molleomussemilan

Alla inlägg under oktober 2010

Av molleomusse - 31 oktober 2010 18:01

Nu känner jag mej bättre men har fortfarande ont över bröstet och det gurglar  från halsen. Febern har gett med sej så jag känner mej inte så sjuk längre. Jag skulle behöva lägga in mej på hälsohem en period för att komma i form. Enligt min doktor så spelar min ryggskada en stor roll i hälsoläget, att ständigt gå med hela ryggen inflammerad gör att imunförsvaret inte hänger med när det tillkommer något. Jag antar att han har rätt men vad ska jag göra åt det?? Jag är så trött på att vara halvbra/medvetslös hela tiden!!


Jag har iallafall haft en kul dag idag. Igår kväll så öppnade jag dörren under diskhon och där satt en mus och åt på våra soppor. Jag sa åt min man att vidta åtgärder mot husmusen medans jag gick upp på övervåningen och somnade. Johan hade sedan somnat framför tv och vaknat av att musen var i vardagsrummet. Han la ut ett råttgiftsblock bakom tv och såg att musen släpade det med sej in under tvbänken. Hur dum får man vara?? Hade musen dött utan att vi hittat den så hade det ju osat skit i flera veckor, dessutom är det ganska dumt att lägga ut råttgift där hundarna kan komma åt det. Så imorse skulle han kolla efter giftet och musen och såg att den byggt bo inne i högtalarna. Det är där historien blev kul för min del.

Johans nya högtalare släpades ut och tömdes på servetter och diverse som musen bäddat med, råttgiftet var också där. Sedan tog han in högtalarna igen och dammsög bakom tv och får då se den stackars musen titta ut ur högtalarna. Han undrade såklart var allt mysigt han bädat med hade tagit vägen. Ut med högtalarna igen för att förmå musen att självmant lämna sin nya boplats. Det ville den inte...Jag lovar att musen hade kunnat vara precis varsom helst utan att Johan hade blivit speciellt upprörd men nu satt den i hans nya fina högtalare. Katastrof!! Även hundarna ansåg att husse var skitkul men kanske på ett annorlunda sätt än jag. Vilken spännande morgon, musjakt med husse! Alla tre satt på gräsmattan och vrålstirrade på högtalarna. Underbart, jag föreslog att han skulle sätta ut högtalarna i boden ett par månader så skulle musen få dö i frid av råttgiftet och råttlukten tillslut försvinna. Skoj....


Idag har jag släpat mej ut lite och gick ett spår till Molle som han fick gå några timmar senare. Han fixade spåret men kryssade hela tiden över spårkärnan. Hade det varit ett blodspår hade det inte gjort något men med ett personspår så måste han bli mer spårnoga. Jag får nog utmana honom i svårare terräng hädanefter. Jag ska även ta hjälpa av HowavartPia som är speciallist på att spåra.

Jag har funderat framåtillbaka om han ska få spåra viltspår eller brukspår. Eftersom syftet är att försöka utmana honom så känns det mer svårt  att brukspåra. Att följa blod-männsika och klöv är ju antagligen intressantare men mycket lättare.Utmaning och nogranhet eftersträvas.

Jag har varit lite smårädd för att spåra för mycket eftersom jag tror att hundarna lättare får för sej att spåra människor på söket tex. Vissa hundar följer ju viltutläggarens spår och på det sättet hittar vilt. Kanonbra ide att följa spåren och leta runt fotspåren. Musse försöker alltid att göra så. JAG VET att jag kan ha fel men det är min teori. Molle får numera aldrig chansen att spåra i apporteringen eftersom jag aldrig skulle lägga ut något vid mina spår. Linjetagen läggs alltid ut bakifrån och söket kastas eller också trampar jag framotillbaka i sökrutan så det blir tämligen meningslöst att försöka spåra.


Nu ska jag lägga mej igen imorgon får vi se vad doktorn har att säga.  Jag hoppas att mina blodprov är bättre, lite yrkesskadad kanske men för min del är dom jätteviktiga.

Ha det gott!!

Av molleomusse - 29 oktober 2010 19:50

Har legat hemma i en vanlig förkylning i en vecka. Trodde att jag skulle friskna till men igår blev läget värre. Shit vad ont i lungorna jag hade..Jag insåg inte hur illa det var eftersom ryggen alltid gör kanonont efter att jag befunnit mej i sängläge ett par dagar. Den smärtan brukar inte heller vara så liten så, ont som ont..Efter två dagar på penicillin och smärtstillande så börjar jag må bättre.

Hela dagen har jag haft knasiga tankar om äckliga bölder och variga maskätna sår. Blandat med skojiga skämt om den lungsjukes spottkopp. Var får man allt ifrån??

Idag pillade jag i mej lite morfin och piggnade till så pass att jag kunde köra moppen med hundarna så dom fick springa av sej. Min mamma tyckte jag var heltokig men jag hade ordentligt på mej och körde sakta på skogsvägarna och andades in frisk luft. Helt underbart att rensa ur äckelskapet från kroppen utan att behöva anstränga sej. Min mamma tycker att allt jag gör en helknasigt så det spelar ingen större roll vad jag gör. Att åka till Uppsala för att träna/jaga med hund var så tokigt att hon nästan blev arg. Hon som varit gift med en man som levde sitt liv för jakt och hundar borde ju inte vara så förvånad. Jag vet inte vad som gör henne så upprörd, antagligen anser hon att jag borde vara hemma och ägna mej åt hus och familj istället. Sist Musse var med hemma hos henne så hade vi varit och tränat lydnad innan. Jag förklarade att Musse hade haft det jätteskoj men så lättlurad var hon INTE. Stackars Musse hade plågats på lydnadsplan och behövde massor av stärkande kakor att trösta sej med.


Nu blir det soffan igen känner jag. Börjar bli himla tradigt att ligga och glo men huvudet snurrar och jag är nog fortfarande liiite matt även om febern är borta.


Ha det gott!!

Av molleomusse - 27 oktober 2010 10:04

Hela oktober har varit en total katastrof för min del. Jag som brukar älska hösten och ser oktober som min favoritmånad.

Jag har varit hemma i en rejäl förkylning hela veckan, snorar på dagarna och hostar hela nätterna. Försökta jobba i början av veckan men det känns inget bra att ta prover på svårt sjuka människor samtidigt som man försöker undvika att nysa över dom. Totalt utmattad är jag alltså innomhus och ser det fina höstvädret utan att orka ta mej ut. Dessutom blir man så tråkigt medveten om hur skitigt man har det hemma när solen skiner in.

Resten av oktober då. En bil kvaddad, fel på mailen, fel på hembanken, rörmokaren har fått komma och rensa avloppet i köket, tvättmaskinen tömmer inte som den ska, problem på jobbet, råttor i bilen på nätterna, en ledsen svärmor, en sur tonåring som aldrig är hemma trots att mamman längtar efter honom, en fet nolla på jaktprov mm. mm


Hundarna är inte deppiga över mattes brist på aktivitet denna veckan utan roar sej bra på egen hand. Molle har testat om det går att galoppera genom huset och i vilka svängar som man måste sakta ner lite för att inte flyga in i väggen. Nu vet vi båda att det inte är en bra ide att ha flatryck innomhus. Speciellt inte om man är lerig och våt eftersom tassarna glider så man flyger fram som Bami. Fula smutsfläckar blir det på mattes vita tapeter, dörrar och lister.  Musse curlar med allt han får tag på i köket. Han vänder upponer på matskålen och så skjutsar han iväg den med en otrolig fart in i väggen. Är det ingen som hindrar honom så kan han vända upponer på hela köket på några minuter. Bäst är matskålen i rostfritt, vilka smällar man kan få till med den, och vilket härligt ljud det blir när man sätter tassen på skålen och drar den över det grusiga golvet.  Och vilka märken det kan bli på köksluckorna. .Finns det inget kul att sätta fart på i köket så letar han igenom hela huset efter kläder som inte ligger där dom ska och bär ner allt till mej. Bussigt av honom att hjälpa till att hämta tvätten men ofta är det saker som faktiskt är rena, eller dom var rena tills dom blev släpade på golvet av en hund...

Igår när jag försökte sova lite på soffan var dom för jäkliga med att leva rövare så till slut fick jag pallra mej ut och låta dom rusa av sej på fältet. Efter en halvtimmes spring så var lugnet återställt och flattarna sov medans jag skurade väggar och golv, skakade mattor och tvättade tre maskiner tvätt..


Just nu känns soffan himla inbjudande men först ska jag gå ut med hundarna. TOM jag kan lära mej av egen erfarenhet...

Ha en bra dag!!

Av molleomusse - 24 oktober 2010 20:08

Jag har varit däckad av förkylning hela helgen och Molle har nog ätit något olämpligt. Han bajjade ner hela undervåningen i natt och idag har det varit bråttom vid ytterdörren flera gånger. Dessutom råkade jag klämma hans svans en gång vid dörren så han ylade i flera minuter.

Det har jagats hemma så skogen har varit upptagen. Tränade lite dirrigeringar  och lydnad på fältet istället igår. Vi ska testa att starta några gånger i vinter men lydnadsklass ett börjar bli himla långtradig. Fixar vi inte den klassen på två starter så skiter vi det. En etta räcker väll för att starta i tvåan?? Även Musse ska startas eftersom Ronja har projektarbete i skolan att träna och starta honom.

Efter helgens jakt ska jag skippa all jaktträning tills efter jul. Eller rättare sagt ska vi träna till jaktprov men utan att blanda in dummies och vilt. Jag tänker spåra en del med honom, och så lydnaden förstås. Förhoppningsvis så blir det inte så himla massor av snö i vinter så det fungerar att börja jaktträna lite tidigare än förra våren.

Valpsuget börjar gnaga i mej. Det skulle vara skoj med en liten hund igen. Vi får se när det kan bli och vad det kan bli. Jag tror att våra hundar kommer att trivas med ytterligare en hund men tiden måste ju räcka till för allihopp. Det fixar sej nog eftersom första året så är det ju mest fokus på att lära sej vara hund. När den "nya" hunden är vuxen att träna mycket så är Musse åtta och man kan lägga hans träningstid på den nya hunden och istället ge Musen mer av "vara med familjenstid". Träna trick och bus istället och låta honom få vara med på jaktträningen som bollkalle.

Jag var lite småbekymrad över att lämna honom hemma nu till helgen när Molle får åka på kuligheter. Johan löste det bekymret genom att tala om för Musse att dom skulle få en kanonhelg. Dom skulle köpa en påse frolic åt Musse och en påse chips och öl till husse och ha en riktig grabbhelg...


Måndag imorgon. Huga vad helgerna går fort...

Av molleomusse - 22 oktober 2010 09:53

Mail till anna.planander@gmail.com kommer inte fram och dom jag skickar når inte heller motagaren. Vissa mail verkar det som, har någon mailat mej senaste tiden och undrar varför jag inte svarar så ring mej istället...

Fredagskväll i kväll...

Anna

Av molleomusse - 19 oktober 2010 20:45

Nu har jag lyssnat till folk som har skällt på mej i flera dagar. Jag inser också att Molle var häftig att se nästan hela provet. Vi ska träna vidare och starta lite fler gånger nästa år. Jag vet inte vad som hände på söket men kanske jag har tagit åt mej mer än jag borde göra.


Kan jag behålla farten, fotgåendet, markeringsförmågan, passiviteten(lugn och tyst), sökarbetet och vattenarbetet och låta honom jobba oftare i pressade situationer så kan nog även han klara ett öppenklass prov...Jag vet också att behållalistan är lång och att det endast är vilthanteringen som är ett stort spöke. OCH spöket sitter mest i mitt huvud...


Nu ska jag ta min häftiga vinthund ut på en kvällskiss. Harebra!!

Av molleomusse - 19 oktober 2010 11:49

Har hört av sej och peppat mej. Det är snällt men det kommer ta lång tid att bearbeta detta..Det första jag gjorde var att avanmäla mej till A-provsträningen, jag kan betala men det känns inget kul att åka nu. Tänk om han drar eller käkar vilt...Stackars Nina som får skämmas i så fall. Ärligt talat så tror jag inte att det skulle hända något sånt men bara tanken...

Har du inte fått mitt mail i torsdags morse, Nina????Skickade ett mail med massor av självömkan, dels till Nina och till A-provsträningen.


Nej, jag vet inte vad som hände på provet förutom att han var skitladdad hela tiden. Jag trodde ALDRIG att han skulle förstöra vilt. Möjligtvis hålla för hårt i småvilten. Har han något i munnen samtidigt som någon fjäskpratar med honom så KAN han trycka till. Jag misstänkte att han skulle dra iväg ett antal minuter istället för att söka, det hade varit nog pinsamt.


Det jobbiga är faktiskt att jag måste vara så otroligt konsekvent mot båda hundarna hela tiden. Att försöka belöningsträna i apporteringen är bara så totalt omöjligt. Jag kan muta med korv och lura mej själv att dom lärt sej något. Tja, dom vet att korven är god så länge det inte finns något bättre.

I fredagsmorse isknade jag till på Musse när han skulle försöka "snatta" dummies från mej. Tryckte till honom rejält och talade om att nu har matte fått nog. Några timmar senare så tränade vi med Emmma och Zingo och Musse tog inte många snedsteg från planeringen. Inget tramsande utan hela tiden noga med att gå precis dit jag ville. Jätteduktig och med en härlig attityd. Det hade aldrig gått så bra om jag inte talat om för honom vem som bestämde på morgonen. Trist!!!


Jag tänker sitta hemma och tjura ett par veckor till och sedan får vi se. Kanske jag fastnar för broderi och heminredning. Frestande...

Av molleomusse - 17 oktober 2010 17:56

Fy, vad jag har varit arg, ledsen och förbannad i veckan. Mest på mej själv faktiskt. Jag har skapat problemen eller åtminstonde inte tagit itu med problemet på rätt sätt. Nu jäklar!!

Nr1/ Jag kan inte släppa Molle i skogen eftersom han stuckit så många gånger. Jag är väl medveten om hur han gör, han kollar om jag ser honom. Gör jag inte det så är fältet fritt för egna aktiviteter. Det spelar ingen roll hur jäkligt det är när han kommer tillbaka, han har haft en kul stund som varit självbelönande till max. Jag har honom alltid vid sidan när vi går genom en skog och han smyger jämte mej som en katt, totalt fokus på omgivningen. Naturligtvis skulle jag ha jobbat med problemet istället för att undvika problemet.

Nr2/ Att vara så otroligt korkad att låta honom vara i total vila 10 dagar innan ett prov var inget bra. Min tanke var att låta honom ta det lugnt så han fixade provet. Dumt tänkt, det hade varit mycket bättre att låta honom jobba när hans rygg var bra. Hade ryggen börjat krångla så hade vi fått stryka oss istället.

Nr3/ Varför står jag och skickar ut hunden gång på gång när jag själv är medveten om att det snart går åt skogen? Jag misstänkte det värsta redan när vi gick skogstigen ner och Molle började smyga jämte mej.


Jag tror(vet) att det inte var provsituationen som taggade honom. Hade det varit provet som var stressande så hade han för det första försökt hälsa på domaren och fjäska runt lite, han hade säkert haft mer koll på skytten och han hade varit mer intresserad av sin parkompis. Säkert pipigt lite också, och voffat på markeringarna. Istället tassade han med mej och satt som en stenstod och hade full koll på skogen, hela tiden. Helt medveten om att göra det jag ber om så länge jag har koll på honom, när jag hade fått in sex vilt på söket så pustade jag ut och släppte lite på kontrollen...JÄVLA HUND!!!

Dessutom lärde jag mej att det går inte att säga MMMMarkera till en hund som jag skickar på MMMMoll, det var helt mitt fel att hans bakdel lyftes även om jag fick tillbaka honom direkt. Beskt..

Varför hunden hade godheten att först hämta 12 vilt med bra vilthantering förundrade även domaren, dom första 12 kom han in med med en farlig fart och inte en tvekan om att dom var mina. Jag menar verkligen en farlig fart, han sprang som en jagad vinthund..Inte mattes vanliga lugna kille.

Dessutom så Pinkade Musse på mej direkt efteråt. Som jag inte var bortgjord redan?!? Det var dumt av honom för hans småfavörer som bortskämd hund är totalt borta numera. Stackars Musse...


Ny ordning i huset. Molle apporterar inte utan får ligga och fundera. Därimot så går vi in i storskogen varje dag och dels tränar pasivitet, länge. Och så släpper jag honom och låtsas som jag glömt bort honom, så fort han börjar intressera sej för annat så ropar jag in honom. Ännu så länge är han max trettio meter från mej och jag vet precis var han är och kan vråla i åt hans håll. Jag ska fundera ut ett sätt att verkligen skrämma honom om han inte lyder mej på avstånd i skogen. Jag tror inte att det är bra om jag ställer ut folk som vrålar i åt honom. Springa ifatt honom är ju omöjligt.Så vad återstår??? Jag ska inte blanda in apportering eller vilt eftersom jag är övertygad om att det är inte där problemet ligger.

Han är helskum för jag går först 100meter på grusvägen med en avslappnad hund. Så går vi över ett dike och hamnar inne i tät granskog och han förvandlas direkt, helt uppslukad av dofter och ljud.



Det lustiga är att vi bor med storskogen 100 meter från huset, bakom huset är grismarker med sly och ekar, framför huset är det gärden med massor av vilt. Vi har haft löptikar på 200 meters avstånd och grannens hundarn promenerar varje dag förbi vårt hus. Hundarna är oftast ute ensamma i trädgården och vi andra innomhus utan någon direkt koll på vad dom gör. Inget staket. Molle har aldrig smitit iväg från trädgården. Det skulle ju vara hur enkelt som helst för honom att dra..


Musse som jag tränat med en stor portion överseende för egna påhitt är även han utsatt för mattes nya konsekventa läggning. Knallar gör man INTE, stannar på stoppsignal gör man DIREKT, man åker ut ur huset även om man vill stanna inne och man hoppar in i bilen när matte vill. Hårda bud..Vi hade samträning i fredags och Musse var faktiskt jätteduktig.


Jag hade tänkt åka upp till Annika i helgen och kollat in syskonbarn.Tråkigt nog fixade det sej inte med bil så vi kunde komma iväg Toyotan är trasig eftersom någon har haft vänligheten att backa på den så bakluckan går inte att stänga. Johan hade kunnat klara sej utan bil men eftersom hans mamma inte är bra så behöver han kunna åka in direkt om det händer något. I lördags hälsade vi på henne och då frågade hon efter Mininina??Insåg efter ett tag att hon menade Nina..Jag vet inte om farmor missuppfattat namnet men jag tyckte det var gulligt. MiniNina får det bli hädanefter...


Kramar från en jävligt tillplattad, ilsken och numera fruktansvärt ödmjuk Anna

Skapa flashcards