Nu börjar jag bli som vanligt igen. Har gnällt en stund hos doktorn idag men han hade inga undermedel att bota mej med. Oktober är ju slut så jag får hoppas på det bästa. Jag sitter i soffan och äter praliner och prioeriterar mej själv. Eller rättare sagt, jag är ju hemma så jag kan passa på att städa ordentligt.

Musen är tillbaka i vardagsrummet och det känns inte lika roande idag. Förhoppningsvis håller den till i högtalarna så länge jag finns i närheten. Eller musen föresten det kanske är 20möss.

Angående spårandet som jag ska underhålla Molle med under vintern. Jag är inte rädd för att han ska börja spåra vid apporteringen nu när han är fyra år. Därimot så kan jag tänka mej att det kommer ta tid innan han spårar bra eftersom han apporterat så mycket.

Jag ska testa mat i spåret men mat/jobb brukar inte fungera med Molle. Förra året så testade jag att lägga ut mat vid dirrigeringen istället för en dummie.. Jättesmart ansåg jag, direkt belöning om han går rätt. Molle ansåg att jag var totalt bäng, struntade i skinkan och letade dummies istället. Jag försökte ett par gånger men han vägrade äta gottis utan satte sej med en olycklig min. Jag misstänker att han skulle regera likadant om det låg godis i spåret, jag hade godis i spårslutet förra veckan men då klev han bara över och fortsatte spåra. Nu har vi ett gosedjur i spårslutet istället vilket är mycket roligare. I lydnaden äter han godis förstås...

Musse hatar klappochgosbelöningar. Trams när man jobbar, gosar gör man innomhus.

Henrik är hemma i veckan och vi har inte varit osams en ända gång hittills. Han har alltid haft en makalös förmåga att få hundarna att lyda honom med bara en blick. Oftast så ignorerar han dom eller talar om att dom ska flytta på sej. En klapp om dagen och bägge två sitter som fjäskande ljus framför honom, redo att göra vad som helst han ber om. Bägge går trevligt vid sidan om han tar med dom ut, inga problem. Dessutom har Molle aldrig stuckit tillsammans med Henkan. Livet är orättvist.

  Visst känns det avlägset??   Lite mer lockande...

Ha det bäst!!!

 

Annica

1 november 2010 19:47

Skönt att du mår bättre och skönt att oktober är över... Det var ingen Anna-månad! Och tänk dig Anna, om ett tag är 20 möss 200, minst! Mmm, iblad får man vara nöjd bara man inte bråkar heeeela tiden med sina tonåringar *hmmm* Prova dig fram och se vad som passar dig och Molle i spåret! Jag är hemma nästan hela veckan så ringt om du får tråkigt ;-)

http://www.ryegates.se

 

Emma

2 november 2010 08:19

Det var värst vad krassliga vi är ;). Skönt att du är på bättringsvägen i alla fall. Själv får jag nog ta det lite lugnt ett par dar men sen ses jag gärna! Kram.

 

Johan

2 november 2010 10:02

HA, tog en j..el vid högtalaren i morse!

 

Helena

2 november 2010 14:24

Skönt att du känner dig bättre

http://holmstorp.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgens Flatmästerskap fick mej att vakna ur antijaktträningsdvalan. I veckan nu har vi varit ganska flitiga med att träna så vi får se vad det leder till. Hundarna har inte lidit av ett långt avbrott och dom verkar anse att det är skitroligt att häm...

  För ett år sedan     Och ett år senare är han lite större men världens roligaste enligt Molle! Hmmm, snodde korten av dej Emma... ...

Ha,ha han gick snabbt 7,8km(tror jag) igår med Musse och var stel imorse. Johan frågade Musse om han kände nåt i kroppen men det gjorde han inte...Husse är otränad!!! Jag fick höra om promenaden, dom hade mött 3 tjejer med var sin hund och pinsamt no...

Sällskap hade vi i fredags av kusin vitamin.    Molle o jag har blivit frestade att följa med på tävlingshelg i lydnad. Eftersom vi inte gör så mycket annat just nu så känns det skoj med lite hundaktiviteter men tyvärr måste man ju tävla ocks...

Idag har vi börjat träna på allvar igen, alltså med lite mål och mening istället för sporadiska tillfällen som det blivit senaste tiden. Började med en enkel höger, vänster, ut. Väldigt basic men ack så nyttigt inte minst för mej själv. Gör man det...