..inte så mycket att tala om förutom att ryggen är paj och min doktor har ordinerat massor av promenader tillsammans med mina sjukgymnaster.  Och att jag inte ska vara så karladuktig..Just det utrycket ska han få förklara. Kvinnor är väll mycket mer "duktiga och envisa"? Skitrygg, åk aldrig hästovagn!!

Vi har haft med oss syrrans labbe också på promenaderna. En rolig prick som travar på med ett självbelåtet uttryck. Vi tar bilen och hämtar honom och kör till skogsvägen så jag slipper gå på isgatan. Samma rutin varje gång, mina hundar bak i bilen och Kenso på golvet i framsätet. Det har inte fungerat en ända gång...Jag får fånga en labbesvans på väg mot baksätet och trycka ner honom där han ska sitta. Hade jag gjort så med mina så hade dom klamrat sej fast eller vänt sej om men labben följer med svansen hur lätt som helst. Idag hann jag inte med så han försvann bak till flattarna till deras förnöjelse. Full rodeo i bilen tills jag fick ut han igen och släppte in honom på förarsidan samtidigt som jag satte mej själv i bilen. Började köra och då fick labben syn på några kaninbollar jag hade på instrumentbrädan. Rodeo igen..

Jag plockade på mej en boll när vi gick och när vi kommit en bit i skogen så kastade jag en boll åt Musse när dom andra inte såg, trodde jag. Labben kom farande som en raket, hann förbi Musse och snöt åt sej bollen. Stackars Musse trodde inte sina ögon..Jag fick hålla labbe mellan fötterna så Musse fick hämta bollen och därefter stoppade jag ner den i fickan igen. Antagligen förstod inte Kenso att bollen var i min ficka igen för när vi var på väg hem så travade han iväg med bestämda steg. Jag blev rädd att han skulle sticka och ropade på honom men så insåg jag att han var på väg till stället han sett bollen landa. Så söt, hans matte får beställa några sånna åt honom. Och han skulle älska att träna jakt och inte bara lydnad.

Det är roligt att studera andra hundar. Labradorer och flattar har ju massor av likheter, min första egna hund var en labbe men efter henne så blev det flat. Kenso är en aktiv herre men flattarna är mycket mer allerta. Dom far fram som tornados och är överallt medans labben tar det mycket lugnare.

I tisdags fastnade Molle i sitt ben, ett jättestort som han fick i julklapp. Det var en vass flisa som hamnade under tungan och borrade sej in under underkäken. När han reste sej följde benet med och det gjorde naturligvis jätteont. Molle skrek och jag försökte lirka ut benet igen, det gick tillslut men jag fick pressa runt hela benet i munnen på honom. Det blödde lite under tungan men som tur var så fastnade inga flisor. Stackars Molle...

Just nu försöker han gnaga på Musses aktivitetsboll för att få ut kyklingbitar ur den. Det kommer aldrig att lyckas för den ska rullas fram och tillbaka på golvet. Musse har tröttnat(!) så bollen är Molles. Det är en mycket hållbar gummiboll med ett hål som han stoppar i tungan i och det låter som en sugpropp hela tiden. Jag sparkade under bollen under skrivbordet nyss för att få slut på ljudet men det var ett misstag eftersom han försökte krypa efter den. Med risk för att han skulle fastna själv och antagligen välta hela övervåningen så var det bara att krypa ner på golvet och lirka fram bollen. Han får hålla på ett tag till men sedan får jag låsa in den. Annars fastnar han nog med tungan tillslut eller så blir han tokig av frustration. Tokpellejöns...

Ha en bra helg!