Problemet för dom var att skallet hördes genom skogen och inte var lätt att lokalisera. Men det var så skönt att höra att det finns folk som bryr sej!!!


Jag lovar att jag kan minnas varje sekund av hela kvällen. Jag minns hur jag snorade och tjöt, ramlade och kröp. Jag kan höra Molles förtvivlade gnyende och ryser. Jag minns paniken när jag trodde Musse ville dricka vatten och stack ner till sjön och lämnade mej ensam. Hur jag förstod att Musse höll Molle i nackskinnet för att hjälpa honom. Musse hade nog velat springa före mej långt tidigare men jag tvingade honom att stanna hos mej. Jag kan kännna den enorma kraften jag fick när jag drog upp hundarna, man kan om man är tillräkligt panikslagen. Jag kan drömma mardrömmar om isvaken Molle låg i och framförallt isrännorna som han försökt simma sej fram igenom. Tänk om han drunknat..

Jag själv bar mej så otroligt korkat åt som inte bad om hjälp att hitta honom utan gick ut ensam. Jag vet det och skulle aldrig göra om det igen.


Men jag är så in i helsicke imponerad av Musse. Han hittade Molle och tvekade inte att kasta sej i vattnet.  Han höll Molle i ett järngrepp och släppte inte taget medans jag tog mej ner till vattnet. När vi tagit oss upp så slickade och buffade han på Molle. Musse visste garanterat att Molle var illa ute. Det var Musse som fick oss på fötter och han gick före oss. Han kom tillbaka för att puffa på Molle och ge mej krafter, men så skuttade han iväg som att få fart på oss. Han gjorde inget övermänskligt, Lassielikt. Men han räddade helt klart livet på Molle och han fick mej att kämpa vidare. Helt klart den bästa kompisen jag kunde haft med mej mitt ute i urskogen en vinterkväll. Genomfrusen och dyngsur med en stelfrusen hund i knät. -Nu går vi matte, sitt inte här och snora. Husse hittar oss säkert snart. Kom igen!!


Bra att jag blev påmind om det hela imorse. Musse ska få göra något extra skoj idag och få ett favoritben. Bara för att han är värdens bästa storebror och värdens bästa kompis. Musseknas med alla sina egenheter och fasoner. Nallen som far runt och hämtar dummies och alltid är glad. Han betyder så mycket för mej och har ett speciellt stort ställe i mitt hjärta. Ett sånt ställe där bara hundar som verkligen bevisat att dom är människans bästa vän får plats....

  När Henrik kom hem nu så frågade jag om han kom ihåg händelsen. Jadå, han kom ihåg hur vi letat och att han sedan snodde iväg på fyrhjulingen utan att fråga Johan. Lite fundersam är jag över att jag faktiskt hörde honom köra omkring iskogen utan att jag vände tillbaka. Han var ensam 4 kilometer hemmifrån och hade åkt bilvägen dit vilket han verkligen inte fick. Ett barn som var tolv år, tänk om det hade hänt honom något.. Tillslut hade han åkt hem efter Johan och dom hade fortsatt att leta. Molle är ju Henriks hund och han var rädd..

Henriks hund ja, han har TRÅKIGT!! Han la huvudet på bordskanten och kollade på Henkan förut medans han åt.(ingen av mina hundar tigger) Snälla Henrik kan du befria mej från mattes tortyr och ta med mej ut??? Nix, men han blev matad med gaffeln och det var en ok aktivitet. Kyckling var gott, soltorkade tomater blä. Så dumt att jag inte ens reagerade...

 
ANNONS
 
Ingen bild

Emma

19 april 2011 18:24

Usch. Jag har hört historien förut men det är ändå lika otäckt....

 
Helena

Helena

19 april 2011 19:25

Jag har också hört den förr men den är såå fin så den tål att höras många gånger....idag gråter jag en skvätt när jag läser.

Syrran skickar många kryspådigpussar till MolleBoll.

Kram

http://holmstorp.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Anna

19 april 2011 20:54

Ja, det finns dom som inte tror mej, hörde jag idag. Tror vad? Antagligen Musses inblandning i det hela. Jösses, han är en apportör. Klart att han fick vittring på Molle och hämtade honom ur vattnet. Han hade säkert kravlat sej i och hållit hårt om en skadeskjuten and också...

 
Annica

Annica

19 april 2011 22:46

Men Anna, inte äter väl du soltorkade tomater?? Sån modern mat! Nästan lika gott som vitlök :))
Synd att du blev påmind om sjöhändelsen, nu tycker du bara Musse är gullig och världens bästa.. Han ska jobba för brödfödan och inte bara kunna lägga huvudet på sned och äta kyckling! Måste komma ner och kolla in alla era sjöar och skogar!!

http://www.ryegates.se

 
Sarah, Pippi & Wilda

Sarah, Pippi & Wilda

20 april 2011 08:28

Usch, jag kommer ihåg när du ringde efteråt o berättade! Värl

http://flattar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av molleomusse - 18 augusti 2012 17:44

Helgens Flatmästerskap fick mej att vakna ur antijaktträningsdvalan. I veckan nu har vi varit ganska flitiga med att träna så vi får se vad det leder till. Hundarna har inte lidit av ett långt avbrott och dom verkar anse att det är skitroligt att häm...

Av molleomusse - 15 januari 2012 20:02

  För ett år sedan     Och ett år senare är han lite större men världens roligaste enligt Molle! Hmmm, snodde korten av dej Emma... ...

Av molleomusse - 15 januari 2012 17:40

Ha,ha han gick snabbt 7,8km(tror jag) igår med Musse och var stel imorse. Johan frågade Musse om han kände nåt i kroppen men det gjorde han inte...Husse är otränad!!! Jag fick höra om promenaden, dom hade mött 3 tjejer med var sin hund och pinsamt no...

Av molleomusse - 14 januari 2012 18:31

Sällskap hade vi i fredags av kusin vitamin.    Molle o jag har blivit frestade att följa med på tävlingshelg i lydnad. Eftersom vi inte gör så mycket annat just nu så känns det skoj med lite hundaktiviteter men tyvärr måste man ju tävla ocks...

Av molleomusse - 11 januari 2012 18:37

Idag har vi börjat träna på allvar igen, alltså med lite mål och mening istället för sporadiska tillfällen som det blivit senaste tiden. Började med en enkel höger, vänster, ut. Väldigt basic men ack så nyttigt inte minst för mej själv. Gör man det...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Molle o musse

Följ bloggen

Följ molleomussemilan med Blogkeen
Följ molleomussemilan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se