Nu försvinner snön!! Det är nästan så man ser grusvägen och i skogen droppade det hela tiden när vi var ute. Vi tränade först lite lydnad för att Johan skulle se, han var inte så imponerad..Fast han lovade att fundera på om han kunde tänka sej bygga ett hinder åt oss..Molle har lärt sej att backa jämte mej. Det har varit jättekonstigt att gå jämte mej bakåt..Det fungerar ett antal steg men sedan backar han så fort att han hamnar långt bakom mej. Något som är ett problem också är att han inte kan sätta sej från liggande utan att lyfta på rumpan. Jag är väldigt stolt över att jag uppmärksammat problemet och jag försöker klicka in att rumpan ska vara i backen hela tiden. Stackars Molle fick en stor tuss avsliten från svansen för att jag råkade stå på svanshåret samtidigt som han reste sej hastigt. Måste få tag i någon som kan trimma honom...

Efteråt gick vi till skogen och det var underbart att slippa frysa. Bägge hundarna fick nog vårkänslor eller rättare sagt bägge fick mycket mer dofter i näsan. Skogen var mycket mer intressant än den varit senaste månaderna. Det blir att inte slappa när man är ute med Molle så inte avståndet mellan mej och honom blir för stort. Lusten att dra iväg var uppenbar....

När vi kom hem så skottade Johan eftersom snön från taket rasat ner på grusgången. Lite av snön, resten har ramlat nu på kvällen. Det brakade till som åskan slog ner. Ett par till dagar med töväder och vi har stampat jordgolv igen, härligt!!

Igår fick jag en bok av Ronja och Henrik som dom köpt på bokrean, skriven av Bitte Cederlund. Jättegulligt av dom. Jag bläddrade igenom boken och läste lite här och där, inget nytt men roligt att läsa om andras tankar. Tills jag läste en enda mening i en text och fick en total uppenbarelse....Nu förstår jag Molle och varför han ibland reagerar som han gör. Jag rotade fram en massa papper jag sparat av en artikelserie om unghundar.Den handlade om  hur vanligt det är att pressa unga hundar för att allt går så bra ända tills hunden är två-tre och helt slut. Nu tror inte jag att jag tränat sönder Molle men hade jag varit en erfaren hundmänniska så hade jag förstått vad som är fel mycket tidigare. Nu ska jag be om hjälp, backa i träningen till viss del och framför allt hjälpa honom. Felet är mitt vilket jag redan har förstått men nu kan jag se tydligt var det gick fel. Man lär så länge man lever...Nu är ju inte Molle en hund som inte har det bra, tvärtom så lever han nog ett ganska bra flatliv. Hemma är han vår stora, lyckliga ylande odåga...Själva poängen är nog att vi pressar våra unga hundar omedvetet eftersom det går så bra. Det är så roligt att göra mycket och det är jättekul att träna. Vi tar inte signalerna på allvar när något börjar gå fel och så har vi skapat ett problem för hunden som är svårt att lösa. Kanske man istället för att planera kortsiktigt ska planera för tio år framåt och hålla sej till den planen.

Ha en bra helg!! Här snöar det igen...