molleomussemilan

Alla inlägg under november 2010

Av molleomusse - 8 november 2010 16:22

Nu har eländet börjat. Jag var på jobbet och kollade ut i fönstret och det såg så härligt ut. Tog flexledigt och gick hem för att njuta av naturen tillsammans med hundarna. Det var svinkallt!!!


Jag hade ingen lust med lydnad idag så vi gick till skogen istället. Väl där så insåg jag att Molle var på "drasåforttanten kollarbort" humör. Smygande gång och flera försök att dra sej så långt bort som möjligt. Jag var beredd OCH jag hade en plan. Ibland har man turen helt på sin sida, jag lyckades nämligen lura honom och när han väl drog så kunde jag hinna ikapp och haffa honom. Vilken kännsla!!!


Vi tog oss upp på ett jätthögt berg där man har en vidunderlig utsikt över sjön. Det brukar vara jättevackert men idag var det bara blåsigt och otrevligt. Det är väll oväder på gång och det kändes. TROTS min stora dunjacka och vantar. Det får nog bli lite ridhusträning även i vinter.


Idag har jag läst på facebok om folk som inte sköter sina hundar så polisen tar dom, eller skk utesluter dom som medlemmar. Då finns det idioter som ställer upp och hjälper dom att få tillbaka hundarna eller visar dom på utställningar osv. så eländet för dom stackars hundarna fortsätter.  Otroligt, hur kan man??? Jag antar att det är sant och inget som händer enstaka gånger. I min hundvärd så tycker vi om våra hundar och det är svårt att förstå att inte alla hundmänniskor tänker lika dant.


Nu blir det tvsoffan!!




ANNONS
Av molleomusse - 7 november 2010 19:38

Med var   Vackra Hera   Nisse, (jag anstränger mej till max för att ligga still. Ser ni väll??) När ska det roliga hända??? För nåt roligt blir det väll??Matte ska det va så här?

    Peak o Nina, Var är Yes??   Musse o Molle. Mysigt att ligga nära brorsan.

  Och Zingo, värdens bästa!!



Roligt att träffas för en fika i solen!!


Musse fick jobba en stund med ett sök vilket gjorde att han blev osams med sin matte. Det händer inte ofta att matte surnar till men ibland hjälper det inte att vara söt och bortskämd. Ska man behöva jobba när man känner sej lite trött och hellre nosar omkring efter kissfläckar?? Japp, det var matte som bestämde. Vem kunde tro det??

  Molle tränade inte alls utan fick ligga i solen och gona och leka en stund med matte. Helt ok tyckte Molle. Visst är han lite söt...

  Häromdagen så blev Molle tagen på bar gärning när han grävde i trädgården. Inte snällt alls att smyga sej på sådär bara för att få bildbevis..

Musse är helt oskyldig...   Himla mysigt är det i korgen på kvällen efter att ha träffat alla kompisar,  

Godnatt!!!


ANNONS
Av molleomusse - 6 november 2010 19:35


Idag har jag och mina svarta löss intalat oss att lydnad är skoj. Jätteskoj tom. Det är viktigt att ha något att göra för apportera ska vi inte hur frestande det än är. Spåra kan vi inte göra jämt så nu är det fokus som gäller på den jäkla lydnaden. Hur kul som helst tycker vi om lydnad...Stora A för att vi åtminstonde försöker.


Molle är riktigt följsam i fotgåendet(om man inte är så där jättepetig). Han har förstått att han ska kolla på mej hela tiden, gå med mej och sätta sej när jag stannar. Ställande och läggande under gång fungerar också bra. Inkallningen går i 200 knyck och bromsas ibland mot mina ben. Där måste vi börja bli petiga, jag vill ju inte bli omkullsprungen på tävling. Skulle säkert roa publiken men inget jag vill bjussa på..Apporteringen har vi ännu inte tränat eftersom vi inte äger en apportbock, småkonstigt moment tycker jag.


Idag försökte vi oss på ställande under inkallning och skiften mellan ligg och sitt som förberedelse för klass två.(stooora planer) Ställande under inkallning borde ju inte vara så svårt eftersom han stannar (stående) när jag blåser stoppsignal. Om jag kan få honom att stanna på en visselpipa när han är 200 meter ifrån mej och stå still tills jag ber honom om något så kan det ju inte vara så svårt att stanna när han är tjugo meter ifrån mej. Plättlätt var det ..inte. Dumhund sprang nästan fram till mej varje gång innan han stannade. Helt förrvirrad försökte jag lista ut om jag skulle belöna för att han stannade eller inte belöna eftersom han stannade för sent. Det får bli ett tillfälligt dubbelkomando, tänkte jag, och satte upp en stoppande hand och då stannade han och satte sej. Dumhund, varför gör du sådär?? Det fick bli en rejäl funderare varför det inte fungerade och AHA.nr1  Molle är van vid att jag sätter upp handen om jag vill att han ska sätta sej efter att jag blåst stopp.AHA nr 2 Molle får aldrig en korvbit av mej om han stannar på stoppsignal under jaktträning. Men under korvträning så är det annorlunda. Korven var hos mej så därför galopperade han så långt som möjligt innan han stannade så jag kunde slänga till honom godisen. AHA nr 3. Korven ska ligga i bunke bakom honom så han tvärstannar snabbt för att få klick o godis.

Vi försökte och det fungerade!! Duktig hund.  

Skiftena mellan sitt och ligg är problematiska om man ska vara petig. Han lyfter sjärten mellan varje gång. Ärligt talat, det spelar väll ingen roll?? Han är på samma punkt och gör vad jag säger. Det får duga så länge.


Musse går hela tiden snett i fotgåendet för att tigga godis så där har vi slutat med godismutor och istället kampar en stund när han går i fint.

Han kan både ställande och läggande under gång och gör det kanonbra 9 gånger på raken. Tionde gången så gör jag precis samma sak enligt mej. Enligt Musse så börjar jag tala japanska och går på händerna så han fattar INTE vad han ska göra. Jag försöker jobba bort mina plötsliga konstigheter så han förstår vad jag menar, hela tiden..

Han är jätteduktig på skiften mellan sitt och ligg. Stjärten rör sej inte en mm. En ren naturbegåvning!! Jätteskoj tills japanskan trillar ur min mun. Då försöker han tyda mina ord genom att hoppa rätt upp i vädret någon meter och skälla samtidigt. Vad vet jag, det kanske är det jag ber om? Jag kan inte japanska..


Vi satte upp en ruta också. Om jag sätter fram en dirrigeringshand mot rutan och säger stopp när Molle är rätt så är det inga problem. Han springer rakt och stannar på rätt ställe. Men, han ställer sej upp när jag sätter fram handen innan jag skickar (och jag antar att jag inte får sätta ner en hand?) och han tar med sej konerna tillbaks till mej när momentet är slut. Musse tramsar inte med något ställande i rutan utan hämtar konerna direkt.. Vi får kolla in det momentet lite bättre så vi vet hur vi ska göra.


Imorgon ska vi på samträning. Det ska bli jätteskoj att träffa alla igen!! Jag hoppas att våra vinterträffar kan bli utomhus så vi slipper ridhusen i vinter.

Ha en bra lördagskväll!!




Av molleomusse - 1 november 2010 14:49

Nu börjar jag bli som vanligt igen. Har gnällt en stund hos doktorn idag men han hade inga undermedel att bota mej med. Oktober är ju slut så jag får hoppas på det bästa. Jag sitter i soffan och äter praliner och prioeriterar mej själv. Eller rättare sagt, jag är ju hemma så jag kan passa på att städa ordentligt.


Musen är tillbaka i vardagsrummet och det känns inte lika roande idag. Förhoppningsvis håller den till i högtalarna så länge jag finns i närheten. Eller musen föresten det kanske är 20möss.


Angående spårandet som jag ska underhålla Molle med under vintern. Jag är inte rädd för att han ska börja spåra vid apporteringen nu när han är fyra år. Därimot så kan jag tänka mej att det kommer ta tid innan han spårar bra eftersom han apporterat så mycket.

Jag ska testa mat i spåret men mat/jobb brukar inte fungera med Molle. Förra året så testade jag att lägga ut mat vid dirrigeringen istället för en dummie.. Jättesmart ansåg jag, direkt belöning om han går rätt. Molle ansåg att jag var totalt bäng, struntade i skinkan och letade dummies istället. Jag försökte ett par gånger men han vägrade äta gottis utan satte sej med en olycklig min. Jag misstänker att han skulle regera likadant om det låg godis i spåret, jag hade godis i spårslutet förra veckan men då klev han bara över och fortsatte spåra. Nu har vi ett gosedjur i spårslutet istället vilket är mycket roligare. I lydnaden äter han godis förstås...

Musse hatar klappochgosbelöningar. Trams när man jobbar, gosar gör man innomhus.


Henrik är hemma i veckan och vi har inte varit osams en ända gång hittills. Han har alltid haft en makalös förmåga att få hundarna att lyda honom med bara en blick. Oftast så ignorerar han dom eller talar om att dom ska flytta på sej. En klapp om dagen och bägge två sitter som fjäskande ljus framför honom, redo att göra vad som helst han ber om. Bägge går trevligt vid sidan om han tar med dom ut, inga problem. Dessutom har Molle aldrig stuckit tillsammans med Henkan. Livet är orättvist.

  Visst känns det avlägset??   Lite mer lockande...

Ha det bäst!!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se