Jag började min dag med att umgås med en sur Henrik, eller rättare sagt en ilsken Henrik . Tonårsmamma är härligt att vara..Jag är numera helt medveten hur knäpp och idiotisk jag är, Johan är lika knasig ,sån tur att vi fått två intelligenta barn..Efter att ha storbråkat och kört honom till Kisa så var sovmorgonen förstörd så jag har hunnit med riktigt mycket idag. 

Hundarna har fått träna markeringar i skogen. Johan kastade en markering, gick fram ett par steg och kastade en till åt samma håll. Det blev jobbigt för dels var det mycket snö kvar och så var det risigt, den ena kastades dessutom över en bäck. Musse har jättesvårt med att markera när dummiesarna kastas åt samma håll. Han fick jobba rejält innan han hittade sina. Molle hade inga bekymmer alls utan visste precis var dom hamnade. Han har oftast en väldigt bra koll och älskar att träna markeringar.

När vi var i skogen så hörde vi hur ägarna till den försvunna hunden blåste i jakthorn uppe i skogen. Så hemsk känsla att höra dom leta eftersom chansen att hitta honom oskadd var liten, åtminstonde om han var kvar i den skogen vi trodde. Efter ett tag så kom dom åkandes och stannade för att höra om vi sett eller hört något. Dom hade försökt pulsa och åka skidor för att leta men fått ge upp för det var alldeles för mycket snö. Det var ingen ide att försöka leta med våra hundar heller, det är svårt att ta sej igenom den skogen utan snö och vi och hundarna hade aldrig orkat. Det är ju inte svårt att föreställa sej hur jag hade mått om min hund hade varit borta i fyra dagar, så hemskt att leta o leta för att till sist tvingas ge upp. 

Så när vi står och pratar så ringer Tomas telefon och han slänger sej i bilen med ett HAN ÄR HITTAD!! Det visade sej att hunden hade gått in i lagården där vi bor och trillat ner i ett hål och inte kunnat komma upp. Min svåger hade hört något konstigt ljud, gått och tittat och hittat honom. Ren tur eftersom det inte finns några djur och ingen brukar vara i lagårn. Det hade inte varit roligt att hitta honom i sommar och insett att han svultit ihjäl femtio meter från vårat hus. Helt oskadad men säkert hungrig är han nu hemma igen. Skönt..

Ha det!!