Vaknade i morse med huvudvärk, feber och en allmän äckelkänsla. Tur man har nära till sin doktor...Efter en dag med penicillin så mår jag bättre men det blir inte en jättepromenad ikväll.

Nu tycker jag det börjar märkas på hundarna att dom aldrig får springa av sej. Visst är dom ute i djupsnön och skuttar och visa av våra grusvägar kan dom få kuta på men det blir inte samma sak som att jaga varandra och leka. Jag har senaste tiden försökt träna Molle men eftersom han är överladdad så blir vissa saker riktigt bra medans andra väldigt mycket sämre. Tex så voffar Molle någon gång ibland när han varit koncentrerad länge och får sätta fart. Vid alla jaktstarter så har han voffat en enstaka gång och alla domare har skrattat åt honom och sagt att det inte är ett problem som dom tar upp i bedömningen. Inget problem som jag tar allvarligt på alltså och faktiskt ganska gulligt..Har det varit tills nu..nu voffas det vid varje skick eftersom han är så himla arbetssugen och jag inser att voffandet blir en rutin om jag inte gör något åt det. Men vad?? Det är bara att inse att den här jä..a snön innebär att vi inte kan träna någon apportering. Jag vill ju inte byta ut en harmlös gullig sak som händer ibland till ett evigt voffande som genererar nollor...

Igår satt jag länge i telefon med en valpsugen Sara. Jag hoppas det löser sej med alla hinder så en valp blir verklighet!!

Ha det!!!