Häromdagen så sköt Johan med apportkastaren och hundarna apporterade. När jag skickat iväg Molle, som fick springa ner för en brant backe till en äng, och jag inte såg honom mera så fick jag syn på någont annat som rörde sej nere på ängen. Något sprang mot Molles sökområde, håret reste sej på mej för jag insåg att det var en varg. Herrejösses så rädd jag blev...Man hinner tänka rätt mye på de minuter som det tog att få upp Molle för backen igen. Det var ingen varg utan grannarnas jämthund som trodde vi sköt på älgar och ansåg att vi behövde hjälp. Han hade klättrat ut ur hundgården när han hörde alla skotten. Hans husse kom och hämtade honom och vi slutade träna och skulle ta en promenad istället.Vi hann bara förbi grannhuset så kom han igen. Säkert trodde han att vi skulle jaga mera och ville självklart hänga på. Nu tror jag att hans hundgård är fixad som rymningssäker men kommer han efter oss igen så vet jag att det troligtvis inte är en varg...

Molle och jag fastnade i tvfåtöljen i tisdags, helt otroligt att det är möjligt att göra det. Han stod bakom mej och bet i hårtofsen och sedan tog han ett jätteskutt för att häva sej upp i knät, bakvägen. 40 kg Molle kom alltså klängande och fastnade med ena bakbenet bakom ryggdynan. Resten av Molle var över mej. Det tog en lång stund att komma loss eftersom hans ben satt i kläm bakom mej. Livet är intressant när man kan fastna i en fåtölj...

Igår tränade vi viltsök med Emma, Zingo och Goblin. Som vanligt la vi ut ett sök som skulle bli jättesvårt och det hämtade hundarna in på nolltid. Då la vi ut igen, åt ett annat håll och trodde det skulle bli plättlätt. Det blev svårt för hundarna...

Efter ha jobbat ett bra tag för att hitta sista viltet så blåste jag in Molle. Han var trött och hade tappat massor av fart och jag hade INTE för avsikt att styra honom till rätt område. Det är så lätt att börja lägga sej i och dirrigera och självklart får jag då en hund som ber om hjälp. Molle fick gå in i bilen en stund och jag funderade på hur jag skulle göra, jag ville att han skulle söka sej ut i rätt område utan att jag hjälpte honom. Jag la ut ytterligare ett vilt i området och tog ut bägge mina hundar. Skickade ut Molle först och efter en minut även Musse. Farten på Molles sök ökade med 200% och det tog inte många sekunder innan han var i rätt område och hittade viltet. Det fanns alltså massor av mer energi att ta av bara det blev lite konkurens...Lite synd att inte Musse hann hitta viltet först..En bra minnesbild för herr Moll, tappar han sökfart så får Musse ta över.

Nu ska det bli enbart sök och markeringar ett bra tag. Tråkig träning eftersom man inte gör något själv men ack så viktigt. Jag får träna mej i att inte styra hela tiden och även det är en utmaning.

Goblin fick bekanta sej med alla vilt. Han tyckte inte dom var så intressanta när dom låg på parkeringsplatsen men så fick han hänga med och lägga ut söket och då blev allt mye roligare..Självklart kan man inte slänga en and i en buske och låta den ligga kvar. Eller på en hög sten, det måste ju vara lite sport över det hela...

Zingo förvånar mej för han har lugnat ner sej massor. Inte ett skall på hela träningen och inget stressande. Lugn i bilen och trevlig när han kom ut. Jag vet inte om det är så men jag tror Molle agerar annorlunda när Zingo är narmal. Stressar Zingo så surar Molle , men är Zingo lugn så är allt bra. Det är alltså inte Zingo som är ett hatobjekt utan hans överdrivna stress. Zingo skulle säkert lura många människor med att han är en glad och energisk kille när han är som värst stressad. Jag ryser vid tanken..

Hoppas alla får en trevlig helg!!