Ibland blir jag så trött på min jäkla rygg så jag kan s-y. Sjukskriven veckan ut och det är INGET kul. Så, nu har jag klagat nog!

Molles öga är på bättringsvägen och smetar inget längre.

Idag har jag försökt rensa upp i groventreen under hundarnas intresserade övervakning. Meningen är att dom ska ligga där ute åtminstonde när dom är skitiga istället för att vi alltid ska ha ett stampat jordgolv i köket. Dessutom ska INGEN hund vara på övervåningen längre utan nattsova i köket. Inte just ikväll precis men en annan kväll ska jag införa det, kanske...

  Musse kräver att jag sätter på dammsugaren, finns det nåt bättre än att bli dammsugen???

Musse hjälpte mej med att krossa en hel kaffeservis idag, en ärvd ful som jag tänkte spara åt mina barn. Jag packade ner den i en låda och ställde den i trappen. Musse snubblade över lådan och simsalabim, barnen slipper hela servisen. Inte en kopp var hel. Bussiga Musse!!

  Musse fixar allt!!

Skoj var det att träna idag iallafall. Vid vissa sjövikar så har jag haft ett elände att övertyga Molle om att inte simma längs med stranden utan simma rakt som jag vill. Helkonstigt för på andra ställen är det inga problem alls. Där jag var idag så har vi haft många diskutioner, dels om att inte simma inne i viken, inte simma runt i vassen precis där vi står och att inte kolla vid varje vassrugge på vägen. Bara rakt fram precis som vanligt. Utrustade mej alltså idag med en ängels tålamod och åkte dit och upptäckte att det dessutom låg en massa flöten till kräftburar i sjön, jippi ännu mer störningar!! Jag gick runt viken och la ut en massa dummies på ett bra ställe. Tog ut Molle och skickade ut honom i vattnet och han simmade helt spikrakt över sjön. Inget tramsande alls..Skickade honom en gång till och han simmade åter rakt o fint! Efter den segern så insåg jag att jag hade en massa outnyttjat tålamod som borde förbrukas. Ut med Musse alltså som definitivt inte brukar simma efter handtecken, åtminstonde inte när det finns massor av vass som man måste kolla. Det gick inte spikrakt över sjön men han jobbade med mej och kom tillslut rätt. Duktiga goa Musse!! Ok, han tog inte sjövägen tillbaka utan sprang, hittade en linjetagsdummie som jag ställt upp och bytte den mot den han hade och kom till mej med den.

Jag tittade strängt på honom och frågade var apporten som han hämtade i sjön var? -Jag hämtar den matte, men den här fina vita kunde ju inte få stå i skogen och smutsa ner sej. Jag var ju tvungen att ta med den först..Jag tog iallafall inte två på en gång! Därefter tvärvände han och hämtade den andra.

Nästa skick så fick han det ännu jobbigare med att komma rätt, jag sköt ett skott med kastaren och trodde det skulle förenkla saken för honom. Det gjorde det inte för han var övertygad om att det HADE flugit en dummie och landat på andra sidan sjön i skogen. Det tog ett tag innan han begrep att jag faktiskt hade koll på var "den landat" och simmade dit..Jag älskar Musse för all iver och glädje han alltid har, det spelar ingen roll att han inte är en provhund. Han är den bästa träningskompisen som finns!!

Efter vattnet gick vi till ett fält och tränade linjetag, stopsignaler osv. Molle tyckte det var skitkul och flög över fältet, stannade och slängde sej runt för att kolla vart han skulle härnäst. Jag rycktes med och storskrattade åt honom så det blev mest lek. Eller rättare sagt, han jobbade på och gick hela tiden rätt men under mycket lekfulla former. Diskusdummien är en höjdare att vara skoj, himla skoj var det också när en dummie var svår att hitta i gräset och jag sprang mot honom och eggade honom att leta snabbare. När han började voffa vid varje skick så var det färdigbusat och vi avslutade med ett par riktiga linjetag med ordning o reda. Det kanske inte var helt rätt att tramsa till det och leka både med dummisar, pipa och tecken, men vi hade roligt..

  Mollebus   Ha det bra!!