molleomusse

Senaste inläggen

Av molleomusse - 18 augusti 2012 17:44

Helgens Flatmästerskap fick mej att vakna ur antijaktträningsdvalan. I veckan nu har vi varit ganska flitiga med att träna så vi får se vad det leder till. Hundarna har inte lidit av ett långt avbrott och dom verkar anse att det är skitroligt att hämta dummies igen..

Molle har fått träna markeringar på ett fält där jag ställt Johan, Ronja o Henrik på olika håll och dom har kastat dubbelmarkeringar. Bra med olika kastare, Henrik dännger iväg allt långt och Ronja kastar tjejkast. Den gode Molle har fått jobba för att hitta allt eftersom han inte haft några referens punkter och det har varit högt gräs och små bollar men han har varit duktig!

Mussen har också fått hämta dubbelmarkeringar men vad han anser om folk som kastar är en gåta. Även om han inte ser exakt vart bollen hamnar så borde han räkna ut att den borde ha hamnat någonstans innom 100 meter från kastarens sida. Inte Musse inte, det har varit stoooora sök med massor av spring och han låter som en halvtäppt damsugare när han far fram. Men han har skoj och sover gott efteråt...


En kväll i veckan var jag o Molle nere vid en skogssjö och körde vattendirrigeringar. Det var rejält lerigt och dyigt på ett ställe och stackars Molle fastnade i skiten. Jag trodde jag skulle få en hjärtinfarkt innan han kom uppkravlande. Hela han satt fast och ett tag såg jag bara huvudet sticka upp..Jag trodde han blev lite rädd men när den ena dummien var upp tänkte han ge sej ner för att hämta nästa men det fick han inte. Jag var helt nöjd med att han kom upp utan min hjälp och funderade på vägen hem om hur det vore om både han och jag fastnat. Det hade helt klart blivit en historia fullt värdig Anna...Naturligtvis visste ingen vart vi var och mobilen var hemma...


Jag lärde mej en hel del som funkis på flatmästerskapet. (Jag borde inte ha kastat dummies men det var ont om folk som ville hjälpa till så jag sa inget. Hade jag klagat kanske jag hamnat i sökrutan och fått trava upp o ner för berget hela dagen...) På lördagen var det ett linjetag med störningskast. Det var ursvårt att vara funkis där för jag såg hundarna gå ut och leta bakom mej men sedan var jag tvungen att se på skytten för att kasta samtidigt som han sköt. Alltså såg jag inte hundarna när jag kastade och det var inget bra. Det insåg vi alla efter ett antal hundar(jag, domare och Johan) men då gick det ju inte att göra något åt det.

På söndagen låg jag gömd på backen för att lägga ut dummies åt elithundarna. Det var en halvskum upplevelse för när hundarna kom så såg dom mej inte trots att jag låg bara några meter från dummien. Tala om att vara koncentrerade på att hämta apporter! En hund hoppade över mej utan att reagera på annat sätt än att jag var ett hinder.

En hund valsade runt mej flera varv, stannade till och kollade runt och fick då syn på mej och blev livrädd. Jag förstår honom, jag skulle också bli rädd så jag sket på mej om jag varit på en plats en längre stund och trott jag var ensam och helt plötsligt få ögonkontakt med en annan varelse..Som tur var insåg han ganska snart att jag var ofarlig men jag tror han glömt vad han gjorde där. Jag ska erkänna att jag sa åt honom att söka och det gjorde han, hittade dummien och sprang tillbaka. Det hade inte varit roligt om han börjat skälla eller flytt i panik!


Vad lärde jag mej då? Jo, att det är svårt att vara hund och förstå alla visslingar och viftningar, jag kan konstatera att våra hundar är förbaskat bussiga som försöker lista ut vad vi vill. Många visslade närsök aldeles för tidigt så hundarna började leta. Då hojtade föraren att hunden skulle ut mera och hunden lydde men kom snett och då blev det en stopsignal samtidigt som föraren pekade till åt ett håll. Jag funderade faktiskt ibland på om föraren hade sett en annan vit rosett som den försökte få hunden att gå till för det var inte alltid logiskt pekande. Att hunden tröttnade på att gå dit föraren visade har jag full förståelse för...


Jag skriver inte detta för att klanka ner på någon.Jad  hade gjort exakt lika många fel som dom startande gjorde. Eller fler...Men, det är dumt att inte tänka till när man har en chans att se så många hundar. Ett fåtal av öppen och elitklass hundarna fick korrekta order och dom gick rätt direkt. Hade hälften av dom hundarna som det strulade lite för fått rätt information hade dom fixat uppgiften felfritt. Det hade alltså kunnat vara 20 hundar till som fått 20 poäng om förarna hade haft is i magen, det tål att tänka på..Man kan ju iallafall ha det i bakhuvudet när man själv går ifrån en missad apport,troligtvis var felet enbart mitt och inte hundens.


Tja, det är mina minnen från mästerskapet. Jag hann aldrig se något av ung, nybörjar eller veteranerna och vi åkte hem innan finalerna började.


Imorgon kommer Emma o Goblin hit och tränar. Zingo får vara hemma med sitt onda ben men Jacob hänger nog med. Han blir bara sötare och sötare för varje gång vi ses..


Ha det bra!!!

ANNONS
Av molleomusse - 15 januari 2012 20:02

  För ett år sedan

   

Och ett år senare är han lite större men världens roligaste enligt Molle!

Hmmm, snodde korten av dej Emma...

ANNONS
Av molleomusse - 15 januari 2012 17:40

Ha,ha han gick snabbt 7,8km(tror jag) igår med Musse och var stel imorse. Johan frågade Musse om han kände nåt i kroppen men det gjorde han inte...Husse är otränad!!! Jag fick höra om promenaden, dom hade mött 3 tjejer med var sin hund och pinsamt nog hade Musse morrat åt dom. Jag tycker det var helt rätt av Musse som såg till att husse skyndade sej därifrån med en skamsen blick..

 


Idag har  vi varit på blixtvisit i Hycklinge och lånat ut BoT täcket till en Howavart. Jag har dålig koll på hur stora dom är men det borde passa. Jag kollade inte på hundarna men fick se Pias nya träningsrum. Kanonbra stort rum med altanmatta på golvet. Perfekt att träna i när det är svinkallt ute. Dessutom en hundduch där hunden står på en kaklad pall(vad säger man?). 

Så vill jag ha det i vårat gamla stall! Det vore perfekt att ha ett isolerat rum med halkfri matta på golvet i bortre änden av stallet. Rummet skulle bli 7*3,5meter. I resten av stallet så vill jag ha en fin duchplats för hundarna i mitten där det redan finns vatten framdraget, och i den ena boxen innerum med hundgård utanför och i andra boxen kan Johan få ha sina verktyg...I mittengången ska jag ha alla hundgrejer, det kommer bli så BRA!! Inte mycket jobb alls..Pia höll med mej om att det är en skitbra ide! Får se om min bättre hälft tycker det samma. JOHAN, du som är så himla snäll och händig!!!!

Vidare så ska jag fixa till padocken utanför och sätta upp lysen igen. Jösses vilken lyx..

 

Snäll husse??

Idag vågade jag mej inte på någon lydnadsträning utan det fick bli skogen och apportering istället.

När vi kom hem så sköt jag med apportkastaren. Vid vårat hus har vi en brant nedförsbacke mot ett kärrområde med massor av sly . Efter kärret är det en plogad åker och därefter en skogsglänta där dummiesarna hamnar.

Det är tydligen jättesvårt att markera rätt för båda två har problem. Dom tar sej ner till kärret men sedan tappar dom riktningen. Jag försöker skjuta så dummien hamnar i samma område varje gång så dom lär sej.

Musse började idag och efter massor av hjälp och massor av egna ideer innan han tog imot hjälpen så kom den dummien hem.

Molles hamnade exakt på samma ställe och honom fick jag dit ganska fort men han hittade ingen dummie. Tillslut fick han sätta sej på rumpan medans jag gick dit för att stötta honom, jag visste ju exakt var den var..Vi letade genom den lilla dungen i en timme innan jag gav upp. Hur kan en knallröd boll försvinna spårlöst???

Eftersom jag ville att Molle skulle sluta med att lyckas så sköt jag ett skott till. Han hörsekmarkerade och tog sej över leråkern men sedan fick jag hjälpa honom.Svårt

Det är bra att lära sej att det som jag inte anser borde ställa till det faktiskt är svårt för hundarna. (Ibland är det ju precis tvärtom ) Jag får skuta över detta område tills hundarna blir idiotsäkra och sedan leta upp ett nytt svårt ställe. Bra att ha svår terräng brevid huset så vi kan öva ofta!

 

Sååg du vart den hamnade???



Av molleomusse - 14 januari 2012 18:31

Sällskap hade vi i fredags av kusin vitamin. 


Molle o jag har blivit frestade att följa med på tävlingshelg i lydnad. Eftersom vi inte gör så mycket annat just nu så känns det skoj med lite hundaktiviteter men tyvärr måste man ju tävla också...Vi åker med Emma, Goblin och Zingo och det kommer vara massor av flatfolk på plats, vet inte om det är en fördel eller nackdel? Skoj ska det bli att umgås med flattar en hel helg iallfall och någon måste ju göra bort sej. jag kan bjussa på det! Tina finns på olats för lite "i sista minuten hjälp" men det är så dags då..Nåja, nåt tips o råd kanske man hinner ta till sej.

Tursamt nog har jag Sarah att ringa men jag önskar att jag hade kunnat vara med på riktig träning. Jag kan inte åka 20mil för att träna på kvällarna så vi får göra vårt bästa utan instruktörshjälp...

 

Konstigt kort men fint!

Idag tog Johan med sej Musen på en långprommenad och jag passade på att träna med Molle. Vi började med att träna fotgående vilket gick över förväntan. Tyvärr glömde jag att han ska vara kopplad..

Vi busade mellan varje moment och det är han ju inte riktigt van vid så han blev supertaggad. Full fokus på mej och allt kul jag kunde tänkas hitta på utan en tanke på att det finns gränser för hur skoj man kan ha. Vi tränade snabba inkallningar genom att jag slängde en boll bakåt när han kom flygande vilket jag kanske inte hade behövt göra. (Han hade fart så det räcker men så ska man göra så det gjorde vi.)Efter några gånger så stoppade jag repbollen i bröstfickan och tänkte träna fina ingångar istället. Molle satt och laddade och kom som ett spjut när jag ropade, började kolla efter bollen och precis när jag tänkte säga fot för att hjälpa honom in till sidan så fick han syn på repet från bollen som hängde ut från fickan...40kgMolle tar ett jättesprång för att greppa snöret och det blir en rejäl krock mellan oss. Helsicke vad jag slog i backen...Det enda jag hann tänka på var Pippi som ibland blir manglad av Wilda, stackars Pippi så här känns det...(Precis innan hade jag talat med Sarah i telefon)

Inte direkt en drömm att bli nockad av Molle med tanke på min stackars rygg men faktum är att jag slog mej, men inte i ryggen som tur var.

 

Men min stackars Pipa gick sönder! Jag hade den om halsen och när jag låg på backen och funderade på om jag var i himlen så såg jag något svart blankt jämte mej, en halv pipa. Resten hängde kvar på snöret. Det måste vara ödet som inte gillade att jag tränade lydnad, och se hur det gick! Hur ska jag klara livet utan en pipa hängande runt halsen? Jag har beställt en ny gul, ful, men den kommer aldrig vara lika bra som den gamla. Sorgligt...

När jag tänker efter så tränade vi en bit från spökstugan, kanske dom var ute efter mej och Molle igen?


Resten av träningen gick iallafall kanonbra och Molle var så härlig. Han hade skitskoj och slängde sej i backen eller tvärstannade när jag gav kommando. Jag insåg att han tittade efter mina dubbelkommandon för när jag koncentrarade mej på att inte göra något sådant så blev det fel. Förarmisstag i allra högsta grad att lära hunden att lyda dubbelkommandona(som man gör omedvetet) istället för dom riktiga.

Det blev så glasklart tydligt för mej att han faktiskt såg mer på mina kroppsrörelser än att lyssna på ordet och varför inte? Naturligtvis är det det tydligaste kommandot i hans värld som han lyder och i det här fallet var det inte ordet. Nåt att tänka på när man inte fattar varför hunden inte lyder, man gör inte som man brukar..


Några skott med kastaren hann vi med också innan Musse och husse kom från promenaden. Båda två hade god fart och stannade inte till vid bilen men försökte få Molle att gå med dom sista kmerna hem. Inte en chans att Molle gick ifrån mej så han fick åka bil hem, mattes kille...Husse kallade honom inte för mattes kille utan sa något annat olämpligt, typ matts fjant. Sånt lyssnar vi inte på....

 

Mattes fjant eller mattes kille???

Ha en bra vecka!




Av molleomusse - 11 januari 2012 18:37

Idag har vi börjat träna på allvar igen, alltså med lite mål och mening istället för sporadiska tillfällen som det blivit senaste tiden.

Började med en enkel höger, vänster, ut. Väldigt basic men ack så nyttigt inte minst för mej själv. Gör man det enkelt så ska det vara perfekt.

Nästa grej var att galoppera rakt fram på en skogsväg där jag lagt ut några dummies i vägkanten(några meter in). Också enkelt, bara att springa på tills man blir stoppad men är man en flat så funderar man på om det inte finns ett bättre sätt att hämta dummies på. Varför inte göra ett storsök av det hela(Musse) eller tvärnita där man tror man ska in och hämta dummies(Molle).

Så sköt jag med kastaren uppför två berg. Det ena var rejält brant och dummien hamnade långt upp på bergskrönet. Det andra var uppför ett mindre berg där dom först fick hoppa över en bäck och sedan var det bergsklipptrappor upp och dummien studsade ofta ner ett par trappsteg efter att den landat.

Avslutade med två enkla sök på varsin sida av en väg.


Jag hade ute en hund i taget från bilen, mest för att Musse  inte kan sköta sej. När jag kollade på Kalle Anka på julafton så slog det mej att jag kände igen mej i filmen när Kalle är ute och fotograferar. Jag är Kalle och Musse är fågeln som är överallt...Man lämnar honom på ett ställe bunden eller med tydliga order om att ligga still och så dyker han upp som gubben i lådan när jag koncentrerar mej på Molle. Bilen har han ännu inte tagit sej ur men vem vet...


Vi skötte oss någorlunda alla tre så jag fick en bra bild över vad som vi behöver ta tag i. Hundarna var duktiga för vi tragglade ganska rejält med dirrigeringarna men det tyckte dom var helt ok. Skotten över bergen ställde till det för dom men  dom jobbade ihärdigt för att hitta dummiesarna så även om det ibland tog tid så löste dom problemet. Jag trodde dom skulle vara rejält trötta när dom fick gå ut på söket men alla dummiesarna kom in med bra fart. Bra träning alltså!


Ha det!!



Av molleomusse - 25 december 2011 18:10

För 7 år sedan firade jag den första julen i hela mitt liv utan hund..Våran flat Tricke dog i december och min första tanke efteråt var aldrig mer en hund. Aldrig mer en flat..Aldrig mer älska så, när det gör så ont när dom dör....Hela familjen sörjde och vi satt med julklappar som vi köpt åt Tricke men som han aldrig skulle få, ingen varm mysig hund i huset. Minnet av Trickes död i min famn med barnen som satt brevid var tillräckligt för att säga aldrig mer. Värst var det att se Henrik som satt med mössan nerdragen framför ögonen medans jättetårar rann under mösskanten på honom, han ville vara med, han ville vara tapper men det gjorde så ont i honom. Tricke som alltid funnits men som nu var gammal och skröplig och inte orkade mer. Fy så tom jul det blev utan hund, julpromenad utan hund, inga hundpaket under granen, ingen svans som viftade över ljusen och ingen att snava över.

               


Lyckan var att just den julen så föddes det en liten flat på juldagen i Eskilstuna. Den allra finaste lilla kille som värden skådat och ödet såg nog till att vi hittade honom så han kunde flytta hit. familjen Planander behövde honom för familjen Planander utan en flat är en halv familj..

         


Musse är en egensinnig herre med ett stort hjärta. Det går inte att betämma över honom eftersom han redan som liten körde sitt eget rejs och egenheterna har inte blivit mindre påtagliga ju äldre han blir. Det är bara att inse att får han göra som han vill så är allt bra, kanske kan man övertala honom ibland men försöker man bestämma så har man problem.

Vetrinärbesök är tex ett helsicke för där går det inte att övertala och frivilligt går han INTE dit. -Musse som är så snäll, säger folk, inte kan det vara något problem hos veterinären?? Jodå, jag får dra in honom, sätta på munkorg och försöka hålla i så gott det går. Blicken veterinären får är inte snäll..Kloklippning är en annan historia, jag är ingen mes som låter en hund bestämma men vi genomgår en väl inövad ritual varje gång. Den snälla bussiga Musse morrar och har faktiskt nypt till mej ett par gånger så jag planerar för att kunna vara lugn men bestämd, ska klorna klippas så ska dom men helst utan att vi blir osams..

       

 

Att träna med Musse är skoj men även där ingår det en tyst överenskommelse. Tröttnar man och försöker nypa till honom eller dra i pälsen så nyper han tillbaka. Det som fungerar är när han får tokspel av apportkastaren och jag sparkar till honom. Jag tror faktiskt inte han ser det som en tillrättavisning utan mer som jag är bussig nog att bryta hans trans. Han har ju fått känna på hur det känns om han inte sköter sej så en rejäl spark är bättre en en dummie i magen eller ett skott som skjuts inne i munnen på honom.

Senast han blev sur och bet mej var för några dagar sedan. Jag talade i telefon och såg att Musse hade en kaninboll i munnen. Jag skulle rädda bollen och istället för att be om den så drog jag i hans päls för att nå den. Jag bröt alltså mot regel nummer ett och han nöp mej. Skyll dej själv var husses kommentar...

     


Har man därimot visat honom vad man vill att han ska göra och följer reglerna så är det inga problem att få honom att jobba. Han älskar allt och tycker det är roligt att vara med. Han är som en liten kanonkula som far runt på ett sök och han är duktig på att markera. Senste tiden har han varit rena drömhunden att träna dirrigering med så han är skoj att träna.

Tränar vi lydnad så går han in för det så stenhårt och är så himla söt att det inte fungerar att peta med detaljer. Hur skulle jag kunna strunta i att belöna när han gör något med stor iver och är enormt självbelåten med hur han utfört uppgiften men det har blivit lite fel? Två pepperkaksögon som tindrar mot mej och lurvöronen som pekar uppåt, nja, Musse är duktig men kanske inte ämnad för tävlingsplan..

 


Musse med andra hundar är inga problem, han ger sej aldrig in i några strider men det är aldrig någon som försöker gå på honom heller. Det räcker med att han visar sin pondus så backar dom andra, senast var det Zingo som hade tokspel men han kom inte närheten av Musse. En blick och Zingo backade och sedan var dom vänner igen.

           

Mot sin lillebror har han alltid varit värdens bästa storebror. Oftast gör Molle precis som han vill med Musse men det händer att han surnar till och säger ifrån. Så roligt dom har och så trygga med varandra, ofta läser man om alla problem som uppstår om man har hundar av samma kön och som är nära i ålder men för oss har det aldrig varit något problem. Dom är inte överdrivet tajta och beroende av varandra men trivs i varandras sällskap.

Han har räddat livet på Molle en gång och då menar jag verkligen det. Molle hade inte funnits längre om inte Musse hittat och dragit upp honom ur sjön. Bussiga Musse!

   

 

HemmaMusse, flockensMusse och familjens hund är värdens bästa. Han är med överallt och deltar i i allt med stor iver. Han hämtar tvätt i badrummet och bär ner och han kan hämta toapapper om det fattas någonstans. Kommer man hem med matkassar så hjälper han till och bär och en tomflaska på golvet ska bäras ut till köket. Ibland innebär detta att ren tvätt hamnar i tvättstugan igen och att en äggkartong spricker på golvet eftersom den var svår att bära och matte inte hann med vid bilen. Inga problem, det finns fler ägg i affären...

Julfirandet är en upplevelse med Musse i huset eftersom man antingen får inse att han är med överallt eller spika fast honom i golvet någonstans. Bakar man så måste man komma ihåg att Musse sitter och kollar bakom för när man tar ut något ur ugnen så skäller han varnande att det är förbaskat varmt. Japp, det är det så glömmer man bort att han varnar så bränner man sej garanterat eller så kastas bullarna runt i köket. Man blir livrädd när han skäller till precis bakom ryggen..

På kvällarna framför tvn så ska inga hundar vara i soffan med smutsiga tassar, alltså sitter herr Mus med stjärten i soffan och dinglar med bakbenen. huvudet ligger på soffbordet och framfötterna är på golvet. Nåja en stund sitter han så och kollar husses reaktion, är husse trött eller tagit sej ett glas öl så ligger han snart i soffan...

   


Idag fyller han alltså 7 år. Världens bästa kille, världens bästa kompis och vän. Grabben med fyra fötter stadigt i jorden. Så full av glädje, omtänksamhet och bussighet. Hela flocken har varit i skogen och firat honom med en långprommenad runt sjön. Vinterbad, lite apportering och bus och Musses dag var nog helt till belåtenhet.


Älskade vännen-du är bäst!!!!

 


Av molleomusse - 8 november 2011 20:35

Är det någon som har behov av flatthår(svart) så kan ni höra av er till mej. Jag har massor!!! Badade båda hundarna idag och tjosan vad mycket dom fäller...Jag har borstat och dammsugit dom(japp, dom älskar det) men det tar aldrig slut. Nakenflattar imorgon bitti???


Visst tränar vi i helgen!


Sarah, du har ju redan vunnit vadet så nu är det ingen bråska med lydndstart. Nya regler för nästa år har jag hört, säkert tar det ett par år att lära sej det..


//Anna


Av molleomusse - 6 november 2011 18:18

Jag hoppas dom som känner mej inser att jag skriver en himla massa trams. Fast jag har skoj när jag skriver för det mesta och driver till stor del med mej själv. Jag blev så full iskratt när Nina sa att hon saknade min blogg när jag inget skrivit på ett tag. Jag skriver och har skoj men vågar aldrig läsa gamla bloggar jag skrivit eftersom det är så pinsamt. För två år sedan hade jag tydligen skrivit att jag skulle fixa ett första pris i LKL 1. Det är forhoppningsvis gott om tid kvar så varför ha bråttom?? Jag ska träna och anmäla mej så ordnar det sej nog...

 

Jag kollar INTE på kastaren!!!

I lördags var vi hos Nina och tränade. Båda hundarna var med och det fungerade bra att köra dom varannan gång. Vi skulle träna med vilt och skott med kastaren och började med att skjuta ut 8 apporter till olika ställen på ett fält.


Musse har alltid varit bängrot när det har skjutits och stoppar man inte hans fixering så slutar det ibland illa. Han har kastat sej framför dumpersen och fått dummien på sej en gång, en rejäl smäll blev det men lustigt nog så klarade han sej med blåmärken och han försökte glatt göra om samma sak direkt efteråt..

En annan gång så satt han brevid mej och precis när jag sköt med handkastaren så hoppade han upp och tänkte grabba tag i dummien. Den for iväg utan Musse hängande i bollen men han högg tag i kolven och det måste ha smällt rejält i huvudet på honom.

Man skulle kunna tro att han lärt sej något men nej, han är lika knasfixerad fortfarande. Ska han vara med när det skjuts så måste jag bryta hans fixering direkt så han inte går upp i stress. Jag bangade alltså till honom i sidan igår vid första skottet, Musse kom av sej och kunde följa dom andra skotten utan att bli hysterisk. Det såg säkert illa ut men jag vet av erfarenhet att det är enda sättet om han ska delta utan att skada sej själv eller någon annan. Tänk om han hoppar på skytten precis innan det smäller så någon får dummien på sej...

 


Jag har försökt avleda och diskutera med honom  många gånger utan att det fungerat, snarare har det förvärrat hans stress. Jag har haft kastaren liggande på köksgolvet eller på gräsmattan och Musse har stått och stormskällt av upphetsning. Jag har skjutit utan dummie, gång på gång för att se om intresset svalnar men det gör det inte. Jag har skjutit och belönat när han sitter still och utan att han får apportera(det var det jag gjorde när han kastade sej efter kastaren) men det snarare triggar.

Alltså kickar jag till honom så han blir förvånad direkt när han börjar stressa,  fixeringen bryts och han kan delta i den övning han tycker är roligast. För min del tror jag att det är det snällaste jag kan göra och det enklaste. Ser det illa ut så kan det inte hjälpas...


Hemma hos Nina träningen flöt på bra. Mycket att fila på har vi förstås men jag var nöjd ändå. Problemet med Molle är ju att han tycker samträningar är tråkiga och inget att hetsa upp sej över. Skott och vilt piggar upp betydligt, ju mer action på träningen dessto mer prov eller jakt Molle får jag att öva med. Samträning med massor av väntan och där man tillslut får springa och hämta EN dummie, hur jäkla skoj är det???

Yes löpte igår men det påverkade ingen av mina hundar.  När vi gick därifrån och hundarna var lösa så blev spåren efter Yes väldigt spännande därimot..Lita på att dom inte skulle passa på att para om dom fick tillfälle är nog ingen bra men det är skönt att dom inte blir helstökiga på träning.


Idag tog Johan och Ronja med sej hundarna ut på en långprommenad genom griskogen. Molle tassar brevid med stor koncentration och varenda muskel spänd, grisar ÄR skoj och idag visade dom sej t.o.m Trött var han när dom kom hem efter 2 timmar men hann bara vila en halvtimma innan Pia kom för att träna.

 

Hera

Idag fick bara Molle hänga med och vi körde samma upplägg som igår men utan vilt. Det blev faktiskt en himla bra träning där vi körde omväxlande linjetag och skott. Action hela tiden vilket passar Molle men han var trött på slutet. . Vi hade lagt upp sex målområden, några som var enkla, ett väldigt långt och ett som blev trixit. Dom skulle först gå rakt fram över fältet, sedan upp för en brant backe där det var en kohage som drog på ena sidan och en bergsknalle på andra. Inget tydligt målområde för hundarna utan när dom kommit upp för baken så låg dummiesarna på fältet. Svårt tyckte både hundar och förare men nyttigt.



 

Värdens finsate höst troll!!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se