Jag ska aldrig mer klaga över att jag har problem med Molle utan problemet är mitt negativa tänkande. Molle är en kännslig kille med stor jaktlust. Han har en bra näsa och är en jättebra markör. Han lyder mej när JAG är tydlig och han är följsam och trevlig vid passivitet och transport. Förutom något ensataka voff när det blir spännande så är han helt tyst. Han har problem med vissa hanhundar och när det blir mycket hundar runt honom men till det finns en förklaring eftersom han blivit påhoppad ett antal gånger som ettåring. Molle är dessutom en jättetrevlig familjehund, alltid jättesnäll och lydig. Han ylar av lycka när vi kommer hem och vid kvällens kelstund sätter han huvudet precis vid mitt och kindgosar..

Ibland är han så taggad att jag har svårt att hänga med men alltid fokuserad på jobb. Får han ligga passiv på träning så ser han ut som tjuren Ferdinan som älskar att ligga och vila sej band blommorna. Jätteskönt att sova lite medans dom andra hundarna jobbar...

Som ettåring startade han två gånger på jaktprov och fick tredjepris bägge gångerna. Han var inte startklar igentligen men vi kom med på reservplatser och jag såg det som nyttig erfarenhet. Våren när han fyllde två så kom vi med på tre jaktprov. På det första fick vi bryta för han mådde dåligt, fick det bekräftat på hemvägen när han spydde och bajsade på sej i bilen. Flera gånger. Dagen efter så skulle vi starta igen men det var ju omöjligt så det var bara att stryka sej. Tredje gången så fick han vattensvans tre dagar innan provet och jag trodde att det skulle vara omöjligt att starta. Men, Molle kvicknade till. Vi startade och han fixade ett första pris för Sören Noren.

Efter det så insåg jag att det var bäst att vänta med öppenklassträning och start. Han har mognat sent och jag har inte velat pressa honom. Under sommaren nu så har det varit ett pendlande mellan total lycka och en kännsla att det här går aldrig. Oftast har det gått bra och när vi tränat ensamma här hemma så har han ibland nästan chockat mej när han fixat svåra saker på första försöket. Jag har fått rådet att träna lite för svårt så han får tänka till eftersom han ofta listar ut direkt vad han ska göra. Men, ibland har det varit helt tröstlöst. Speciellt när det varit mycket hundar och blivit lite rörigt. Han har försökt göra rätt men eftersom han antagligen känner sej otrygg så har det blivit halvdant. Det tråkiga är att Annika inte fått se honom jobba som vanligt eftersom det gått som sämst när hon varit med...

Första starten i öppenklass för fjorton dar sedan gick mycket bättre än jag vågat hoppas. Han fick hål på ett vilt och därmed slutade provet med en nolla men vi fick faktiskt ganska bra kritik. Efter det så har jag varit jättenervös för att han ska bita i vilt igen. Dessutom tyckte Molle att det nog blivit ganska kallt i vattnet så det var skönast på land. Jag bestämde mej för att inte starta igen utan lägga ner all träning i höst. Kanonskönt att få vara publik istället på sista provet. Sista veckan har vi inte tränat någoting ända till Nina medelade att hon inte fick ta in någon reserv för oss och startade inte vi så blev paren ojämna. Ok, tänkte jag. Jag startar väll då. Jättekul att stå där med ytterligare en nolla för tuggat vilt eller med en hund som vägrar bada.Total förnedring..

Startade gårdagen med en joggingtur för Molle på 5km så han inte skulle vara så övertaggad. Tror det var ganska bra faktiskt. Väntade sedan in Tomas och åkte med honom upp till provplatsen men jag hann inte med att se Pingla eftersom jag skulle starta först i öppenklassen. Vi startade med Gilla och hennes tik vilket kändes bra. Provet började med en dubbelmarkering på land vilket inte var några problem för Molle. Sedan gick vi till vattnet och fick en dubbelmarkering som också gick helt ok. Direkt efter så skulle jag skicka honom på en vatten dirrigering längs med vattenkanten. Jag hann inte bli nervös och hann inte planera hur jag skulle göra utan skickade bara iväg honom rakt mot en stock där viltet skulle ligga och bad en tyst bön att det skulle funka...Molle fick vittring på den ganska snart och sedan fixade han jobbet själv medans jag bara stod handfallen på land. På söket plockade han in fem vilt med en farlig fart medans jag stod skräckslagen och tog imot dom. (Snälla Molle var försiktig..) Domaren var ute och gick på söket vilket normalt hade stört Molle men det gick bra. När Molle inte hittade fler så jobbade han sej ut och kollade av marken längre bort, hittade ett vilt. Gick ut igen och då var det bara ett vilt kvar som låg långt bort och då gjorde jag nog bort mej rejält för precis när han sprungit förbi det viltet så ropade jag åt honom att vända tillbaka. OK, tänkte han nog. Då ligger det väll inget här då och så går han över stigen från sökområdet och in på området där markeringarna kastades. Blåste in honom och skickade igen och han jobbade ett tag men gick över stigen igen. Blåste stopp och skickade tillbaka till sökområdet men nu hade Molle tröttnat på mej. Såg hur frustrerad han var för att jag sa att han skulle söka men stoppade honom iallafall hela tiden. Tillslut satte han sej och glodde på mej och tyckte nog jag skulle bestämma mej för vad sjutton han skulle göra. Ett missat vilt på söket blev det alltså. Jag var iallafall otroligt lättad när domaren såg igenom allt vilt och inget var skadat. Tja, sedan var det bara landdirrigeringen kvar. Trodde aldrig han skulle lita på mej efter allt strul som blev sist på söket. Jag skickade ut honom mot målet och tre sekunder senare så hade jag viltet i hand..Jag andades ut och kännde mej helnöjd, allt vilt var inne och inget var skadat. Domaren hade genomgång och sa att Molle gått till pris men belastades av att han inte hittat sista viltet på söket. Hellycklig i två sekunder tills han frågade om jag hade spårprovet klart. -Nej, sa jag. -Då gör vi det efter sista hunden, sa domaren. Jösses, det har vi aldrig tränat hur kan man vara så dum?? Nervöst frågade jag Tomas om han kunde hjälpa mej med ett spår innan han åkte hem. Jag trodde att Molle skulle se när spårläggaren gick i väg och alltså fick han se på när Tomas drog iväg med en fasan. Jag släppte Molle och han skuttade efter Tomas och hämtade fasanen. Inte så mycket spårning alltså....

Så gick eftermiddagen och någon kom och sa att fixade vi spåret så hade vi ett andra pris. Frågade Nina om hur spårningen gick till och insåg att Molle inte skulle se på när spåret drogs iväg. Molle som inte fått spåra alls förut eftersom jag inte trott det var bra. H-lvette också. Spåret drogs och jag sa åt domaren att för det fösta har Molle aldrig spårat och för det andra vet inte jag vad jag ska göra. Visa honom spårbörjan vid snittsen, antingen spårar han eller så blir det ett jättesök av det hela. -Snälla snälla Molle följ doftspåret så är du jättebussig, sa jag. -OK, sa Molle. Satte ner nosen i backen och for iväg med en farlig fart. Ringade vid vinken stack iväg mot sjön och hämtade kaninen. Mattes duktiga, duktiga hund. Domaren lyffte på hatten och sa att det där gick ju galant. YES!!!

Nu ska vi bara göra roliga saker hela hösten. Träna upp samarbetet på lydnadsplan och kanske starta lite viltspår. Nina skojade med mej och sa att nu kan han bli en riktig utställningschampion om han fixar tre cert. Vet inte om han ska ställas ut mer men tanken är ju rolig. Inte att han ska fixa tre cert på utställning men OM han gjorde det så slapp han parantesen. Vi behöver aldrig mer spåra, jätteskönt det också.

Sänder ett stort tack till Nina, Anncharlott, Kristinan och Emma som jag tränat tillsammans med. Ni är så himla duktiga och har så trevliga hundar. Tänk vilken lycka att det finns unga människor som sattsar stort på hundsporten. Jessica, Nina, Cecilia och Malin som stormar fram mot elitklass. Ni är bara bäst!! Sara som är så himla duktig på lydnadsbiten(och har en etta på jaktprov och ett championat i viltspår) Ska bli så roligt att följa er alla!!! Marie som alltid är så bussig och skäller på mej.

Tack till min familj som står ut med att mamma försvinner så mycket på hundträning, Ronja som det är jätteroligt att ha med på hunderiet . Johan som hjälper till att kasta markeringar och skjuta och Henrik som faktiskt varit med i båt 2 gånger i höst. Musse för att han är med och tränar så jag kan jämföra två hundars arbete, jättenyttigt.

Tusen tack till Annika som sålt två helt underbara hundar till oss.

Och så återstår det sista tacket, det alldra ödmjukaste och varmaste . Molle du är bara bäst!!!!

 

Helena & Vilja

10 oktober 2009 20:28

Heja brorsan du är bäst!! Klart att din matte inte skall klaga på dig!! Grattis till ett fint 2:a pris i Ökl och gk släpspår igår!!!

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Sarah, Ior o Pippi

11 oktober 2009 13:28

Ännu en gång ett STORT grattis till 2:an :) Hur många gånger ska man behöva säga: Lita på din hund, Anna :) Vi väntar på att ni kommer upp så vi kan köra lydnad!

http://www.flatcoated.dinstudio.se

Det här inlägget går inte att kommentera.

Helgens Flatmästerskap fick mej att vakna ur antijaktträningsdvalan. I veckan nu har vi varit ganska flitiga med att träna så vi får se vad det leder till. Hundarna har inte lidit av ett långt avbrott och dom verkar anse att det är skitroligt att häm...

  För ett år sedan     Och ett år senare är han lite större men världens roligaste enligt Molle! Hmmm, snodde korten av dej Emma... ...

Ha,ha han gick snabbt 7,8km(tror jag) igår med Musse och var stel imorse. Johan frågade Musse om han kände nåt i kroppen men det gjorde han inte...Husse är otränad!!! Jag fick höra om promenaden, dom hade mött 3 tjejer med var sin hund och pinsamt no...

Sällskap hade vi i fredags av kusin vitamin.    Molle o jag har blivit frestade att följa med på tävlingshelg i lydnad. Eftersom vi inte gör så mycket annat just nu så känns det skoj med lite hundaktiviteter men tyvärr måste man ju tävla ocks...

Idag har vi börjat träna på allvar igen, alltså med lite mål och mening istället för sporadiska tillfällen som det blivit senaste tiden. Började med en enkel höger, vänster, ut. Väldigt basic men ack så nyttigt inte minst för mej själv. Gör man det...