Så skönt att vara hemma igen, efter två timmar så var allt som vanligt. Ronja hade blivit hämtad av David, Henrik hos kompisarna och hundarna hemma igen. Hela huset lika ostädat som när vi åkte(konstigt) och tvätthögen är enorm..

Köpenhamn var varmt men himla trevligt. Vi bodde på vandrarhem och det funkade men kanske inte favoriten i min ålder.( Inte i Henriks ålder heller för han ville bo på lyxhotell.) Hård träsäng med en madrass är inget bra och fyrbädsrum med dusch i korridoren är ingen hit. 

Vidare till Hamburg och jag körde, först genom hela Tyskland och sedan bil hela tiden i Hamburg. Johan slingrade sej och hade en massa ursäkter för att slippa köra så nu vet jag att det är ett mindre helvette att ta sej genom en tysk stad. Dessutom med tre personer i bilen som försökte läsa kartor och hade åsikter om hur mamma körde...

Annars var Hamburg en fin stad med trevliga människor och god mat. Helt klart ett ställe att åka till om man väljer ett hotell mitt i city så man kan gå hela tiden.  Hotellet var ok. men ett jäkla liv utanför, tror dom hade kappkörningar där på nätterna. 

På hemvägen stannade vi i Ystad en natt och dit skulle jag också gärna återvända. Jättemysiga smågator med gamla hus. Havet nära city osv, jag blev badad av min sextonåring och fick gå dyngsur genom hela hamnområdet tillbaka till hotellet. MAO vattenslangen kommer vara väldigt nära Henrik resten av sommaren. Jag tänker inte ge igen en gång utan en gång i timmen resten av sommaren. Vi åkte genom Österlen och sedan genom Småland på vägen hem. Österlen var fint, Småland bara tröstlöst att kava på nittiovägar genom skogen.

Efter en kvart hemma så for jag som en raket efter hundarna, vi skulle ha hämtat dom lördag morgon men jag han med hämtningstiden å fredagskvällen så det var skönt att få hem dom direkt. Molle har sovit sedan han kom hem så säkert har han haft en jobbig hotellvecka. Slitsamt med andra vanor, andra hundar osv. Han ligger under min säng och har knappt varit uppe och ätit. Stackars matte och stackars Molle som fått vara utan varandra i sex dagar...

Tillsist så har jag fått veta att kämpen Ior dog i veckan. En envis stadig herre som genomlevt livet som en mycket älskad familjemedlem. Även om man vet att dom är gamla så är det inget roligt att låta dom gå vidare. Man ska inte sörja utan glädjas åt alla minnen man har...

Ha det!!