Idag tränade vi raka linjetag på ett fält. Först Molle medans en avundsjuk Musse fick ligga stilla och vänta. Sedan fick Molle ligga i gräset medans Musse tränade. Musse hade samlat en hel hop med energi när han väntat och ville sköta allt på Musses vis. Gav mej sjutton på att allt skulle utföras på mitt sätt istället för att göra jättesök av allt. Tillslut hade vi bara en dummie kvar som låg ute på fältet ca 10 meter ifån oss. Ut som en pil, två språng och han var över dummien och fortsatte som ett X2000tåg rakt fram trots att jag blåste på honom. Jädrans hund tänkte jag när jag såg en yvig svans försvinna utom synhåll. jag började plocka ihop dummisarna och tänkte att han får väll hållas, han hittar inget självbelönande att apportera iallafall.

Molle låg och solade och tyckte livet var härligt tills vi fick se ett stort vitt segel komma i mott oss. Musse hade i princip gått tillbaka till bilen ca 200m bort och där hittat min stora träningsväska. En stor vit stel hemköpskasse. Nappat tag i botten och fått väskan framför sej så han såg inte ett dugg. För Molle såg det antagligen ut som kassen tänkte anfalla och han blev jätterädd och hoppade säkert en meter upp i luften, stormskällande. Musse som inget såg hörde Molle skälla argt och sprang ännu fortare för att kolla vad Molle skällde på. Utan att släppa kassen. Molle backade med raggen rest tills Musse var ikapp honom. Då släppte Musse väskan och båda hoppade runt och skällde på väskan med raggen rest. Vad jag skrattade..Molle var säkert tacksam för att få oväntad hjälp av Musse mot detta hemska spöke, vad Musse tänkte fattar jag inte men brorsan behövde nog hjälp eftersom han skällt i panik. Tillslut kunde jag ta mej fram till dom då stod Molle och morrade dovt mot väskan och Musse glodde på honom som han bivit galen. Det fanns ju inget där att hetsa upp sej för...Himmel, tänk om jag hade haft filmkameran med...

Ha, äntligen något som fungerar med lydnadsträningen. Fick rådet att sätta en belöning bakom hundarna när man kör fjärrdirrigering(är det rätt namn? sitt,ligg osv) Första försöken var dom som bananer för att titta på godiset MEN sedan funkade det!!YES, vad glad jag blev.

Imorgon kommer Emma ner för att vi ska träna lydnad ihop. Vi bestämde att vi startar en gång i varje klass tills vi kommer till elit, det är väll tre gånger sedan är hundarna lydnadschampinjoner. Hur svårt kan det va?? Jag skojjar, vi bestämde att vi skulle starta ettan tillsammans för att få tröst och sympati från den andra när vi nollar.(kan man nolla i lydnad??)  Jag måste tänka att lydnaden inte är svår-tråkig-omständig och börja tänka positivt. Mina kolegor mobbar mej för att jag alltid klagar när jag måste lära mej något nytt. Kanske har dom liiite rätt....