Jag tycker alltid det är trevligt att umgås med mina hundar. Jag kan inte förstå dom som skaffar hund utan att ha ett stort hundintresse. Varför skaffa sej en massa problem om man inte är väldigt intresserad. Om man helt bortser från att hunden blir lidande utan bara ser till sej själv, varför skaffa sej ett dåligt samvete(eftersom man inte hinner med hunden),  en pengaslukare och en semestersabbare om man inte har ett brinnande intresse? Men även för oss som verkligen älskar våra hundar blir det dagliga umgänget ibland slentrian. Eller hur?

Idag när jag kom hem från jobbet så hade Ronja förfest med kompisar hemma hos oss. Fnittriga tjejer i badrummet och i köket, musik på hög volym och grejer överallt. Henrik hade flytt in i sitt rum och väntade på  pappataxi som skulle skjutsa honom så fort som möjligt till hans kompisar. Musse gick omkring med en julduk i munnen och försökte gilla läget. Molle ylade av lycka när jag kom innanför dörren, äntligen kommer matte hem så det blir lite ordning. Jag tog hundarna med mej och flydde jag också....

Först så åkte jag spark med hundarna lösa, har inte vågat det förut i vinter eftersom det kan vara svårt att stanna. Nu är det lite snö på vägen så det går att bromsa när man vill. Vi åkte en halvmil och hundarna tyckte det var jätteskoj att få springa ordentligt. Härligt! När vi kom tillbaka och såg vårat hus så kändes det inte så lockande att gå in, jag hade inga dummies eller godis med mej så istället lekte vi i snön. Så himla roligt vi hade..Molle hoppade som en tok i snön och grävde ett stort hål så tillslut såg man bara svansen sticka upp. Musse fick tag i en pinne och ville bli jagad. Han började också gräva och hittade en borttappad  dummie under all snö. När vi trötta, glada och genomblöta gick hem så insåg jag hur lycklig jag är som har ett stort hundintresse. Viktigast är inte tränings och tävlingsresultat, det roliga är att dela vardagslivet med värdens bästa hundar. Värdens bästa hundar är mina hundar....

Hem igen till discodunk och fnittriga tjejer. Henrik ville inte stanna i huset en minut mer än han var tvungen och började klä på sej ytterkläderna långt innan Johan kom hem...Problemet var att mammas söta hundar(tyckte han sa så..) hade burit omkring på hans ena sko och den var försvunnen. Jag letade länge utan att hitta den så antagligen ligger den någonstans i trädgården. Jag var beredd på ett stort vredesutbrott som min son kan ha ibland, men eftersom läget var akut för att komma hemifrån så hämtade han sina gamla gympaskor utan några stora protester(otroligt!!). 

Molle och jag låste in oss i tvrummet tills tjejerna åkte. Jag ropade bara åt dom att vara försiktiga, inte lämna varandra och ha det så roligt innan pappataxi körde dom till bussen. När Johan kom tillbaka så frågade han vad jag tyckte om Ronjas nya stövlar. Jag visste inte att Ronja hade nya stövlar men tydligen var dom svarta, jättehöga klackar och långa...Jag får väll ta en titt i morgon på dom nya stövlarna som fröken säkert inte ville visa mej innan hon försvann. Klockan tre i natt har pappataxi lovat att hämta henne i Linköping. En självklarhet anser Ronja när hennes korkade föräldrar bosatt sej i skogen. Då får pappan finna sej i att åka 12 mil mitt i natten. Jag hoppas hon och kompisarna får en jätterolig kväll!!(och att stövlarna inte är för uppseendeväckande, huga)

Trevlig helg!! 

Bara att inse, det blir en lååång vinter.

Jag inser problemet med Fel o Rätt. Det blir fel för dom som lyssnar på mej och ser på Molle. Men, jag var tvungen att ha ett ord som jag garanterat kom ihåg och eftersom jag tjatades på av min mor som liten att hälsa med rätt hand, skriva med rätt hand och ha kniv o gaffel på rätt sätt så sitter FeloRätt säkrare än om någon säger höger vänster för mej. Nu har vi dessutom tränat in det så det får bli som det blir. Orden är bra eftersom dom är korta och väldigt olika.

Just nu tränar vi på att bara lyssna på ordet men när det sitter ordentligt så kommer vi köra tecken igen. Eller kombinera ord med tecken. Igår tränade vi i köket en stund och han är jätteduktig. Spagettibelöning kan man göra nästan vad som helst för..Om orden sitter ordentligt och vi kommer till start på jaktprov kommer jag självklart upplysa om att fel  betyder vänster för oss. Likaså, kanske ännu viktigare, om vi tränar för någon.... 

Musse har kommit igång på allvar med lydnadsträningen. Jag har försökt bortse från hans gosiga uppsyn och belönar numera endast när saker görs helt rätt. Jag har tränat in massor av roliga saker med honom förut som aktivering, Tex hämta tvätten(den smutsiga) vilket har resulterat i att Musse plockar upp varenda trasa han hittar i huset. Även om den inte ligger på golvet och är smutsig. Ren tvätt blir inte lika hygienisk efter att ha varit i en mun som nyss tuggat allt möjligt äckligt..Söt är han när han kommer lufsande med något

- Titta matte, jag hittade tvätt på bordet!!!(hur kan man vara så korkad att man uppmuntrar en apportör till att bära tvätt??)

Vi ses på söndag!!

Nina började blogga om höger, vänster träning och det satte griller i huvet på mej. Alltså som dirrigeringshjälp. Istället för att peka eller tillsammans med peka så tränar man in att hunden går åt det håll man säger. Jag har bara sett en hund som verkligen går åt rätt håll med hjälp av röstkommando. En flattik vars ägare inte kan använda sina armar men som styr sin hund otroligt bra.Efter att ha läst Ninas funderingar så insåg jag hur otroligt mycket lättare allt skulle bli om det verkligen fungerade. Just nu när man inte kan träna så mycket annat kanske även jag skulle ge det en chans.

Först funderade jag ut vad jag skulle kunna ha som kommandon. Fastnade för Rätt åt höger och Fel åt vänster. Jag som tänker som en man måste göra det enkelt för mej, som liten blev jag tjatad på att använda rätt hand när jag hälsade på folk. Dessutom, om det inte fungerar på ett prov så blir det inte så uppenbart att hunden inte lyder som om man säger höger-vänster. 

Jag började i köket med en klicker att träna in Fel. En köttbulle åt vänster från mitt håll. Svårast var det att få Molle att förstå att han fick gå utan att jag pekade. Efter några gånger så gick det kanonbra och då började vi med Rätt. Sedan blev det en köttbulle åt varje håll och det har fungerat bra. 

Idag var jag och Molle ute ensamma och jag tänkte det var dags att testa om Molle skulle förstå i en dirrigeringssituation.  Jag kastade ett antal dummies längs med en skogsväg antingen åt höger eller vänster och ett antal i slutet av vägen. För Molles del så fungerar det inte bra om jag har ett speciellt ställe som han ska stanna på eller om sträckan är för kort. Då travar han ut och väntar på visselsignalen. Alltså var det ca 150 meter till utapporterna och 50 meter till stannaställena. När jag lagt ut så funderade jag en stund på hur jag skulle göra och bestämde mej för att testa Rätt-Fel direkt och om han inte förstod, lägga på handtecken.  

Så tog jag ut Molle från bilen och jobbade med kontaktövningar en stund. Så skickade jag honom längs med vägen, stoppade honom med pipan och utan att ge honom handtecken så sa jag Rätt-Fel eller Ut. Det gick så bra att jag nästan blev chockad. Molle hade jättekul och gick in för uppgiften med liv o lust. Helt rätt att träna in något nytt som gör att Molle(och jag) får tänka till lite. Kan vi träna in detta så pass att han blir helsäker även om jag står bakom ett par buskar eller om vi kan använda det vid vattenarbetet så är det guld värt! 

Får alltså bocka och tacka Nina för iden och Sara som inte trodde det var en omöjlig uppgift för oss!! Är det någon annan som har träningsidetorka så kan jag rekommendera att ge det en chans...

Trista veckor vi har framför oss, jag har alltid ett vårdepp under februari-mars men med en meter snö kommer det bli mycket värre att härda ut..Nästa helg är det hundutställning så då får vi träffa lite hundfolk förhoppningsvis. 

Ha en bra vecka!!

Idag gick vi till en plogad plan i skogen och tränade. Hundarna,speciellt Musse fick massor av snöbollar i pälsen när vi gick dit så det var jobbigt att jobba..Snön fastnar under tassarna med och det är svårt att hjälpa dom att ta bort den. Imorgon ska jag ta med en tång så jag kan mosa snön som sitter fast.

Vi tränade raka linjetag som jag lagt ut utan hundarna var med. Halvkännda  eftersom jag gick rakt ut till targetplatsen. Molle for fram som en blixt och jobbade jättebra. Inget konstigt alls. Varför han ibland blir så konstig som i måndags förstår jag inte. Han har ju alltid varit såhär, oftast jobbar han bra men ibland så blir han helsnurrig. Jag har verkligen funderat och haft olika teorier men aldrig kunnat klura ut varför. Jag vet att jag ibland är en bidragande orsak , blir jag stressad eller är på halvbra humör eller har ont i ryggen så överför jag  känslan på honom. Men ibland är han konstig trots att jag är som vanligt. Varför???

Idag var det iallafall full fart på MolleBollen, inte en tvekan om att livet är störtkul när man får jobba. Extra kul när det är klurigt. Jätteskönt...Två jättebra dagar efter varandra!!!

1/Idag blev jag tvungen att jobba i Österbymo. 4 mil hemifrån och jag kunde inte fixa hundvakt. Dom skulle alltså vara hemma ensamma väldigt länge och det kändes inget bra. Våra hundar är i princip aldrig ensamma mer än tre timmar och när jag åkte hemifrån så intalade jag mej själv att dom skulle fixa det och att dom skulle få en superpromenad när jag kom hem. 

2/Våran uppfartsväg och vändplan har varit helt jättetråkig att köra på efter all snö. Vi har skottat o skottat och jag har suttit fast med saaben tre gånger. Grannens traktor är trasig och min svåger som skottar stora vägen har alltid så extremt mycket att göra så vi har inte velat be honom.

3/Henrik har haft ett stort arbete i engelskan efter sej och har ett arbete i samhällskunskap som skulle vara inlämnat på fredag.

4/Har funderat massor över Molles tramsande vid apporteringen häromdagen. Kändes inget kul alls även om vi löste lite av problemet.

5/Å så detta jä..la snöande utan vårtecken.

När jag begav mej hemmåt från jobbet så "visste" jag hur kvällen skulle bli. Ut med två stackars hundar i ett par timmar i mörkret,  ev sätta sej fast med bilen igen och garanterat skotta massor av snö. Hjälpa Henrik med hans arbeten, laga mat. Dessutom hade jag ont i huvudet.

Först så insåg jag att det var ovanligt ljust trots att klockan var halv fyra, jag körde förbi en sjö utan is i mitten! och naturen kändes lite vårlik. Så kom jag hem och insåg att  min svåger hade plogat vår uppfart och en stor plan plan, perfekt för hundträning. Så himla bussigt. Öppnade bildörren och var beredd på ett jätteylande innifrån huset men hundarna lät som vanligt. Gick in i huset och hittade Henrik som skyndat sej från skolan för hundarnas skull och hunnit med småbarnsbussen halv två. Han hade gått ut med hundarna, lagat mat till oss alla, fixat sitt ena arbete klart och det andra behövde inte vara inne förens nästa vecka. Paff blev jag..Jag kunde gå ut och träna tills klockan var fem, så länge var det ljust ute.  Molle skötte sej så kanonbra, vet inte om han någonsin har varit så duktig. Så härligt glad jag blev...Vi tränade först raka linjetag på fältet utan några problem och sedan lite lydnad på vår nya "plan". Gick in sedan med två trötta hundar och åt mat som någon annan fixat. Härligt!!!

Tänk vad en dag kan bli kanonbra och så glad man kan bli av att någon annan gör vardagen så mycket bättre för en. Härligt tacksamt vardagsglad!!

Mammas killar som fixade mattes dag!!

Japp, nu har jag sovit klart...Missade föreläsningen i lördags, hade varit intressant. (jag sov inte bort den utan glömde)

Jag har insett att den fina mjuka snön kommer att stanna så länge jag svär på den så numera älskar jag vintern med massor av snö och kyla!!! Gärna fram till midsommar får den ligga kvar..Kanonbra att träna sina muskler, kondis och ödmjukhet genom att pulsa. Vi har ett stort gärde framför huset och där går jag och våra två svarta en stund varje dag. Jag och Musse får tvinga oss ut i snön. När vi äntligen kommit över hela fältet så är vi tacksamma att vi överlevt ännu en gång. Fy så jobbigt!!! MolleBängBoll travar på i snön utan att bli det minsta trött. Orättvist!!

Idag har vi tränat linjetag och jag fick backa rejält från det jag tänkt mej. Mitt "nya" jag har mycket mer tålamod så Molle åkte in i bilen en stund istället för att jag blev frustrerad på honom. Jobbade en stund med Musse och sedan när Molle fick komma ut igen så gick det mye bättre. Eller bättre föresten, han skulle gå rakt fram till en snöhög där det stod en dummie, kanske 20 meter. Ett vanligt mycket enkelt linjetag alltså. I Molles värd kan man gå spikrakt ut i högt gräs i backig terräng hur långt som helst. Inga problem. När han ska gå 20 meter rätt fram på en plogad väg till en känd apport så blir det mycket svårare. Men skam den som ger sej, han fixade det tillslut!! Flera gånger i rad tillomed...

Något han är jätteduktig på är att fixa markeringar i snön. Inte helt lätt att hålla koll på var dummien landade i allt det vita och sedan nosa fram den under snön. Jag har bara kastat bort en dummie hitills och på den kämpade han som en tok tills jag blåste in honom. Ska bli roligt att se när snön smälter om han kommer ihåg den.