molleomussemilan

Alla inlägg under april 2010

Av molleomusse - 28 april 2010 08:07

Jag har försökt hitta en liten skogsjö som jag sett på webbkartan. Det kändes lite kusligt att gå rätt ut i skogen för att hitta en sjö ingen "vet" om. Inte ens grannmarkens ägare var helt säker på om det fanns en sjö där. Tala om att bo i vildmarken, hur många oupptäkta sjöar finns det runt Linköping??? Vi gick iallafall  och hittade ett helt suvveränt träningsområde. En liten sjö med sumpmark runt, svårjobbat och kondiskrävande. Bergshällar, granskog åt ena hållet. Björkskog och hygge åt andra hållet. Tyvärr vågade jag inte gå runt hela sjön ifall trollen skulle komma och ta mej men kanske kan jag få sällskap...


Mollen som för ett par veckor sedan var skitjobbig har varit helhärlig hela veckan. Det gäller bara att fortsätta ha honom innom regelramarna och aldrig låta honom slippa ut...Alltså måste även jag hållas innom regelramarna och aldrig släppas ut. det är ju mitt beteende som påverkar hans....Det roliga i alltihopp är att jag KAN påverka min hund så han verkligen anstränger sej för att göra mej nöjd....



ANNONS
Av molleomusse - 25 april 2010 20:07

som smög iväg på WT i helgen. För er som inte känner Nina så är hon en person som lever för hundintresset och satsar för fullt. Allt med hundarna är genomtänkt och planerat. Tränar inte ihjäl sina hundar men varje träning är noga förberett. Dessutom är hon bussig och hjälpsam mot oss andra..Det är så roligt när en sån person ALLTID lyckas.

Kanongrattis även till Jessica som debuterat i elitlydnad idag med fina poäng!!


Idag har jag och Musse haft privatlektion för Pia som är tävlingslydnadsinstruktör. Jag valde att ta med Musse fem minuter innan jag åkte och lämnade Molle hemma. Bra för Musse o jag hade en kanonträning trots att vi inte tränat så mycket och framförallt nogrannt tillsammans. Jag fick en riktig knuff åt att satsa på lydnaden med Musse. Han är en rolig hund som älskar att jobba och försöker klura ut vad jag vill. Jag tror dessutom att han njöt av att vara ensam med matte utan sin bror som alltid annars är nummer ett. Pia är en person som jag misstänkt har ganska lika hundtänk som jag. Det visade sej stämma så vi hade ett roligt samtal efter träningen. Nu får vi träna som attan en vecka så vi kan vår läxa. 

Efteråt åkte vi till mormor och fikade och eftersom det är mormor som bestämmer hemma hos henne åt Musse tre bullar och några skorpor. Inte riktigt vad jag ville men han dör inte av det iallafall.


Molle och jag tog med vilt och åkte till skogen. Idag var det en glad Molle som var med och jag passade mej för att tjata. Att få ligga hemma hela eftermiddagen medans Musse var borta gjorde nog att arbetsmoralen blev mycket högre än annars.Vi passade på att ta ett koppla av pass liggande på sidan också.


En bra dag alltså med båda hundarna.

ANNONS
Av molleomusse - 24 april 2010 14:33

Idag åkte vi till skogen och tog en fika..eller tränade eller umgicks? Rätt trevligt var det iallfall att sitta ute i naturen och ta dagen med ro.

Jag kunde efteråt konstatera flera saker. Alla hundarna krävde vår uppmärksamhet fast på väldigt olika sätt. Zingo är ju självklar men Molle som sätter tassen i knät och kör upp nosen i ansiktet och stenglor tigger minsann väl så mycket uppmärksamhet...Musses tacktik är att sätta sej på våra fötter och slickas. Vi gjorde vårt bästa för att undvika att besvara deras uppmaningar.

 En väldigt grov beskrivning av våra hundar så är Musse o Molle ganska trygga avslappnade individer medans Zingo är stressad ooch frustrerad. (Det är naturligtvis inte hela sanningen) För att få Emmas och min uppmärksamhet så vrålskäller Zingo, eller så hoppar han rakt upp i ansiktet eller försöker sno MIN dummie. Kort sagt så beter han sej ganska småjobbigt.

Därimot så morrade Musse till åt honom i början, ett kort nästan ohörbart morr som genast fick Zingo att hålla ett behörigt avstånd på ca en halvmeter resten av tiden. Han var inte rädd för Musse men godtog att Musse inte ville ha honom för nära. Molle därimot ignorerade Zingo totalt, och vad gjorde då Zingo? Han ägnade nästan hela tiden åt att följa efter Molle, på behörigt avstånd utan att kräva uppmärksamhet. Han tuggade på pinnar som Molle lämnat, följde efter honom i buskarna och badade i bäcken när Molle just badat klart. Kort sagt, han fjäskade men på ett väldigt artigt och trevligt sätt.

Hade han studsat runt och skällt i öronen på Musse eller Molle så hade han åkt på stryk, Hade han slängt sej på dom så hade han också åkt på stryk. Hade Molle börjat leka med Zingo så hade det säkert gått över styr eftersom Zingo är så i obalans, det funkar inte att leka obekymrat med en stressad typ. Bättre då att ignorera och hjälpa Zingo att stressa av, därefter kanske en stilsam gemensam aktivitet. Typ kolla igenom en buske.

Varför behandlar inte hundarna oss på samma artiga och trevliga sätt? Varför fattar Zingo att det inte är ok att stresskälla på dom andra hundarna? Hur kan Musse morra till en gång och därefter bli respekterad? Varför lär inte vi människor oss att komunisera mer på hundarnas sätt istället för att försöka få dom att förstå oss? Det är ju vi som kan "tänka"....


Molle fick ett träningspass efter fikat. Emma hjälpte till med att lägga ut ett sök och kasta dummies men framförallt så studerade hon Molle. Jag fick svidande kritik (med snälla ord) riktad mot mej. Visst är det skönt med vänner som kan ge kritik på ett sätt som A/ får en att ta till sej rejält B/ uppmuntrar till förändring C/ säger det på ett sätt som inte får en att tappa gnistan eller bli förbannad. Jag är glad att hon såg vad hon gjorde i samspelet mellan mej o Mollen. Jag har haft samma tankar utan att riktigt inse hur det är.

Molle jobbade jättebra på söket och han fick bara hämta in tre dummies innan jag glatt avbröt. Helnöjd med fart o attityd. Vid markeringarna började Molle av någon anledning tappa gnistan och det var det Emma hade en förklaring till. Så här ser din hund ut när han inte vet vad han ska göra för att du ska bli nöjd..Lite maktkamp och trots och lite "kärringen blir ju missnöjd iallafall". Nu ska jag belöna mer när han tar för sej och strunta i småsaker och framförallt välja mina strider. Därimot börjar vi tjafsa så är det viktigt att jag vinner fullt ut istället för att först vara bestämd och sedan be om ursäkt för det. (det ÄR lite synd om Molle när han blir tvingad. det är jag som tvingar men det är också jag som tycker synd..)

Hoppas alla har en kanonhelg!!!

Av molleomusse - 18 april 2010 20:59

Idag åkte jag upp till en gammal husruin efter ett soldattorp och tränade. Det finns mycket stengärdsgårdar och husgrunder, lite öppen ängsmark OCH en branddamm. Himla bra ställe visade det sej...

Molle har haft en tråkig vecka med "sidanpromenader" och väldigt lite uppmärksamhet från oss här hemma. Tom Johan börjar inse hur Molle styr o ställer med honom och har lyckats ignorera dom flesta businviter. Jag är tacksam...

Idag fick Musse jobba först medans Molle satt i bilen och hörde skott och roligheter utanför bilen. Länge höll vi på också innan Molle fick komma ut...Det var en arbetssugen kille som släptes ur bilen. ÄNTLIGEN lite skoj!!

Han jobbade uppmärksamt på linjetagen och tom med voffade av glädje vid ett tillfälle. Han är så söt när han gör det.

Så hade jag lagt ut ett sök som bägge hundarna jobbade på och som visade sej vara svårt. MEN, han jobbade som attan för att hitta allt. Jag avbröt söket tillslut trots att en dummie var kvar eftersom jag inte ville att han skulle ge upp själv när han nu hade en bra fart och attityd. Bättre att sluta när det är skoj.


Så skulle jag ha honom att simma över den lilla dammen. Då kom "ja vill inte, simma själv"Molle fram.  MEN, jag fick honom att simma i den linje jag tänkt mej utan större diskutioner. Berömde inte överdrivet eftersom jag inte vill förstora upp hans trotsigheter innan han simmade. Om han trotsar först och sedan gör som jag vill så är jag naturligtvis nöjd med honom men är jag överväldigande glad så känns det som jag bekräftar att hans trots var befogad. Svårt att förklara..


Musse jobbade också bra men han är svårövertygad om att springa i en linje. Han älskar bumpern och skott och har kanonsvårt att inte titta på den hela tiden. Alltså blir det inga mer flygande fåglar från den utan bara ett skott och sen ett linjetag. Musse tror naturligvis att han missat fågeln men är helt övertygad om att den kan letas fram. Att Matten sett fågeln flyga och vet precis var den landat är helt otroligt i Musses värd...Han är underbar...


Vi var nöjda när vi åkte hem och jag tror bägge hundarna hade mycket positiva minnesbider med sej Svårigheten är att komma hem och vara jättenöjd med hundarna är att tvinga sej själv att hålla på reglerna igen....Molle som är så söt när han traskar runt och ylar!! Fråga Johan, han ignorerar ihärdigt men ropar till sej Molle och gosar ifattt då o då...

Av molleomusse - 18 april 2010 10:36

En trevlig men genomkall dag hade vi. Vi delades in i grupper och fick planera för ett jaktprov var. Min grupp fick öppenklassen..Tycker vi fick till det ganska bra, jag hade gärnat startat. Tror jag...Efteråt fick vi ta del av varandras provupplägg och diskutera fördelar och nackdalar. Hjälpen vi hade var provreglerna och inte RoA, tex ÄR det helt enligt reglerna att ha en dubbelmarkering i NKL även om det står i RoA att det bör vara två enkla istället. Jag inser att en provledare har mycket mer ansvar än vad jag fattat förut, vet inte om jag tänker ta på mej ansvaret för mer än möjligtvis särskiltprov i NKL. I höst tänker jag gömma mej bakom Nina så får hon ta smällen...(skojar, vi ska få till ett kanonprov)

Det blev även mycket snack om prov som inte varit så bra, om provdeltagare som varit missnöjda och det har blivit fel i största allmänhet. Huvudstyrkan av oss som håller på med hundintresset gör det för att det är kul att umgås med folk o hundar, det är skoj att utvecklas tillsammans med sin hund osv. Vi inser att en domare KAN inte se precis allt, att provupplägget inte alltid är optimalt pga mark, väder osv. Vi inser också att domaren dömer rättvisst i dom flesta fall även om vi åker hem med en nolla och svär. Har vi tänkt till ett par dagar så är det inte domaren, funktionärerna eller hunden som är nollan utan vi har tränat fel och måste göra det bättre. MEN, så finns dom andra som ALLTID ser till sej själva och ALLTID är felbedömda och ALDRIG är nöjda. Där hundintresset är blodigt allvar och anser att  ser inte domaren att min hund är en extremt bra hund och dessutom ger ett första pris till "idioten med Tollaren" så är hela provet värdelöst. Dom är inte kul att snacka med som provledare...

Två dagar till blir det i vår utbildning, en heldagsteoridag och en till praktisk dag där vi ska provstarta varandras provupplägg. OCH diskutera hund/prov/domare/förare/skytt osv efteråt. Roligt!!



Av molleomusse - 15 april 2010 14:24

Idag har jag fått en hundupplevelse som jag aldrig kommer glömma.

Vi skulle träffas och träna i morse härhemma. Jag, Pia och Emma. Vi hade bestämt oss för att ta det lugnt vid bilarna från början och inte häva ut hundarna till träningen direkt. Nu är det lugn och ro som gäller...

Emmas hund Zingo är i princip den mest överladdade flat jag träffat, och jag har träffat många. Han kan stå och skälla i timmar på en träning och att koppla av med andra hundar är helt omöjligt. Emma och jag har tränat ihop ett år och från början var jag rädd att han skulle anfalla Molle, det har jag släppt för länge sedan. han springer fram till Molle men sedan vet han inte vad han ska göra. Zingo kom till Emma som ettåring och hade tränat rejält sitt första år. Som ettåring blev han antagligen för mycket för gamla ägaren, lite förbannad kan man bli när man tänker på det. Förstöra för en hund under hans första år och sedan lämna bort honom... Nåväl, Emma har kämpat tappert. det är inte helt kul att komma med en hund som bär sej åt och dom flesta hade nog gett upp. Senaste halvåret har han aldrig fått apportera utan Emma har tappert åkt på trä ningar och bara stått och tittat på. Hur kul är det? En stor förmildrande ursäkt för Zingos beteende är hans stora snälla ögon. Här talar vi om grabben som mår dåligt av sin stress...

Idag så gjorde vi alltså inte som vi brukar, (tar ut hundarna direkt i koppelen och börjar träningen.) Istället släppte vi ut Zingo ensam, lös, och ställde oss och pratade utan att någon tittade åt honom. Fem-tio minuter stormskällande sedan en halvtimma som han sprang runt i min trädgård. Först förvirrat men sedan mer och mer avslappnat. Då tog jag ut mina hundar, lösa, och så var det tre hundar i trädgården. Vi pratade och brydde oss inte om någon av dom. Sedan tog vi ut flatten Bettan som fick sitta bunden och som ingen av grabbarna fick gå till. Det såg hennes matte till och godtogs av alla tre. Efter ytterligare en halvtimma så la sej Zingo bakom Emma och såg ut som vilken hund som helst. Helt otroligt!! Denna överspända individ låg och pillade helt avslappnad. Tårar i ögonen på Anna, det kan jag försäkra...

Sedan skulle vi gå och lägga ut dummies till träningen så Molle åkte in men Musse och Zingo fick hänga på. Jag lovar, Zingo har aldrig kunnat vara lugn vid en dummie förut. Idag lufsade han med ut utan att kolla närmare på var vi la dom. Precis som Musse strosade han runt och kollade in omgivningen. Ingen pratade med honom eller ens tittade åt honom. Han bara VAR. Så härligt!!

Givetvis fick han sitta i bilen medans dom andra hämtade dummies och efteråt så började stressen när han kom ut igen. I typ två minuter, sedan strosade han omkring igen...


Det här är en av dom bästa hunddagarna jag upplevt i hela mitt liv. Den dagen Zingo släppte stressen och blev en hund. En helt glad och härlig flatkille!! Ve dom som gjorde honom så här, guld till Emma som kämpat!! Dom flesta hade gett upp för länge sedan men Emma har älskat sin lilla kille och aldrig slutat hoppas. Jag får alldra ödmjukast säga tack till dej Emma för att Du är den Du är. Med tårar i ögonen skriver jag om dagen då en superstressad kille med hjälp av matte blev en helt cool kille, det är stort...

Av molleomusse - 13 april 2010 12:02

 Ännu så länge har ingen städpatrull kommit för att vårstäda mitt hus. Konstigt, det är ingen aktivitet alls på städfronten i Ekbacken? Nåja, det är bara tisdag..


Ryggen är kajko efter helgen men det visste jag att den skulle vara. Det vettigast jag kan göra är att gå så det ägnar jag mej åt. Sån tur att mitt intresse inte ligger åt knypplingshållet för jag har känselbortfall i armarna så pilljobb skulle jag aldrig fixa. Att gå promenader som sjukgymnastik passar mitt intresse och rygg mycket bättre..


Hundarna har fått träna avslappning under promenaderna. Musse har det lite kämpigt att koppla av och somna på sidan men det funkar till slut. Igår fick jag båda två att sova i skogen. Vilken känsla att se två hundar ligga i en solig glänta, totalt avslappnade medans fåglarna kvittrade och bäcken porlade. Jag kunde lämna dom för att lägga ut ett sök och när jag kom tillbaka så låg dom fortfarande och sov så himla gott. Tala om att ladda batterierna..

Varför sova en stund på promenaden? Jo, om jag kan få hundarna att verkligen lära sej att koppla bort omvärden och bli helt avslappnade så kommer dom ha en jättenytta av det. Tänker man efter på hur det är på en tränings/tävlingsdag för en hund som normalt sover ganska mycket hemma under vanliga dagar. Först går man upp och packar bilen och hunden tycker det är jättespännade, sedan en biltur till skogen/klubben med en förväntansfull vove. Sedan blir det omväxlande träning när hunden ska prestera och därimellan får den ligga kopplad eller i bilen men sover gör den inte. I bästa fall vilar den lite. Så klockan fem på eftermiddagen fattar man inte varför den jäkla hunden inte jobbar konsentrerat...Kan man därimot få sin hund att sova regelbundet under dagen, totalt avslappnad, så kommer den säkert fixa att vara allert klockan fem...För mej låter det helt logiskt men det är inte helt enkelt att få hunden att släppa kontrollen så därför måste man träna det. Ofta och i olika miljöer och ta god tid på sej. Målet är en hund som sover så gott så man kan kliva över den utan att den far upp eller ens öppnar ögonen. Faktiskt ganska trevlig träning!


Ha det bra!

Av molleomusse - 12 april 2010 12:49

I helgen har jag lärt mej mycket om mej själv. Det är faktiskt ganska kul att inse hur mycket jag kan styra genom att agera rätt, eller bakvänt hur mycket fel det blir om jag gör fel....Jag har nog mognat mycket som person över helgen..

För det första, jag hade skräck för att ha Molle i en släpvagn men insåg att ska jag med så var det släpet som gällde. Alltså åkte Molle in utan dalt från matte och han överlevde utan att vi behöver gå till hundpsykolog. Jättefint släp föresten(vill ha).

När vi kom fram så insåg jag att det var gallertrappa som går runt som gäller om inte Molle skulle sova i släpet. Det var bara att ta sin lilla flat och gå och han kom med utan problem..När han gick ner så ylade han hela tiden men ner kom han..Lite hurtigt pepptalk från matte så sa han- ohaoah vad läskigt jag kommer oahaoa vad läskigt jag kommer.Typ

Sedan var det där med hanhundar..Läskiga jaktlabbehanar redo att förgöra mattes älskling. Kan bara säga att dom gör inte det.. Det visste nog Molle hela tiden men eftersom matte var skraj så kanske man borde passa på henne. Är inte matte skraj därimot så är dom helt ok. På söndagen låg min fyraåriga hanhundsrädda flathane och sov på sidan mitt i en hög 12 okända hundar medans matte fixade fika inne i huset. Han låg lös dessutom och sov himla gott i solskenet. Vilket förtroende jag fick av honom, matten klarar sej själv så jag kan passa på att ta en middagsvila. Så himla skönt att hon inte är rädd för allt.. Så fel man kan ha....

Det är bara att inse att jag har en trygg och väldigt stabil hanhund som jobbar bra när jag är  stabil. Jag förstår varför han är en superduktig hund i vissa lägen och varför han blir konstig i andra. När vi tränar hemma så går vi ut för att ha skoj och HAR väligt kul tillsammans. Kommer vi bort så blir jag pressad och skraj så självklart vill han inte lämna mej och ge sej ut och jobba. Inte när matte tydligt talar om att det är jäkligt läskigt här. Därimot om matte är helt trygg och inte rädd för andra hundar eller andra människor, tja då kan man släppa loss och jobba som är det kulaste som finns.

Jag kommer aldrig mer vråla eller hota en hund. Inte stirra någon stackare i ögonen eller försöka trycka ner. (eller gud förbjude, aga en hund)Inte umgås med hundarna när jag själv är stressad och låta dom "ta" ansvaret för min stress. Så himla skönt...

Nu kan vi träna vidare för att fila på samarbetet, åka på kurser och tävlingar och jag ska vara jäkligt stolt över min lugna stabila flatthane som inte stressar eller piper. Hämta dummies kan han, jag inser faktiskt också hur jag ska få upp farten när herrn anser att det inte är så bråttom...


Nu har jag en hel veckas ledighet som ska ägnas åt städning. Hela huset ska vändas upp o ner är planen. Troligtvis blir det inte så mycket gjort som det var tänkt... Nu ska jag iallafall ta en långpromenad. Tror att det finns två som gärna hänger på till skogen. Just nu ligger dom  ute och kollar på hur gräset växer på gräsmattan. Härligt!!


Ha en skön april vecka!!


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Molle o musse

Följ bloggen

Följ molleomussemilan med Blogkeen
Följ molleomussemilan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se