Idag har vi varit iväg på jaktprov. Var mycket tveksam om vi skulle starta och totalt onervös. Jag känner att jag släppt alla "det här måste vi fixa" krav på mej själv. Jag har värdens goaste hund och det räcker långt för mej.

Funderade imorse på vad som skulle hända och insåg att allt kunde hända, skit samma...

Vi var provets första hund och när vi kom till start så var vi ensamma, min parkompis kom såsmåningom så vi kunde köra igång. Vi gick efter skytten ner mot provplatsen och rätt som det var kom den andra hunden ikapp oss, ensam. husse fick vråla den tillbaka och jag kände hur Molle stelnade till.

Så fick vi en dirrigeringsuppgift och där var Molle fundersam till var den andra hunden var och hur arg den andra hundens förare var. Jag fick ta tillbaka honom och börja om och då gick det bra.

Därefter så skötte han sej kanonbra, först en dubbelmarkering där kastaren inte syntes alls. En fågel i vassen och den andra i björksly. Inga problem , han hade järnkoll vilket inte jag hade. Lite jobbigt att springa in mot dom andra hade han men inget som var något stort problem.

Sedan fick vi gå längs med vattnet och tilldelades en plats och skytten sköt men vad och varför fattade jag inte. Skytten sa att långt in i vassen var det en båt som det kastats ifrån. OK, sa jag. det missade vi totalt. Fick stället utpekat och skickade Molle som en dirrigering. Problemet var bara att båten inte var på plats och inget kast hade kommit. När Molle kommit i rätt område så kom båten ut och kastaren fick slänga i fågeln framför Molle...Nåja, på prov händer saker och jag var nöjd med att ha kunnat dirrigera ut honom till området dom sa. Det hade varit mycket enklare om han sett en markering falla inne i vassen...

Sedan skulle han ut till en flotte långt ute i vattnet. Det blev helfel från början för jag tror att Molle var på väg ut till den för att skytten pekade på den. Nej skrek jag när han hunnit ut en meter och tog tillbaka honom för att jag skulle skicka honom. Vet inte om han trodde han hade fel när han hade ögonen på flotten och jag skrek nej, eller så såg han att det var lååångt till andra sidan sjön(någon km tokiga matte) eller så tyckte han att flotten bara såg konstig ut. Jag har aldrig tränat att han ska simma ut till en flotte för att hämta vilt iallfall.

Sedan gick vi upp till söket och där jobbade han jättebra. Tyvärr kom ett av vilten in med skinnet uppfläkt på magen och där rök vårat pris. Då hade han jobbat sej igenom området och hämtat fem vilt. Vet inte vad som hände för han tog upp fasanen och la ner den igen och skakade på huvudet. Så fort jag visslade tog han med sej fågeln och kom in men ,något gjorde han som fläkte upp skinnet. Skit samma....

Jag är faktiskt helnöjd med honom. Han har problem med andra hundar det vet jag, är då den andra helt ur hand flera gånger så blir Molle skiträdd att han ska bli påhoppad. Nu tog arbetslusten över rädslan efter första dirrigeringen och det enda som märktes var att han tyckte det var jobbigt att gå förbi den andra. Jättebra.

Det andra är att han blir störd av att någon ryter åt en annan hund, det blir liksom dubbelt jobbigt när han inte vet vad den andra hunden ska hitta på OCH så är hans husse arg. Även det fixade han iallafalll trots att han kände sej trängd från början.

Han tog sej i kragen och lyssnade på mej vid andra landdirrigeringsförsöket.

Landmarkeringarna spikade han jättebra.

Jag fick ut honom i rätt område på första vattendirrigeringen(som skulle ha varit en krånglig markering) Jättestolt över det för det var inga problem alls.

Han går ut med fart och arbetslust på söket(voffade som domaren skrattade åt..)Jobbar sej igenom hela området och lyssnar på mej.

Summan är alltså att han fixade allt förutom flotten och han rispade skinnet av fasanen. Med tanke på Molles problem och att jag startade för första gången i öppenklass är jag helnöjd.

Kritiken är att han markerar utmärkt, distingt. Näsan används aktivt. Utmärkt i passivitet och följsam vid transport. Uppmärksam vid skott. Bra passion och arbetsvilja. Apportgrepp från början bra tills ett vilt går sönder.Snabba inlevereringar(?). Hundtolerans, störs ej(haha) Startar söket bra tills han blir för hård i sitt apportgrepp. Belastas av samarbetet vid dirrigeringsuppgiften och vid vilthantering i slutet av provet.

Nu vet jag att han fixar ett öppenklassprov och det är bara att träna på. Skulle så gärna önska att han kunde känna sej helt trygg och kunna koppla ifrån allt runtomkring. Det är så tråkigt att han blev påhoppad vid ett flertal tillfällen som ettåring och att det förstört så mycket. Å, andra sidan har han visat idag att hans arbetsglädje är större än hans hundrädsla och jag är jättestolt över det. Vi kämpar vidare....