molleomussemilan

Alla inlägg under april 2011

Av molleomusse - 22 april 2011 21:47

Imorse hade vi skoj åt Molle som funderat ut vad husse menade med att hänga fågelfjädrar i ris. Aktivering förstås!!

Jag blir lite äcklad av dessa fjädrar, undrar vilka fåglar som dom plockar av och hur det går till. Det är jag som köpt dom och såg att dom kommer från Kina. Är det någon som så vet vill jag inte veta...


Är det någon som vet om man får skjuta med apportkastare på annans mark utan att fråga? Det är ju inte ett vapen.


Ronja och Jocke tog med sej Musse och gick till en skogsjö idag. Molle, jag och Johan tog bilen dit och tog med fika. Helt underbart. Jag gick runt och funderade på träningsupplägg och försökte hitta bra skickplatser. Det är en långsmal sjö med massor av gungfly och sliskig strandkant. Perfekt, man kan variera hur mycket som helst och det finns även bra ställen för annan träning.

  Sommarbild på sjön


Molle gick med mej, tyvärr utan koppel för han satte sej och bajjade och flög sedan iväg på ett rejält flatryck. Det tog ett tag innan jag fick stopp på honom och jag såg att han haltade till några gånger. Han haltar inte här hemma längre, inte ens efter vila och jag vill inte att han ska vricka leden ytterligare en gång.

  Molle vid Jordsjön


Idag har jag övningskört med Ronja, ja kan sammanfatta det hela med att antingen får Johan köra med henne eller så får vi skicka henne till en bilskola. Hon gjorde en vänstersväng framför en annan bil och utan att titta sej omkring trots att jag sagt att hon skulle stanna. Jäklar vad rädd jag blev..


Glad påsk allihoppa!

Av molleomusse - 21 april 2011 20:51

Jag drar nog iväg snart, vill inte missa festen!



Idag vaknade jag vid fem av att Johan visslade och ropade utanför huset. Han stängde dörren och gick sedan och muttrade högt om hundar som smiter iväg så fort dom får chansen. Blabla, jäkla hund bara för han inte får hänga med på promenader. Visslingar igen, stänger dörren och blabla. Jag låg en stund och funderade på om jag skulle gå upp för att se var MIN hund tagit vägen.

Då hör jag Johan gå in i köket och säger-Men Molle står du på altanen och vill in? Har du stått där hela tiden?

JAG visste det! Mattes duktiga plutt fick stå och vänta på att bli insläppt, där stod han som en lydig hund medans husse visslade på fel sida av huset. Husse fattar ingenting.

  Änglalikt väluppfostrad, mattes hund!


5 sekunder senare så var den väluppfostrade hunden vid min säng och tyvärr lyckades jag inte lura honom att jag sov.  Jag fick höra på när han berättade om hur korkad husse är  och hur trevligt det var att jag var vaken. Molle pratar högt och med inlevelse, en blandning mellan ylande och barnjoller, Det går inte att somna med det ljudet jämte sängen. dödstrött var jag och orkade inte köra ut honom. Nu sover vi Molle, snälla...

  Har du hört vad husse är knasig, matte hör du mej?


Till slut somnade jag om och då ringde väckarklockan förstås, jag sätter ner fötterna och reser mej och snavar över ett antal flatben..  Det är trång mellan min säng och väggen och jag flög över Molle och hamnde på elementet och slog mej nåt grymt. Molle tykte det var en trevlig överaskning att jag ville leka och ställde sej brevid mej och trykte upp ett äckligt gosedjur i ansiktet på mej. Katten Gustav som tillbringat större delen av vintern utomhus och nu blivit inburen igen. Naturligtvis samtidigt som jag fick höra en ny monolog. Jag svarade med ett antal svordommar om en  hund som borde sova i köket i sin korg istället för att åla sej in under min säng.

  Musse tycker det är lugnast att sova i köket....


En halvtimma senare så kommer jag ut från badrummet och hittar herr Moll sovandes vid sängen igen. Han kollade upp på mej och gäspade och "sa"- matte det har varit en mysig morgon men nu vill jag faktiskt sova en stund. Det är så himla gottigt att somna om en stund på morgonen. Åk och jobba du så ligger jag här o myser tills du kommer hem på lunch.

  Trötter..


UNDERBAR morgon, kunde inte ha blivit mye bättre. Inget morgonkaffe hade jag hemma heller...


  

Av molleomusse - 20 april 2011 19:38

 Jösses vad sur jag var när jag skrev igår. Inte för att någon är osmart mot mej, det skulle jag nog inte fatta ändå. Men man kan ju undra hur kloka beslut andra fattar och hur dom tänker. Jag själv kan också häva ur mej grodor men sällan av ren elakhet, idag tex skojade jag med en svårstucken patient. Jag sa att blod hittar jag alltid, vi har en yxa i skåpet. Jag trodde inte att han var rädd men han nästan svimmade..Inte det minsta skoj, hoppsan..Men, väl genomtänkta, planerade elakheter gör jag sällan. Jo, jag sa till en kompis en gång att hennes häst hade ful hals, det var sant men inte snällt och jag ångrade mej länge efteråt.


Jag kan ju tillägga från igår att numera har Musse o jag vant oss vid Molles påhitt och blir inte lika uppjagade så fort han hittar på något nytt. Nu för tiden säger vi till varann att -Nu har den förbannade jäkla hundjäkeln försvunnit igen, och så åker vi hem och fikar. Han är faktiskt rätt konstig Molle, andra hundar har en mer jämn personlighet. Man vet aldrig hur saker man gör med honom slutar. Eller, oftast så står man där med långnäsa så just det är ju vanligt men det brukar aldrig vara av likadana orsaker.   Inte lustigt jag har gråa hår och Musse är helt vit under hakan.

 


Idag är Molle helt haltfri och rent otroligt påfrestande. Jag testar inte igen att sätta igång honom för tidigt utan nu får han finna sej i livet som konvalecent. Jag har en elak tanke att helt enkelt strunta i honom och låta honom få semester från allt tjat i en månad. Han är fundersam när Musse och jag tränar och han får sitta bunden tills vi går in igen, -JADÅ??Jag vill också träna med köttbullar. Matte...

Eller i skogen.- Musse kan få hämta en massa tygpåsar.. rätt mysigt här i mossan.. jag bryr mej inte om vad dom gör.. det blir nog min tur snart..vad gör dom där borta?? Jag vill också.. nu kommer dom tillbaka och Musse får gå in i bilen..min tur? varför plockar hon in alla grejer i bilen? Ska jag också hoppa in i bilen???Ska vi träna på ett nytt ställe??? Men matte du åker ju hem!! JAG VILL OCKSÅ HÄMTA TYGPÅSAR!!!

Musses promenader: -Japp, nu ska vi gå. Vart ska vi gå idag? Ska jag stanna inne? Ska Musse gå ut??Men- Ni glömde ju mej!!Jag är i köket, jag vill också följa med!! Himmel, dom går utan mej! VAAA!!


En månad på det här sättet och jag tror Molle kommer förvandlas till en superhund när vi tränar och han kommer aldrig ens tänka tanken på grisar på promenaderna. Bara han får vara med igen så kommer han bli en exemplarisk hund. Hoppet är det sista som överger människan sägs det..


Musse hälsar till kennelmatten att han minsann tränar och övar sej varje dag och jobbar visst för maten. Varenda köttbulle också för den delen. Dessutom är det Molle som lägger hakan på bordet och får kykling på gaffel. Inte Musse!!(han når inte upp..) Kennelmamman är också välkommen hit, jag ska bjuda på middag och lägga i en hel vitlök i maten. Sedan kan man ju bjuda på vad som helst, torra sockar med vitlöksmak kanske??Huga. Jäklar vad du ska få vattenträning också när du kommer. Trehörna har en massa vikar och dessutom slaskig våtmark runt omkring. Och olydiga vovvar får sitta på klippan...Kan ni inte samla ihop ett gäng och komma? Tror nog att även Sarah kommer hit då?????????


Nu är det slut med dumheter för idag!

Av molleomusse - 19 april 2011 12:04

Molle när han försvann och räddades av Musse. december 2007


Jag och Henrik tar bilen och åker till storskogen för en promenad. Tilläggas bör förstås  att vi inte bor på östgöttaslätten utan i princip i småland. Här är det stora öde skogar och massor av skogssjöar. Kanonbra med tanke på träning, promenader och som barn ridturer.

Vi åker till den  "vår sjö" som ligger längst bort från oss. Vi skulle traska runt Gäddgölen där jag känner skogen väl men skogen åt andra hållet är okänd för mej . Vi parkerar bilen och börjar gå och  efter ett tag så är Molle försvunnen. Vi ropar och fortsätter att gå men han kommer inte. Efter en halvtimma så vänder vi för att se om han gått till bilen. Ingen Molle. Vi åker runt i skogen för att ropa och tillslut åker vi hem, ingen Molle och ingen som ringt. Jag tar bilen och åker tillbaka för att leta, helt uppjagad. Jag tar jag inte med Johan, mobil, ficklampa osv. Bara Musse..Henrik som också är orolig smiter iväg på sin fyrhjuling och åker runt och letar han också. Jag ställer bilen på samma plats som förut och börjar gå åt andra hållet, åt den skog jag inte alls känner till. Det börjar mörkna och jag är rädd för att inte hitta Molle. Tillslut kommer jag fram till sjön Trehörna, där tar skogsvägen slut och jag ropar för fullt. Då hör jag att han skäller från andra sidan sjön. Jag hör att ljudet kommer från samma ställe och fattar inte varför han inte flyttar sej. Vi går ner till sjön och kollar, vattnet börjar frysa och ser ut som slachsaft man dricker på somaren. Varken fruset eller rinnande.

Jag hör alltså min hund, jag är rädd för att han ska försöka simma till mej, jag har en dryg promenad tillbaka till bilen om jag skulle hämta hjälp dessutom så är jag osäker på om det finns en skogsväg på andra sidan sjön som kan ta oss fram till Molle. Och det börjar mörkna rejält. Jag valde alltså mellan att hämta hjälp som skulle ta ett par extra timmar eller att gå runt sjön direkt. Enkelt val..

Musse o jag traskar iväg längst med sjökanten i mörkret. Molle skäller nästan hela tiden och jag inser att jag inte ska svara honom och riskera att han försöker simma. Promenaden i mörkret över berg och ris var inget skoj, jag blev genomsvettig och slängde av mej en tröja, det snöade och jag halkade omkull och kröp fram vissa sträckor. Jag hörde Henriks fyrhjuling och att han ropade men han hörde inte mej. Vi kom fram till en bäck som jag fick följa in i skogen för att ta mej över och när jag kom tillbaka till sjökanten så hörde jag att skallen från Molle förvandlats till gnyende. Jag tjöt och var livrädd för att även Musse skulle komma bort från mej. Vid det laget såg jag bara meter framför mej. Bäcksvart. Jag hörde att Molle var nära mej och var livrädd för att hitta honom svårt skadad eller inte alls. Att jag bara skulle höra ett förtvivlat pipande utan att hitta honom..

Så kom jag till en bergsknalle och skulle börja treva mej runt den när Musse drog ner till sjön. Jag blev helt panikslagen när han inte lydde mej och försökte få tag i honom men han kastade sej över ris o bråte rakt ner i sjön. Jag försökte närma mej sjökanten och såg Musse i isvattnet och han grabbade tag i något. Gode gud, det var Molle. Ingen av hundarna kunde ta sej upp igen det var massor av ris och sten ivägen och dom plaskade runt i den lilla isfria biten Molle hade ramlat i. Jag ålade mej ner över riset och fick tillslut tag i Musses halsband och drog. Det tog ett bra tag innan jag fått upp bägge hundarna och vi var på landbacken alla tre. Jag masserade Molle och svepte in honom i min dunjacka han var helt stel och apatisk. Jag kollade mej omkring och förstod vad som hänt. Han hade ramlat ner till en bergsklippa och kunde inte ta sej tillbaka upp på berget. Där hade han stått och skällt. När han hör mej närma sej på andra sidan viken så antingen hoppar han fem meter ner i sjön eller ramlar ner. Han hade vid tre tillfällen försökt simma över sjön men vänt. Det fanns rännor i isen. Han tog sej inte upp på land själv och jag hade aldrig hittat honom utan Musse.

Där satt jag med en våt och oskadd hund, en stelfrusen och själv genomblöt i tshirt. Mitt ute i storskogen och ingen visste var vi var. Jag vrålade ett tag men insåg att ingen hörde. Det snöade rejält så mina spår var översnöade. Jag hade aldrig fixat att gå tillbaka samma väg utan började att följa sjö kanten åt andra hållet, släpandes på Molle. Huttrade tänder och bad till gud att det skulle finnas en sommarstuga, en skogsväg eller något..Hejjade på Molle att försöka gå  själv och insåg att jag får inte sätta mej ner igen för då fryser vi ihjäl.

Rätt som det var gick vi på ett fårstaket, alltid något. Följde staketet och tänkte att någonstans finns en grind och åtminstonde en skogsväg. Det var himmelriket att gå där för det var inte mycket att snava över. Hittade tillslut grinden och två vägar. Valde en av dom och gick någon kilometer tills jag fick se en utelampa lysa. Gick närmare och såg en lada och bakom ladan, Ett hus med lampor!! Räddad..Jag gick dit och knackade och en farbror öppnade, jag förklarade vad som hänt och jag fick gärna komma in men inte hundarna. Han ringde till Johan åt mej och förklarade vart han skulle åka för att hämta mej. Jag tackade så väldigt mycket men eftersom hundarna inte fick komma in så valde jag att traska vidare i snön. Jag visste att jag snart skulle hämtas men Johan fick köra ett par mil runt skogen för att komma till mej. Ytterligare en halvtimma minst innan han kom. Efterlängtad och med en varm bil...

Väl hemma så torkade vi och gnuggade Molle innan jag själv la mej i ett hett bad för att tina upp. Verkligheten började gå upp för mej, vilken otrolig tur jag haft.

Naturligtvis var Johan ute och letade efter oss under kvällen men hade inte en aning om vart jag försvunnit. Han hade hittat Henrik och min bil men inte ett spår efter mej. Polisanmälning var nära när han fick samtalet om vart jag var.


När jag sedan tittat på karta över området så inser jag att Molle bara hade drygt 500 meter till bergsklacken från det stället han försvann. Det hade varit bättre att följa sjökanten åt andra hållet men då hade jag gått från skallet. Lätt att se på kartan..Vi gick alltså från Gäddgölen till Trehörna. 1,5km, så runt Trehörna som banne mej har fler en tre vikar, kanske 2km, så till Falkemåla där vi ringde och blev uppplockade av Johan straxt efter Rothult. Nästan ute på Vimmerbyvägen.

Sommaren efter så tänkte jag ta samma promenad men jag fick ge upp för det var så jäkligt att ta sej fram. Någon gång ska jag banske mej ta mej dit och fotografera klippan.  Jag fick också höra långt senare att dom som jagar i den skogen hade hört en hund skälla. Dom hade letat och åkt runt på skogsvägarna för att hitta hunden. Problemet för dom var att skallet hördes genom skogen och inte var lätt att lokalisera. Men det var så skönt att höra att det finns folk som bryr sej!!!


Jag lovar att jag kan minnas varje sekund av hela kvällen. Jag minns hur jag snorade och tjöt, ramlade och kröp. Jag kan höra Molles förtvivlade gnyende och ryser. Jag minns paniken när jag trodde Musse ville dricka vatten och stack ner till sjön och lämnade mej ensam. Hur jag förstod att Musse höll Molle i nackskinnet för att hjälpa honom. Musse hade nog velat springa före mej långt tidigare men jag tvingade honom att stanna hos mej. Jag kan kännna den enorma kraften jag fick när jag drog upp hundarna, man kan om man är tillräkligt panikslagen. Jag kan drömma mardrömmar om isvaken Molle låg i och framförallt isrännorna som han försökt simma sej fram igenom. Tänk om han drunknat..

Jag själv bar mej så otroligt korkat åt som inte bad om hjälp att hitta honom utan gick ut ensam. Jag vet det och skulle aldrig göra om det igen.


Men jag är så in i helsicke imponerad av Musse. Han hittade Molle och tvekade inte att kasta sej i vattnet.  Han höll Molle i ett järngrepp och släppte inte taget medans jag tog mej ner till vattnet. När vi tagit oss upp så slickade och buffade han på Molle. Musse visste garanterat att Molle var illa ute. Det var Musse som fick oss på fötter och han gick före oss. Han kom tillbaka för att puffa på Molle och ge mej krafter, men så skuttade han iväg som att få fart på oss. Han gjorde inget övermänskligt, Lassielikt. Men han räddade helt klart livet på Molle och han fick mej att kämpa vidare. Helt klart den bästa kompisen jag kunde haft med mej mitt ute i urskogen en vinterkväll. Genomfrusen och dyngsur med en stelfrusen hund i knät. -Nu går vi matte, sitt inte här och snora. Husse hittar oss säkert snart. Kom igen!!


Bra att jag blev påmind om det hela imorse. Musse ska få göra något extra skoj idag och få ett favoritben. Bara för att han är värdens bästa storebror och värdens bästa kompis. Musseknas med alla sina egenheter och fasoner. Nallen som far runt och hämtar dummies och alltid är glad. Han betyder så mycket för mej och har ett speciellt stort ställe i mitt hjärta. Ett sånt ställe där bara hundar som verkligen bevisat att dom är människans bästa vän får plats....

  När Henrik kom hem nu så frågade jag om han kom ihåg händelsen. Jadå, han kom ihåg hur vi letat och att han sedan snodde iväg på fyrhjulingen utan att fråga Johan. Lite fundersam är jag över att jag faktiskt hörde honom köra omkring iskogen utan att jag vände tillbaka. Han var ensam 4 kilometer hemmifrån och hade åkt bilvägen dit vilket han verkligen inte fick. Ett barn som var tolv år, tänk om det hade hänt honom något.. Tillslut hade han åkt hem efter Johan och dom hade fortsatt att leta. Molle är ju Henriks hund och han var rädd..

Henriks hund ja, han har TRÅKIGT!! Han la huvudet på bordskanten och kollade på Henkan förut medans han åt.(ingen av mina hundar tigger) Snälla Henrik kan du befria mej från mattes tortyr och ta med mej ut??? Nix, men han blev matad med gaffeln och det var en ok aktivitet. Kyckling var gott, soltorkade tomater blä. Så dumt att jag inte ens reagerade...

Av molleomusse - 15 april 2011 19:52


Igår tog jag med Molle ut för en lite längre promenad eftersom han varit hältfri ett antal dagar. Vi har tränat lydnad och gått med koppel och han har varit ohalt. Jag har klämt o kännt och använt täcke. Lite stel ibland efter vila men inget annat.

Lite längre promenad igår alltså och han visade inget under promenaden men väl hemma så började han halta. Ett framben är det som han är halt på och så tycker jag han går konstigt med bakbenen, han byter takt och försöker hitta en bekväm rytm att traska i. Jag har varit helt övertygad om att det onda sitter i ryggen eller i bogen. Men igår så böjde jag frambenet bakåt och fick ett besvärat pip. Sedan klämde jag igenom lederna i benet utan att tro jag skulle hitta något, MEN när jag trykte till på en punkt så for han upp och ylade av smärta.  Det var jättesynd om Molle men jag blev faktiskt lättad. Nu Vet jag var det sitter och det är inte en ryggrellaterad smärta. Jag har klämt där förut men han har lyckats dölja smärtan, antagligen gjorde det extra ont efter först promenaden och sedan att jag böjt benet. BINGO!!


Facit är antagligen. Han fick sej en ryggsmäll men blev bra efter ett par dagar. Sedan vrickade han till leden, antagligen när vi tränade stoppsignaler och lydnad för tre veckor sedan. Jag var helt övertygad om att hältan kom från ryggen. Eftersom det gjorde ont i frambenet så försökte han hitta ett sätt att inte belasta frambenet, därav bakbenshoppen. När jag klämt på benet så har han stålsatt sej och låtit mej göra det trots att det gjort ont.


Det kan inte vara något brutet eftersom han stödjer på benet, en rejäl vrickning alltså. Det blir inga springturer över gärdet på läänge och det blir ingen jaktträning. Lydnadsträningen är ok och koppellunk, det blir han inte sämre av. Tråkigt när det äntligen är vår men, hellre en hund som får vila för han har en stukad fot än en hund med ryggproblem...


Trevlig helg!

Av molleomusse - 12 april 2011 21:20

Idag möte med doktor och arbetsgivare. Dom var överens om att jag måste stanna hemma längre för att ladda min energiresserv men jag anser att jag är fulladdad. En ergonom ska kolla min arbetsplats och göra förändringar där det behövs vilket känns himla bra. Jag får gå ner i arbetstid och jag har en arbetsgivare som vill ha mej kvar.  Det är en himla fördel att ha stöd från arbetet, så mycket sämre om dom ville få mej omplacerad och borttrollad. Sånt händer ju andra...

Budskapet idag blev alltså att jag ska njuta av våren, vara i skogen med hundarna och bara jobba 50% tills vidare. Ladda batterierna och inte vara så envis. Jag ska verkligen försöka ta tillvara tiden på ett bra sätt.


Efter läkarbesöket i Linköping så åkte jag till Vadstena och hälsade på Henrik. Jag smsade honom och frågade om det var nåt han behövde och menade då tvättmedel eller mat. Jag fick svar att han behövde hörlurar till mobilen på skoj. Jag tog honom på orden och köpte ett par som var bättre än vad han tänkt sej. Roligt att bara träffas, äta pizza(fanns inget annat, jag gillar inte det) skämma bort honom lite och ta en mysig promenad i Vadstena. Jag har tjatat länge på att han måste klippa sej och det hade han gjort...Allt hår var bortrakat, UNGE!!! Hur kommer man på en sån ide? Tur att det växer ut igen...Från kolsvart långt hår till total flint, jag antar att det skulle kunna vara värre...


Molle är bättre men vi får lugna oss lite med träningen så det inte blir bakslag. Vattengympa ska han gå på i vår. Han haltar lite efter vila men annars märks det inte så mycket längre. Hoppas....

Molle ringde upp Emma igår och berättade hur tråkigt han hade det och hur mycket han längtade efter henne. Han kan faktiskt föra långa samtal och berätta massor. Tex när jag varit borta idag och kom hem så talade han om att Ronja nypt honom och han var tvungen att gå i koppel, husse hade inte gjort middag trots att klockan var nästan 7 och han hade saknat mej. Massor!!  Nu står Johan bakom mej och vill ha datorn och passar på att tala lite med Molle under tiden. Molle säger att han inte får smaka hans ben som han fick av matte idag men att han gillar husse och är mye finare än Musse. Dessutom tycker han att vi borde gå och lägga oss. Ylandet har många nyanser.Sötnos

Av molleomusse - 10 april 2011 21:25

Molle är betydligt bättre idag men har naturligtvis inte gjort något alls. Fortsätter han att bli bättre så får han vila och sedan sättas igång lugnt. I annat fall så åker vi in med honom för undersökning. Han ska börja simma i slutet av april och då träffa en sjukgymnast. Jag börjar fundera på om det är en muskelgrej eller om det är något med ryggkotorna. Ibland ser man ingen hälta och han kan lyfta upp frambenet i knät på mej utan problem, nästa dag kan han knappt stödja på samma ben. Jag har klämt och kännt genom hela hunden 100 gånger utan att få fram ett enda ställe som han reagerar på. Vissa gånger så lider han sej igenom hela proceduren, blundar och tycker synd om sej själv. Oavsett om jag trycker på nosen eller ryggen, samma blick som vid badkarskanten.  Ligger han på sidan och jag maserar så somnar han och jag kan trycka och masera överallt. Busar vi lite medans vi klämmer så det inte blir så allvarlig stämning så kan jag klämma överallt. Jag kan dra benen i rörelseriktningen utan att han protesterar och jag kan dra i svansen. Surt att han är dålig under årets bästa träningstid!!


Musse har fått en långpromenad ensam idag. Jag konstaterade att han börjar höra dåligt när jag ropar. Jag ville tex inte att han skulle bada i vattenpölarna men han hörde mej inte alls. Likaså skulle vi inte hälsa på Fia tax men hörselpromblemet slog till där också. Ropar jag Mussehit så hör han det som Mussekissa och det lyder han direkt. Duktig hund! Gå vid sidan är också svårt, han orkar inte hålla min takt och sackar efter, kollar jag bakom mej så står han still och hämtar andan och passar på att nosa lite samtidigt. Vid andra tillfällen så travar benen iväg av sej själva så han kommer framför mej, när han kommit ett par meter framför så hör han tydligt att jag säger-hoppolek. Och det lyder han!!

Jag hittade en död huggorm och styrde Musse dit och när han kollade på den så falsettskrek jag och sprang därifrån. Jag tror det gjorde lite nytta för han blev skraj. Bra att utnyttja tillfällena som dyker upp om man kan ormar är bra att vara rädd för. Han har ju fattat det där med insekter..


Hoppas veckan blir bra för alla!!!

Av molleomusse - 9 april 2011 19:44

Molle är fortfarande halt. Det är tre veckor sedan han skadade sej och första veckan efter så körde vi på som vanligt eftersom jag inte trodde han hade ont. Troligtvis förvärrades ryggen av det för Vecka 2 började han visa mer stelhet och lite hälta, då fick han hänga med i koppel och haltade inte men gick i passgång och bytte rörelsemönster hela tiden(skuttade med bakbenen tex. Halt blev han efter vila.

Den här veckan har han bara gått kissrundor på någon km. Han har haltat efter vila men när han rört sej en stund så blir han bättre. Han är klängig och dricker massor av vatten men det beror säkert på brist på sysselsättning.


Ronja har legat hemma hela veckan . Igår var hon hos doktorn och tog prover och doktorn konstaterade att hon hade svullna lymfkörtlar. Körtelfeber alltså. Ronja åkte hem tillsammans med pojkvännen och jag stannade kvar och jobbade. Vad gör det sjuka barnet som inte varit ur sängen på hela veckan? Jo hon tar med sej hundarna och går en långpromenad och eftersom hon missat att Molle endast gått i koppel hela veckan så fick han springa som vanligt. På hemvägen så möter hon syrran som tar med sej mina hundar på ytterligare en runda. Molle sprang som en tok konstaterade syster när hon kom tillbaka med dom. Självklart, visade han inte att han hade ont utan hade antagligen haft göraskoj. När jag kom hem en timma senare så kunde hundkraken inte röra sej och stödde inte på ena frambenet. Jag vrålade svordommar i en kvart åt Ronja men som Johan påpekade när han kom hem, det hjälper inte att vara arg när olyckan redan har skett. Jag trodde inte att han skulle kunna gå idag men det gör han men han haltar rejält. Tillbaka på ruta minus 10 alltså. Trots att han har ont så skulle han gärna hänga med på en promenad. Är man flat så är livsregeln:Fullt ös tills man är medvetslös.




Musse har fått en lektion i vett o ettikett runt apportkastare. Han är inte klok på en fläck och totalt fixerad. Jag sköt och Musse skulle koppla av eller åtminstonde ha rumpan i marken. Svårt..Så plockade jag upp alla skott som låg på gräsmattan. I min värd så plockade jag skott, i Musens värd så stirrade jag på myror. Fasan i värden, han tycker alla insekter är läskiga. Inte helt utan orsak men ändå. Så gick jag in och hämtade en leksak och lite godis och tänkte köra lite lydnad med honom. På det stället som jag precis innan stirrat på myror enligt Musse. Inte kan man lägga sej bland insekter? Inte kan man glatt hämta en leksak som kan vara full med ohyra? Nej först måste man sparka lite på den för att se om det kryper på den och sedan ta den försiktigt i änden. Godis som står på marken, klart att det kryllar av odjur....Och så började det blåsa löv på gräsmattan som genast förvandlades till flygande bålgetingar som jagade stackars Musse. Det vara bara att ge upp och strunta i alltsammans.

Jag vet varför han blir så här, han har hämtat dummies som hamnat i myrstackar och fått massor myror på sej. Molle fick tag i en getingbilla en gång och sprang runt med den, getingarna anföll Musse och jag fick plocka bort dom ur pälsen på honom. En gång så snodde han en bulle på verandabordet och på bullen satt en geting som bet honom. Förra sommaren så var vi vid en sjö och han skulle apportera. Vi stod bland en massa tallar och rätt som det var så insåg jag att det kröp massor av ettriga myror på mej och Musse. Jag blev biten så hela benen svullnade och jag mådde rejält illa. Musse blev naturligtvis ännu mer angripen.. Han hatar fästingar och tuggar fradga när man plockar bort dom. Hör han att det surrar så flyr han numera, har vi en geting i köket så skäller han tills vi fått död på den. Även flugor är läskiga att ha innomhus.

Jag tror han lärt sej att bli varnad för insekter av vårat beteende, slår man med handen i luften så är det getingvarning. Stampar någon med fötterna är det attack nerifrån och bäst att skutta så dom jäklarna inte hinner krypa upp på tassarna. Tittar jag på marken och pekar så glor jag säkert på krypande marodörer och det är bäst att passa sej. När han såg mej idag så fattade han direkt. Dom jäkla insekterna börjar vakna till liv och han tänkte inte luras till att bli biten. Inte en chans..Han fick avsluta dagen med att gå till sjön och simma bland isflaken tillsammans med Ronja. Totalt myrfritt och utan att behöva ha rumpan i marken när det är skoj..Ronja simmade inte förstås men hon förstod vad en stressad Musse behövde. Kallt vatten att njutningsbada i. Det hade han INTE fått om matte varit med.


Ha det bra!!!



Skapa flashcards